Det har ju talats lite på forumet nu om NÄR är det dags att dra , och på annat ställe om hur lätt det är att stanna trots elände . Att man står ut väldigt länge .
Det fick mig att fundera lite mer och då bla på svälten i Leningrad och jude gettona under andra världskriget . Där var man omringade av fienden och det var inte möjligt att bara ta sitt pick och pack och dra . Samtidigt så var det knapphändiga uppgifter från "utsidan" och kanske inte heller att alla fick ta del av den infon? Så de som var innestängda , visste inte vad som väntade på andra sidan .
Om en belägring sker snabbt och kanske utan någon förvarning hur reagerar man ? Vad finns att göra och hur ?
Mycket god lokalkännedom om sin stad och kanske också känna till de underjordiska servicetunnlarna , hjälper det ?
Hittade det här om Leningrad . Sista meningen säger mycket .
http://svenska.yle.fi/arkivet/artikkeli ... edia=65785Som en förlängning om det här så hittade jag även en artikel om hur människors gener förändras av svår svält genom flera generationer . Och där man har följt överlevande från Leningrad och där spåren sen 5 generationer bakåt fortfarande är synliga .
Det pratas bla om bröstcancer och den är relativt vanlig idag , kan det ha nåt med bantningshysterin att göra och Tviggyidealet hos våra föräldrar och far-och mor föräldrar ?
http://fof.se/tidning/2009/3/foraldrarn ... nens-gener