Swedish Survivalist

Är du förberedd?




Ny tråd Svara på tråd  [ 91 inlägg ]  Gå till sida 1, 2, 3, 4, 5 ... 7  Nästa
Författare Meddelande
 Inläggsrubrik: Björnes Magasin: En sardonisk "blogg" om livet som prepper.
InläggPostat: tis 05 apr 2016, 18:29 
Offline
Det stod ju "Välkommen" på mattan utanför dörren!
Användarvisningsbild

Blev medlem: tor 27 sep 2012, 09:43
Inlägg: 1983
Ort: Norra Norrland
Det är knappt ett halvt år sedan jag skapade denna tråd, i en släng av kanske så här i efterhand, naiv optimism och framtidstro. Sedan dess har jag märkt att min världssyn har tagit en betydligt mer cynisk inriktning. Nästan obehagligt cynisk.

Jag har nämligen insett jag inte längre orkar bry mig. Varje dag, på mitt jobb och på min fritid, stöter jag på idioti i all sin form. På jobbet handlar allt om pengar. Verkligen allt. Jag har kollegor som skryter om miljonlån på svindyra hus, jag har kollegor som gapar om femtioelfte Thailandsresan för i år, jag har kollegor som mantrar om hur mycket cash de tjänar på sina äckliga aktier i allt från British Petroleum till Cloetta. Själv sitter jag där och dagdrömmer om hur jag ska ut och sova i skogen kommande helg. Eller hur jag gläds åt att dalriporna har återvänt till skogen vid barndomshemmet efter nästan tio års frånvaro. Eller hur jag bekymras över den tidiga snösmältningen. Men vem bryr sig om sådant trams, annat än lilla jag?

På gymmet, på affären, på stan, återfinns resterande vidrigheter. Är det inte manisk besatthet av proteinpulver och kreatin och dieter som kostar multum och kommer i sina prydliga små märkesburkar så är det shoppingkassar överfulla i skit som ingen behöver. Inte ens de som köper skiten. "Men jag har samma trasor, går och röker samma marlboro", där bland galenskapen. Jag minns knappt sista gången jag köpte ett par nya kläder som inte används i skogen. Justja. Jag har så smått börjat röka igen. Cigaretter till råga på allt, hemmarullade. Men vem bryr sig om det? Dö ska vi alla ändå. Har en tendens att falla tillbaka på tobakshelvetet när det känns tungt. Kanonbra då, då får någon kapitalistjävel på andra sidan jordklotet några kronor extra av mina John Silverpaket och Rizla rullpapper. Bada i din kosing bara.

Det gör ju nämligen absolut noll skillnad om jag röker eller ej. Jag ids inte längre gå till jobbet, vilket jag brukar göra. Verkar som om trafiken har tredubblats bara det senaste kvartalet, lungcancern kommer ändå att vara garanterad om jag ska knata i trettio-fyrtio minuter enkel väg i avgaserna och skiten, är ibland så snurrig av koldioxiden att jag knappt vet vad jag heter då jag väl når jobbet vissa morgnar. "Utan bilen stannar Sverige". Nähä du, men luften vore i alla fall snäppet bättre... men vem bryr sig? Vem behöver luft då vi slipper knalla till jobbet fotledes?

Idag gick en säkring för mig på jobbet då en kollega hade mage att påpeka huruvida jag "följer klädkoden" då jag för tredje dagen i rad hade samma urtvättade skjorta och samma slitna jeans på mig, orakade kinder. "Man kan ju i alla fall försöka se hel och ren ut, höhö". Ungefär där tappade jag humöret ordentligt, och nämnd kollega fick sig århundradets utskällning. Tur att det bara var hon och jag i fikarummet, annars hade jag nog riskerat kängan. Gör jag ett sämre jobb för att jag inte lallar omkring i dyra, perfekta märkeskläder och ser ut som en modell, trots att vi sitter i världens mest undanskymda kontor? Absolut! Så måste det vara! Inte konstigt att jag inte har någon karriär då. Men vem bryr sig, civilisationen som vi känner den kommer att vara utraderad innan jag ens nått pensionsålder.

Visst ja. Det glömde jag ju. Missade världens chans att slå mig i slang med söttjejen på gymmet idag. Lite sådär mysig ögonkontakt mellan alla vikter och maskiner, och vips så råkar vi vara ensamma i stretchingrummet. Perfekt tillfälle att bara öppna käften och snacka skit en stund och så lite frön, men ungefär där tog det stopp. Total tunghäfta. Jag har alltid varit en smooth talker då det kommer till tjejer, men verkligen inte denna gång. Till sist packade jag bara ihop och drog därifrån, till min och säkerligen hennes lika stora besvikelse. Så här i efterhand insåg jag bara att jag inte orkar. Jag orkar inte bry mig om kärlek ens en gång. Vem fan vill dejta en halvdeprimerad tjugo-nånting-åring vars största intresse ligger i att stirra på ett flöte på en skogstjärn, eller sitta i en snödriva timtal för att försöka fotografera tjäderlek, eller läsa Cormac McCarthy vid en lägereld mitt i i ingenstans? Jag har inget att erbjuda som den vanliga tjejen kan tänkas vilja ha, rent krasst. Happ. Den insikten svider ju bara lite, och det är därför jag blev singel efter flera års förhållande. Men återigen: Vem bryr sig? En mun mindre att mätta om det skiter sig.

Det är dagens tema. Jag orkar bara inte bry mig längre. Om ingen annan gör det, varför ska jag då göra det? Om alla andra tar bilen för alla resor längre än hundra meter, om alla andra bara intresserar sig i pengar och fest, om alla andra bara shoppar loss och konsumerar som om det inte finns någon morgondag, så varför i helvete ska jag kämpa emot för? Allt motstånd är ju förgäves i längden. Även om hela världen skulle bli veganer imorgon så skulle befolkningsökningen fortsätta öka, ja förmodligen accelerera eftersom vi nu; om vi ska tro på veganlobbyn, kan mata alla munnar på jorden. Och till sist skulle vi stå där med en pandemi. Eller krig över vattnet, vilket är en ändlig resurs. Eller krig över levnadsutrymme, hudfärg, religion, eller vad som helst. För att inte nämna att klimatförändringarna kommer att fortsätta i tusentals år till även om inte en droppe olja hade använts från och med denna minut.

Bryr jag mig fortfarande i prepping? Oh ja. Jag tänker överleva. Jag kan inte tänka mig något annat. Men varför ska jag leka skenhelig och försöka förändra världen till det bättre? Det gör ju ändå ingen skillnad. Eller? Övertyga mig gärna.

_________________
“You can find meanness in the least of creatures, but when God made man the devil was at his elbow.
A creature that can do anything. Make a machine. And a machine to make the machine.
And evil that can run itself a thousand years, no need to tend it.”


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Björnes Magasin: En sardonisk "blogg" om livet som prepp
InläggPostat: tis 05 apr 2016, 21:23 
Offline
Finns staden kvar?
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons 16 dec 2015, 18:01
Inlägg: 986
Ort: Norrbotten
Du måste förstå att alla inte tänker framåt, utan lever för stunden i välfärden med skygglappar på, drygt 200 år utan krig eller elände har gjort oss såna. Tänk på nippertipporna på jobbet när välfärden rasar, när soppköken i gathörnen är de företagen som går bäst, 20:- per soppskål och en bit bröd, och kanske en mugg vatten, då hjälper det inte att vara finspacklad och ha höga klackar om man inte säljer sig.

_________________
Sverige som fritt land är kört, agera därefter!
3-3-3 Radio plan.


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Björnes Magasin: En sardonisk "blogg" om livet som prepp
InläggPostat: tis 05 apr 2016, 22:36 
Offline
I mörkret är alla grötar grå
Användarvisningsbild

Blev medlem: sön 12 aug 2012, 23:48
Inlägg: 6829
Ort: Svealand
Du Björne, du vet att jag gillar Kübler-Ross sorgestege (här med lite kringtänk och nån slags dikt också), vad kan jag säga; välkommen till depressionen? :mrgreen:

Vi som sörjer sörjer alla olika men jag tror det finns något gemensamt och det är att många kommer igenom depressionen / apatin och landar i något där man inte är så aktivt "jag skiter i det" utan till och med skiter i att skita i det och hittar sin egen väg i, och sitt eget förhållningssätt till, den tidvis absurda omvärlden. Eller så uttrycker man det lite mer kärnfullt, "Life is a bitch and then you die.", men så illa är det inte, inte egentligen, inte för de flesta av oss.

Var rädd om dig, ty dig till dina nära, gör det du trivs med och rätta in dig i ledet litegrann så du inte sticker ut för mycket, bara för att vara grå - du vet ju vilken spik som slås ned först. :P

Vad gäller gymtjejen fixar det sig nog, låter som att du av misstag råkar köra en klassisk, om än svag, "push-pull". Du ska väl dit fler gånger? :D

/MulenDag - med glimten i ögat

_________________
Panem et circenses populo...
Forumets lista över förkortningar.
Jag bloggar allt mer sällan, det mesta är sagt.


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Björnes Magasin: En sardonisk "blogg" om livet som prepp
InläggPostat: tis 05 apr 2016, 23:46 
Offline
When your mind say impossible, possible still has a lot left
Användarvisningsbild

Blev medlem: tor 24 jul 2014, 14:49
Inlägg: 3072
Ort: Mälardalen
Björngrillarn skrev:
Vem fan vill dejta en halvdeprimerad tjugo-nånting-åring vars största intresse ligger i att stirra på ett flöte på en skogstjärn, eller sitta i en snödriva timtal för att försöka fotografera tjäderlek, eller läsa Cormac McCarthy vid en lägereld mitt i i ingenstans? Jag har inget att erbjuda som den vanliga tjejen kan tänkas vilja ha, rent krasst. Happ. Den insikten svider ju bara lite, och det är därför jag blev singel efter flera års förhållande. Men återigen: Vem bryr sig? En mun mindre att mätta om det skiter sig.


Trodde också att det skulle vara kasst på dejtingfronten (är också nyskiljd), jag kunde inte ha mer fel.

Känner över 50 tjejer som inte vill något annat än att dejta killar som gillar naturen. Det är även deras passion så om du inte möter dessa tjejer så byt bekantskap och sök dig via allsköns grupper du kan ha i din närhet, vandrare, friluftsfrämjande, ornitologer, jägare etc.. det finns faktiskt rätt gott om tjejer som gillar det du brinner för! :)

En smooth talker i sin rätta miljö är fan oslagbar. :)

_________________
Mindset of a winner: "The will to win is important, but the will to prepare is vital."


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Björnes Magasin: En sardonisk "blogg" om livet som prepp
InläggPostat: ons 06 apr 2016, 08:26 
Offline
Har proppen gått? Det lyser inte hos grannarna heller.
Användarvisningsbild

Blev medlem: tor 31 dec 2015, 19:45
Inlägg: 70
Jag kan känna igen mig i din text, för mig så slutar det alltid i ren nihilism när jag får tid att tänka igenom saker och ting.

Men någonstans så bottnar det alltid i att jag måste göra ett val, underkasta för allt som tynger eller kriga på! Och varför då oroa sig om man nu kommer till insikten att jag de facto kan påverka sin egen situation? Att majoriteten av alla andra är idioter är en inställning som kommer och går men jag har upptäckt att den i regel är föga produktiv och kan sätta stora käppar i hjulen.

Dock är en sund skepticism för sin medmänniska alltid klokt :lol:

Efter många år med vad som känns som kopior med samma kvinna så började jag tänka om. Jag har numera gift mig och vi planerar på att börja avla. Det känns tungt att introducera nya människor i denna värld men jag är övertygad om att det kommer finnas en plats för dem och jag är väl förberedd för kommande kriser.

Angående naiviteten och de skeva värderingarna som finns i Sverige så ser jag det som något positivt eftersom det påskyndar samhällets förfall och leder förhoppningsvis till en "reset" snarast. Den dagen som "svensson" inte kan äta sin fredagstaco eller åka till Thailand för lånade pengar så kommer hela den där falska världsbilden att krackelera och då mina vänner, då är det vår tid...

_________________
Min kanal: https://www.youtube.com/channel/UCrwFuzMSitd_gzaULUjISgw

Blogg: http://vagorna.blogg.se/


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Björnes Magasin: En sardonisk "blogg" om livet som prepp
InläggPostat: ons 06 apr 2016, 14:23 
Offline
Behöver jag verkligen mer än en kniv?

Blev medlem: sön 04 nov 2012, 20:16
Inlägg: 99
Ort: Östra Götaland
Samma tsunami av skit jag upplever. På min arbetsplats - allt som gäller är manschettknappar, lägenheter för 10M, träna alla möjliga och omöjliga träningstyper, champagne och skrika "whooop-whooop" när korken smäller, corporateord såsom "foka", oändliga strategimöten där det enda man gör är att leka kontor iklädd sina extremt dyra kläder av senaste snitt.

Sedan ska man färdas till jobbet i en miljö av tiggare och folk som likt märlor är böjda över sin smartphone.

Mitt i skiten längtar jag till min BOL. Såga ved, odla bin, fippla med barnen och hunden. Elda. Elda. Laga eller bygga något. Gräva en damm.

Det var nog allt. :)


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Björnes Magasin: En sardonisk "blogg" om livet som prepp
InläggPostat: ons 06 apr 2016, 16:00 
Offline
Behöver jag verkligen mer än en kniv?

Blev medlem: ons 20 jan 2016, 22:08
Inlägg: 93
Björngrillarn skrev:
Jag har inget att erbjuda som den vanliga tjejen kan tänkas vilja ha, rent krasst.


Om du inte känner att du har nåt att erbjuda "den vanliga tjejen" så är det kanske inte "den vanliga tjejen" som du skulle trivas ihop med heller? Som det redan påpekats finns det förvisso tjejer som har liknande intressen och värderingar som du (och som är lika bittra och sarkastiska också, tro mig, om du nu inte föredrar nån som lättar upp stämningen när du är på det humöret. Obs! Detta är absolut inte ironiskt menat, och jag är ganska bitter och sarkastisk själv, så ta det med en nypa salt :) ).

För nej, det finns nog ingen mening/anledning att försöka förändra världen för världens skull, bara anledning att försöka leva på ett sätt som man trivs med för sin egen skull. (Exempel: jag tror inte att det påverkar samhället ett skit i någon riktning att jag inte köper industriproducerat kött. Men jag gillar inte att leva med mitt samvete om jag äter "ledsen gris". Så då gör jag inte det.) Så det är bara att ge fan i de ytliga karriäristerna med märkeskläderna och låta dem skuldsätta sig ända in i kaklet, eller sitta och pilla med aktierna istället för att göra annat på sin fritid, om det nu är det de vill. Det är drygt om man inte kan undvika att vara omgiven av såna människor dock.

Tror också som MD att efter ett tag så kan man (mer och mer i alla fall) "skita i att skita i det". En del kommer kanske med åldern... man blir lite avtrubbad helt enkelt. Kan ha sina fördelar ibland.

_________________
Will the fight for our sanity
be the fight of our lives
now that we lost all the reasons
that we thought that we had


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Björnes Magasin: En sardonisk "blogg" om livet som prepp
InläggPostat: ons 06 apr 2016, 16:41 
Offline
Aftonbladet vill nog aldrig intervjua mig igen
Användarvisningsbild

Blev medlem: tis 04 aug 2015, 14:10
Inlägg: 1085
Kanske du kan ta tjänstledigt? Varför inte gå någon kurs på en folkhögskola? Där har du en bra chans att träffa intressant folk, kanske fästfolk t.o.m. "Bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr" säger jag som sitter fast.

Jag känner igen din beskrivning av en olidlig omgivning. Jag jobbar delvis hemma och rör mig på olika arbetsplatser och slipper därmed att kontamineras allt för mycket. Men jag lever i en miljö som genomsyras av en livsstil som jag bara vill bort ifrån. Precis som Fryshacket skriver. Jag kan hålla det på avstånd och umgås inte med dessa människor men dessa människors barn är skolkompisar till mina barn och där ser jag ett problem. Varje lov får jag förklara varför jag tycker det är tämligen fel att ständigt dra till andra världsdelar för att få lite sol och äventyr. Nu i påskas var det resor till Panama, Sri Lanka och någonstans i Afrika för att titta på gorillor. Själva hemestrade vi i vanlig ordning... Jag frågade 13-åringen vad hennes klasskompis skulle göra på Sri Lanka "Jag vet inte så noga men hon ska fixa naglarna där". :smack: Bort! Bort! Bort! Det blir min sport.

_________________
Klimatet.... klockan tickar...

Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral.


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Björnes Magasin: En sardonisk "blogg" om livet som prepp
InläggPostat: ons 06 apr 2016, 17:09 
Offline
En fullastad bandvagn is the shit
Användarvisningsbild

Blev medlem: tor 31 dec 2015, 19:58
Inlägg: 749
Ort: Västra Götalands län
Stay sharp du kommer nog över det, andra grannländer är nog minst lika illa som Sverige.
Avslutar med citat från yt
"Stay strong
Long live the rebublic
God bless America"

_________________
3-3-3 Radio Plan


Senast redigerad av deadrabbit ons 06 apr 2016, 17:40, redigerad totalt 1 gång.

Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Björnes Magasin: En sardonisk "blogg" om livet som prepp
InläggPostat: ons 06 apr 2016, 17:16 
Offline
Praeparatio est superesse
Användarvisningsbild

Blev medlem: fre 26 dec 2014, 01:19
Inlägg: 717
idioter växer upp överallt... ...överallt. tyvärr så kommer man inte ifrån dem. dock får man jobba lite på att hitta de som går att härda ut med... de bästa vore ju att hitta ett gäng likasinnade att jobba och bo med men känns mest som en utopi.. men va de gäller damer så är jag övertygad, som tex Derzu, om att de trots allt dras till män som kan ta hand om dem innerst inne. en klar majoritet i alla fall..

kanske får ha en dajting del som ett subforum. "hitta din bättre prepperhälft här" :hm:

_________________
Semper in primis


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Björnes Magasin: En sardonisk "blogg" om livet som prepp
InläggPostat: ons 06 apr 2016, 17:55 
Offline
Det stod ju "Välkommen" på mattan utanför dörren!
Användarvisningsbild

Blev medlem: tor 27 sep 2012, 09:43
Inlägg: 1983
Ort: Norra Norrland
Verkar som att dejtingfrågan i detta fall drog mest uppmärksamhet, på gott och ont.

Min poäng är detta: Det är inte så att jag har problem att skaffa fruntimmer. Snarare har jag i alla tider haft ganska bra flax, trots att jag varken är lång, muskulös eller speciellt fager enligt min egen åsikt. Saken är bara den; att min världssyn har förändrats till den punkt då det inte längre känns roligt att jaga brudar på samma sätt som då man var tonåring (no shit?).

Orsakerna är tvänne men ömsesidigt beroende:

1: Jag ids verkligen inte satsa på ett förhållande om man på förhand vet att det kommer att vara svårt, oavsett om man tycker om varandra, så att säga. I längre förhållanden är jag en ganska besvärlig typ, dessvärre. Jag har mina egenheter i form av mina intressen, och många tjejer har svårt att acceptera att jag i längden är en kuf som betraktar myrar, mossar och granskogar som ett andra hem. Ja, nästan som ett förstahandsval, i vissa fall.

2: Det är svårt för mig att finna den sortens glädje i ett förhållande som antagligen de flesta kvinnor vill åt, och barn börjar kännas som mer och mer av en omöjlighet, allt detta givet världsläget som dagligen blir brunare och brunare så vitt jag kan se. När man tänker efter är jag nog lite för apokalyptisk trots att jag försöker hålla humöret uppe så gott det går. Ska sanningen fram så vill jag bara helt enkelt ha någon att hålla om när skiten väl når fläkten, och i värsta fall dela min sista stund med om nu missilerna börjar braka ned kors och tvärs. Vill varken överleva eller dö ensam.

Satan... Det där lät mörkt :lol: Men förstår inte varför vi ska försöka försköna saker och ting i Sverige? Jag har alltid varit en grubblare, och har tänkt både den ena och andra tanken ur rationella och irrationella perspektiv. Den krassa verkligheten, har jag kommit fram till, är att världen är grym och kommer att bli betydligt grymmare innan det är över. Att betrakta saker såsom förhållanden och livsupplevelser med att säga "men jösses, du är ju ung, du har hela livet framför dig" känns allt mer inaktuellt. Så vitt vi vet kan hela fanskapet vara över imorgon, och då börjar den svåra tiden ganska abrupt.

Allt enligt mitt tyckande och tänkande. Diffande åsikter är välkomna. För övrigt skall jag uppdatera denna blogg med jämna mellanrum, skönt att vädra sina tankar.

_________________
“You can find meanness in the least of creatures, but when God made man the devil was at his elbow.
A creature that can do anything. Make a machine. And a machine to make the machine.
And evil that can run itself a thousand years, no need to tend it.”


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Björnes Magasin: En sardonisk "blogg" om livet som prepp
InläggPostat: ons 06 apr 2016, 18:57 
Offline
Börjar få trångt i skafferiet

Blev medlem: tis 17 maj 2011, 20:31
Inlägg: 108
Jag känner igen mig i det du skriver. När livet gör att uppgivenheten smyger sig inpå en. När man varken vill eller kan bry sig om saker de flesta människor värdesätter i det högsta. När apatin sätter klorna i en så blir varje tänkbar handling oändligt mycket svårare. När jag befinner mig i den sinnesstämningen börjar jag ofta ställa filosofiska frågor. Vad är meningen med allt?

Ja vad är meningen med allt? Paradoxalt nog preppar jag inte för att överleva i händelse av kris. Vad spelar det för roll när man förr eller senare ändå kommer att dö? När ens ättlingar kommer att dö? När universum tillslut kommer att dö? I mitt fall är preppningen en undantryckt dödslängtan som tar sig uttryck i denna hobby som för mig är en naiv önskan efter spänning i tillvaron. Jag dagdrömmer om olika framtida scenarion och försöker förbereda mig inför dem, både materiellt och kunskapsmässigt.

För sanningen är att jag lever ett väldigt insignifikant och händelselöst liv. En stor del av dagen spenderas på eller till/från ett arbete som jag vantrivs på. Den effektiva fritid som man kan spendera på saker som tillför en genuin glädje och inte bara på diverse vardags-måsten är förhållandevis liten. Grunden i mitt fall är nog att jag inte känner mig tillfreds med denna värld och därför är jag inte lycklig. Men för närvarande finns det inga andra världar att bosätta sig i så jag är tvungen att göra som alla andra organismer tvingats göra sedan livets skapelse. Att anpassa sig till den rådande miljön eller dö ut. Ibland undrar jag om jag kommer hinna dö ut innan jag och min omgivning kan ha nytta av mina prepperkunskaper.

Något råd måste jag väll ändå ge för annars har jag skrivit ett väldigt deprimerande inlägg. Om din ekonomi tillåter det så kolla med din arbetsgivare om du kan gå ner i tid. Kolla också efter andra jobb. Ett nattpass på ett väktarjobb kanske skulle passa? Inte särskilt många kollegor, man är ensam med sig själv och sina tankar. Det är inte särskilt jäktigt och du har bra tid att läsa böcker m.m.


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Björnes Magasin: En sardonisk "blogg" om livet som prepp
InläggPostat: ons 06 apr 2016, 19:06 
Offline
Kreditkortsberoende
Användarvisningsbild

Blev medlem: tor 04 sep 2014, 19:44
Inlägg: 133
Ort: classified information
Jag både håller med och känner igen mig i det du skriver Björngrillaren. Min cynism bara växer vilket jag trodde inte var möjligt. När folk håller på med sina aningslösa liv så ser jag framför mig hur de står på fel sida av avgrunden och det ända jag tänker på är att ”nu dör ni”. :notme:

_________________
Jag preppar för en situation där samhället inte kan garantera medborgarnas säkerhet och grundläggande behov.

Svalbard Global Seed Vault


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Björnes Magasin: En sardonisk "blogg" om livet som prepp
InläggPostat: ons 06 apr 2016, 21:13 
Offline
Behöver jag verkligen mer än en kniv?

Blev medlem: lör 21 nov 2015, 18:04
Inlägg: 93
Artig at du skriver på denne måten Björngrillarn.

Min post er ikke et forsøk på å lærer deg noe som helst, kun løse betrakninger og kanskje et og annet velmenende råd med litt humor mellom radene.
Et råd er å konsentrere på ting du kan gjøre noe med, og det er vel kanskje det du også skriver.. Ikke vær så opptatt av hva andre gjør eller sier. Gled deg over turer i skogen eller se snøen smelte som du sier, ikke bekymre deg over hvorfor snøen smelter tidlig. De ække no gærnt i det. Du er bare et lite menneske i et stort system som har pågått i millioner av år, om snøen smelter så gled deg over det, se nå smelter snøen alt. I år smeltet den tidlig, kanskje gjorde den det forrige år også eller for en million år siden, eller kanskje ikke. Dine tanker spinner i vei på feil hamsterhjul hvis du irriterer deg over slikt etter min mening.

Veganer, det er klart om du er en ekte veganer eller millitant miljøfantast så er din blotta poengløsa existens en trussel mot jorden. Please dont get me started! Sudda sudda sudda....umm ummmm ummmmm :notme:

Du lever tilsynelatende ganske A4, du er kanskje litt mer i skogen enn svensson, men du er jo ikke A4 så hvorfor fortsetter du å leve slik?

Å sitte å vente inn en tenkt katastrofe som kanskje aldri kommer i din livstid blir for passivt etter min mening, det er rett og slett litt feigt. Det skader ikke å tenke tanken og gjøre noen forberedelser, det er vel derfor vi er på dette forum. Men og la denne tanken bli oppslukende. Å gi faen er ikke godkjent, det går bare utover deg selv.

Du er en tøff kar, skaff deg en litt vanskelig plan i livet, utfordre deg selv og konvensjonene, følg denne planen hvis den gjør deg glad, endre på den om den ikke gjør deg glad. Stikkord er "ikke lagom" men lykkelig! Jeg snakker ikke om å pusse opp køket, eller barbera pungen. En plan må ta tid å planlegge, kanskje noen år, den må utfordre deg på ting du kanskje frykter, men ikke nødvendigvis fysisk frykt. Bygg gapahuk i hele Norrland om det er det som skal til, padle rundt Norskekysten over kola og ned elvene i russland, lev på det du fisker, det er uendelig med prosjekt du kan gjøre uten å belaste andre eller planeten for mye. Kanskje du er heldig og dø en vakker dag, på et vakkert sted og ikke på kontoret hvor ingen vil gi deg CPR pga. dine utslitte jeans.

Planlegg en ny jobb, et nytt yrke, for det høres ikke ut som du trives i den du har. Se om du kan jobbe med problem ungdom, få noe vett i hodet på de, lær de å tenne opp et bål, svøm i isvann, eller hør på deres opplevelser, det gir deg sikkert mye mer mat for sjelen enn å råtne på et kontor. Det er vel for fan du som bestemmer hva du skal jobbe med? Det er du som bestemmer hvem du skal treffe og når? Det er dine valg som har fått deg der du er. Det hjelper deg ikke å syte over hvor dumme alle er, de har sine liv og du har ditt, konsentrer deg om ditt.

Fruntimmer dukker opp når man inte tittar, gjerne når du er opptatt med ditt prosjekt og det skader ikke å ha en prosjekt assistent som kan notera hvor du endte ditt liv, eller noen å dele gleden med å fullføre et fantastisk prosjekt.

Statistikk viser at de som tenker på andres død, vil dø før de man tenker på. Ikke spør meg hvor du finner den, men burde finnes.

Husk 95 % har ballene i munnen og ikke der de bör være.

_________________
Life begins at the end of your comfort zone.


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Björnes Magasin: En sardonisk "blogg" om livet som prepp
InläggPostat: ons 06 apr 2016, 22:49 
Offline
Jaharru, du köper 6 burkar vita bönor?. Höhöhö

Blev medlem: fre 18 mar 2016, 10:24
Inlägg: 128
Ort: Götaland
Man får någonstans bestämma sig vad man skall göra av livet.
Åren går och ensamma preppergubben kan bli motsvarigheten till tokiga katttanten. (:)
Ett förhållande är alltid ett arbete.
Hittar du någon som är värd besväret så är det bara att kavla upp ärmarna och jobba på.
Som vid alla arbeten så får man väl hoppas att lönen är mödan värd.
Och ibland får man väl ställa upp på sådant som man inte tycker är så jätte meningsfullt.
Men bit ihop och se "The Big Picture". :D
Hon kanske ställer upp på dina idéer i gengäld. :)
Och även om vi är redo så kanske det inte regnar missiler nästa år heller.
Taskig saker i framtiden blir inte bättre av att vi börjar gräma oss redan nu.
Du kanske bara missar en del lyckliga stunder i nuet.
Detta sade ju Jesus redan för 2000 år sedan. Tag inte ut elände i förskott låt var dag ha sitt eget elände.
Jag har varit lite där du är och när tillfället dök upp så var jag lite tveksam.
En äldre god vän sade då " om du inte tar tag i detta så har du hela livet på dig att ångra dig".
Så ibland får man bara dyka i den djupa ändan av bassängen och simma så gott det går .
lycka till.


Top
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 91 inlägg ]  Gå till sida 1, 2, 3, 4, 5 ... 7  Nästa


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
Powered by phpBB © 2000, 2002, 2005, 2007 phpBB Group
Mod Databas :: Återställ block
Swedish translation by Virtuality & phpBB Sweden © 2006-2008
Swedish Portal translation by Raben © 2008
phpBB SEO
Portal XL 5.0 ~ Plain 0.2
Skapa forum | Våra villkor | Integritet | ForumPortalen | Rapportera forumet