Måndag 17/3 12:45, för en gångs skull har jag hunnit tillbaka från lunchen innan nominell lunchtid tagit slut. Skrivit in lösenordet på skärmsläckaren så att jag kan börja jobba igen. Vad var det nu... Jo, just det, jag skulle ju fixa det här problemet. Kollar upp lite info om saken från ett par mail och egna anteckningar. Öppnar en mapp med ett gammalt liknande problem så jag har något att utgå från. Startar officepaketet, raderar lite grejer, börjar skriva lite generella saker som alltid ska vara med, vad är klockan, 13:04 den 17/3. Var ska jag nu börja...
Huh? Min extraskärm la ned, lyset försvann och fläktarna stannar, oj, strömavbrott. Klockan är 13:08, jag sparar öppna dokument på min laptop gör en säkerhetskopia till pinnen och går för att ta ett glas vatten och snacka med kollegorna i fikautrymmet. Tur att vi har stora fönster och vid ett sånt här tillfälle är väl kontorslandskapet ok, man ser ju i alla fall.
Hela huset strömlöst verkar det som, även grannfastigheterna är slock. Måste vara ett större avbrott. Ringer frun på mobilen. Även hos henne är det strömavbrott och hon kan inte göra något. Vi säger vi ska höras senare då ingen av oss vet något.
Lite förvirrat på jobbet, ingen vet något. Jag sätter mig vid min plats och börjar sortera lite papper och allmänt snygga upp. Vid 14-tiden är det prydligt. Jag slår ihop laptopen, petar i hörlurarna i mobilen så jag kan lyssna på radio och lutar mig tillbaka. En stund senare går jag till chefen och förklarar att större delen av landet ligger i mörker och att jag lägger ned för dagen. Ringer frun, hon ger också upp och kommer och hämtar mig om en halvtimme. Jag säger åt henne att plocka upp mig vid affären istället för på jobbet.
Knatar över till affären, väldigt nöjd över att jag min vana trogen tog ut en del cash på lunchen. Känner mig naken utan minst 1.000 kr i pluskan. In på affären men de kan inte sälja nåt för deras kassaapparater har lagt ned. Argumenterar en stund om att de ju kan skriva upp vad man tar, ta betalt och sen stämpla in det efteråt. Kvinnan i kassan ser det absolut inte som något alternativ och efter en stund kommer butikschefen, inte heller hon ser det som något alternativ. Suck... Lilla butiken hemmavid kanske är mer flexibel.
Ringer frun igen, kommer fram på andra försöket, ber henne att plocka upp mig vid butiken för lantbruksprodukter, tänker att det kan vara bra att köpa på sig lite extra alkylatbensin. Går dit, det tar en stund, frun anländer samtidigt med mig. Frågar om de kan sälja trots avbrottet, jodå, men bara mot faktura. Eftersom jag är känd kund med långvarig relation med butiken är det inga problem. Lastar på mig 10 dunkar alkylat - 50 liter. Några paket AAA-batterier, ett par dunkar white spirit och några dunkar tvåtaktsalkylat senare styr vi kosan mot lilla butiken i hemorten.
15:45 kommer vi in i lokala butiken. Inte jättemycket folk, men kön går sakta när allt ska skrivas ned. Vi plockar på oss lite ljus, några marchaller, några vattenflaskor, en del konserver, färskt kött och färska grönsaker samt H-mjölk och margarin.
Frun som himlade med ögonen redan i lantbruksbutiken tittar lite snett på mig men låter mig hållas. Det är ju inget som kommer att gå till spillo men hon muttrar något om att lagret redan är välfyllt så det räcker.
Hemma igen är det tyst. Det är njutbart när den mekaniska ventilationen stannat och tystnaden råder. Jag hämtar in gasollampan och lilla P6 gasolflaskan, tar in fotogenlampor och fyller över fotogen från stora dunken till en literflaska. Slår av huvudbrytaren ute på gårdsplan och skruvar ur huvudsäkringarna. Tillverkar en fulkabel med 220-hanar i båda ändarna. Släpar fram elverket och provar det ena vägguttaget efter det andra tills jag hittar ett som ligger på samma fas som vattenpumpen. Yes! Vatten! Tar fram alla dunkar och fyller dem från duschslangen. Slår av elverket. Hämtar in ett 40-pack ljus från lagret, samtidigt tar jag med två spritkök och en dunk T-röd.
19:35 sitter vi och äter kött med pasta och en god sallad från engångstallrikar i stearinljusens sken. Radion står på lite svagt så vi hör nyheterna. En fotogenlampa står och osar lite svagt på diskbänken, det är rätt mysigt. Det är lite mörkare än vanligt ute eftersom ytterbelysningarna inte lyser men det känns ok.
Vid 21-tiden ger vi upp. Startar elverket en kort stund för att kunna spola toaletterna och skölja upp den lilla disk som blivit. Går och lägger oss med varsin pannlampa. Lite fundersamma så vi låter radion vara på medan vi ligger och läser. Tre dagars semester... Jaja, det finns att göra i alla fall.
21:25 har vi läst ett tag. Inget nytt på radion och att göra slut på batterier genom att ligga och läsa känns lite knasigt, man vet ju aldrig. Vi släcker pannlamporna, kramas en stund och somnar sedan.
Tisdag 18/3 07:00 Vi ligger och drar oss lite, slölyssnar på radion och hör att det är problem inte bara i Sverige utan i flera länder runt om i världen. Tydligen har nån fixat till ett riktigt snyggt
virus typ det gamla Stuxnet men duktigt mycket vassare som
angriper SCADA-system i bland annat kraftverk och nätregleringssystem. Känslan jag får är dubbel. Oro över vad ett sånt stort avbrott ska ställa till med, oro över syftet med det men lättnad att inget CBRN smällt. Löjlig reaktion kanske men skräcken för speciellt N är stor hos mig.
Vi diskuterar det medan vi äter frukost och funderar över vad vi saknar samt om det är meningsfullt att försöka åka och handla mer. Vi ringer barnen, som tur är verkar telesystemen fortfarande fungera. Ena barnet studerar i en annan stad, hen tar det ganska lugnt men vi uppmanar henom att ta sig hem vilket möts av protester. Ringer andra barnet som är utomlands i Europa. Läget är i och för sig lugnt men hen har inga förberedelser och inget sätt att ta sig hem för tillfället. Jag uppmanar henom att ge sig av hemåt, passa på att ta ut pengar när så är möjligt och försöka ta sig med båt hemåt. Går visserligen långsamt men fungerar utan vanlig el och normalt har fartygen bunkerolja för att ta sig rätt långt. Hen går med på det då alternativen verkar rätt kass.
En stund efter 08:00 är vi tillbaka på lantbruksbutiken och ber att få köpa mer alkylat. Många andra vill också köpa men då vi är en av få kunder som tagit med släp är vi också en av få kunder som kan ta ett 200 l fat, mer får vi inte. Fatet, ett par 20 l dunkar motorolja, ett par dunkar tvåtaktsolja, 10 dunkar white spirit, ett par dunkar sågkedjeolja, några sågsvärd, 10 kedjor och ett par filar senare är vi på väg hemåt. Vi lastar av och åker ned till lokala affären som visserligen håller öppet men inte har mycket att erbjuda. Köper 4 flaskor klorin, lite knäckebröd, ris, ett par flak ägg, ganska mycket färsk frukt, färska grönsaker, potatis och mycket av det färska nötkött som nu börjat bli lite ankommet. Folk i övrigt verkar ha varit väldigt fokuserade på konserver, vatten, ljus och batterier så färskt och kött har blivit kvar. Något annat av intresse ser vi inte.
Hemma igen ställer vi ned äggen och potatisen i jordkällaren, gör grönsaksröror av grönsakerna, häller upp det i burkar med nog med vinäger för att det ska kunna hålla sig fräscht ett tag och ned i matkällaren - en chansning men vad gör man... Köttet hackar vi och gör en gryta av, kött, buljong, lök, vitlök, peppar. Den kokande grytan häller vi i burkar och hoppas att det ska hålla sig utan riktig konservering. Vi får väl koka köttet noga innan vi äter det om det i övrigt verkar ok. Botulin förstörs ju av att kokas har jag för mig. Jag förbannar min dumhet att jag inte konserverat massa kött när det fanns ström. Konserveringsapparaten, min fina "All American pressure canner" blänker irriterande mot mig, inte mycket glädje med den nu, vi har inte såna kokmöjligheter. Spritkök har vi två och massor av sprit men de klarar inte att värma den stora konserveringsapparaten tillräckligt. Skit också.
Elverket har gått lite då och då under dagen så mobilerna och datorerna är laddade men det klarar inte att driva husets värme och vi har inga alternativ. Min plan för ett kortare avbrott - upp till ett par veckor - har varit att värma delar av huset med gasollampan som ger ca 1 kW värme. Nu när jag förstår hur stort avbrottet är och hur långvarigt det riskerar bli inser jag att det var en rätt dålig plan. Vi har tre fulla P11-flaskor gasol som klarar att hålla lampan igång på full effekt i ca 15 dagar. Sen är det kört. Inser att det inte håller.
Ringer en bekanting som har bra svets och bra kunskaper. Frågar om han kan svetsa ihop en enkel kamin åt mig, jag tänker mig
en rocket stove med en enkel skorsten av plåtrör. Jo, det kan han fixa, han har gassvets och lite plåt liggande. Jag förklarar hur jag tänkt mig och han säger sig kunna fixa det under morgondagen. Äntligen lite flyt... Som tack lovar jag honom att få ett halvt rådjur eller en halv dovhjort om han skjuter det när kaminen är klar, han får löfte om ett par burkar grönsak också - med en varning att det kan ha blivit dåligt.
Har ingen lämplig gips- eller mineritskiva eller annat bra hemma. Ingen glasskärare heller. Slår ut ett litet fönster i köket, sätter dit en bit plywood istället. I plywooden ett hål, över hålet en plåtbit med ett hål. Tänker mig att sticka ut skorstenen där och täta glipan med stenull, jag tror inte det ska brinna.
SMSar barnen. Hen i Sverige har ångrat sig, är på väg hemåt. Hade likt mig en del cash och sitter på en buss som kommer att ta sig en bra bit hemåt innan den avviker från rutten för att istället svänga in till bussgaraget då bränslet annars kommer att ta slut. Hur de sista dryga 20 milen hem ska klaras är okänt men det känns bra att hen är på väg. Barnet i utlandet når jag inte. Orolig.
Ringer mamma. Hon har det inte bra. Vet inte hur jag ska göra. Har i och för sig bränsle i lager så jag tar mig dit och tillbaka utan problem men det kommer att tära på lagret. Hon har inget vatten, inget lyse och fryser i sin lägenhet i storstan dryga 15 mil bort. Hon har fått erbjudande att bli hämtad av en kompis till henne. Kompisen bor i en villa en bit utanför stan och har en öppen spis. Nä, jag måste hämta henne, annars får jag kompisen på halsen också. Tankar upp lilla bilen, ringer mamma igen, ber henne att packa varma kläder och annat hon kan behöva. Hon packar gärna mycket så jag säger att max är fyra väskor, ber henne tömma kylen och stänga av den och packa det som kan hålla sig i matväg. Säger hej till frun och sticker mot storstan.
Vid 17-tiden när jag är på väg får jag ett MMS från en kompis. Sjuk grej med ett tåg med massa militärgrejer på. Han skriver att han såg det på väg hem från sommarstugan. Är det våra? Var kom alla de ifrån? Är det nån annans, vems, varför? Frun ringer och berättar om att kommunen vill samla till info på torget. Konstigt, vi har ju lokalradio... Ändå, fet chans att vi slösar ännu mer bränsle på att ta oss till stan och lyssna på nån kommungubbe. Frun stannar hemma och grejar istället.
Ovanligt lite trafik, jag ligger och puttrar i 85 på motorvägen för att spara bränsle. När jag närmar mig stan står en och annan bil längs vägen, bränslebrist gissar jag. Tar mig fram till mammas hyreshus och blir lite trött över det berg av grejer hon dragit ihop. Visst har hon begränsat antalet väskor till fyra men kassar och knyten med diverse finns i det oändliga. Hon vill ha med en speciell tavla också och ett antal böcker. Jag säger att det inte går, det ryms inte, vi blir osams. Till slut packar jag väskorna och maten och säger att det finns plats för lite till och hon får själv prioritera. Duktigt sur sitter hon bredvid mig när vi vid 20-tiden rullar hemåt igen.