Detta är något jag tänkt skriva om länge men glömt bort och så har det blivit liggande.. Hursomhelst, här på forumet diskuteras det ju då och då om vad det innebär att vara än prepper, än survivalist och kanske en definition av det hela och vad det hela innebär. Vanligen brukar dessa trådar väl mynna ut i att det hela med att vara förberedd kan ta flera skepnader allt efter vad den enskilde förbereder sig på. Jag skulle vilja göra ett försiktigt försök att dra allt över en kam och kort och gott säga att en survivalist/prepper är en person som
inte är nyhjälplös.
Vad är då detta? Jo, en direkt översättning av finskans
uusavuttomuus som dök upp i vokabuläret för en sisådär 10-15(?) år sedan. Finska wikipedia (ursäkta källan) hänvisar till en magisteravhandling från år 2000 där ordet ingår i titeln och en ordboksdefinition från 2004. I en rätt så färsk finsk doktorsavhandling som heter (fritt översatt) "
från barkbröd till pizza" så listar skribenten nyhjälplöshet en av de utmaningar som samhällsets försörjningsberedskap ställs inför idag.
För att direkt citera wikipedia så innebär nyhjälplöshet ofta att:
"...unga vuxna inte klarar av att sköta hemsysslor och andra motsvarande vardagliga ärenden. Nyhjälplösheten beror på mindre täta familjerelationer, de ungas [allt mer omfattande] fritidssysselsättningar, föräldrarnas oförmåga att leda/instruera sina barn och att föra vidare kunskaper till den yngre generationen samt till sist ett allt mer jäktat liv.
Nyhjälplösheten stärks av att det finns ett allt större utbud av halvfabrikat och motsvarande samt att det finns specifika hushållsmaskiner för allt möjligt"När jag var på min första repövning för snart tio år sen minns jag att vi skrattade åt "dagens beväringar", då var det skriverier i kvällspressen om relativt nyinryckta värnpliktiga som hade klagat åt sina mammor att de var tvugna
att gå i samma kalsonger i en månad(/månader?) i sträck... Ljushuvudena hade alltså missat att det finns något som heter persedelbyte som brukar ordnas en par gånger i veckan där man lämnar in smutsiga kläder och får nya rena i byte... troligen förväntade de sig att någon kommer och byter ut kläderna i skåpet till rena eller åtminstone gör "hembesök", att själv behöva promenera iväg på eget initiativ då det behövdes blev tydligen för svårt
Sen brukar jag då och då sucka över utbudet av allehanda färdiga matvaror i butikerna som är helt och hållet onödiga. Ta till exempel färdiga julstjärnor. Det är ju så oerhört svårt att skära en färdig butiksköpt smördeg (om man inte vill göra själv och jo, det har jag förstått att är lite arbetsdrygt) på mitten och sedan snitta till flikarna, klicka en bit plommonsylt i mitten och vika upp flikarna. Den första gången jag gjorde julstjärnor senaste säsong så såg de nog inget vidare ut men
aldrig i livet skulle jag ha köpt färdiglagade som det är bara att stoppa i ugnen...
Exemplen är otaliga men det ovanstående tycker jag att är extra talande.
Speciellt trist blir det ju om samhällsservicen av någon orsak fallerar, vad gör man då? Jo ringer 112 och gråter. Jag pratade i våras med en brandmästare vid Åbo regionräddningsverk om en "mini-Gudrun" som drabbade speciellt sydvästra Finland under annandag jul 2011 (där togs även myndigheterna på sängen då elförsörjningen till myndigheternas krypterade GSM/radiotelefonnät VIRVE [motsv. RAKEL] bröts till flera basstationer så i många fall kunde inte räddningstjänsten prata med varandra, då kallades radioamatörer in men behövde inte ändå användas). Då blev nödcentralerna nerringda av, ja, nyhjälplösa som kunde exempelvis rapportera om "ett träd som fallit på garageuppfarten så nu kan jag inte ta mig till jobbet, HJÄLP MIG!!!!!..." Detta trots att vederbörande kanske ägde motorsåg men tydligen inte hade förmåga att själv ta initiativ och avhjälpa situationen [läs gärna om vad skogsbonde gjorde efter Gudrun, tråden finns
här]. Nädå, myndigheterna ska ju fixa sånt så bara att belasta dem med bagateller fast det finns de som är långt värre drabbade och faktiskt skulle behöva den knappa mängd hjälp som finns att tillgå.
Så själv tycker jag att det är en självklarhet att kunna tänka själv och inte alltid tro att det i alla lägen kommer någon och hjälper en, speciellt om det nu sist och slutligen inte är fråga om något märkvärdigt som (och dessutom om man beaktar hur mycket samhällsberedskap som skrotats eller blivit överfört på frivilligorganisationer eftersom det ju
kostar för mycket)...