Nedan är en länk till ännu ett program (sändes igår) om en veteran som drabbats av ptsd efter att ha blivit skenavrättad. Jag lyssnade på programmet igår på P1 och blev väldigt illa berörd. En jävla skandal att vårt eget folk inom försvaret inte tas om hand.
Citera:
Mats trivdes inom försvaret. Han var yrkesofficer och tvekade inte när han fick frågan om han ville göra utlandstjänst. Men då anade han inte vilka konsekvenser uppdraget skulle få. När Mats idag berättar om uppdraget i Bosnien är det som att vissa bilder har etsat sig fast, han minns varje detalj. Och minnena kommer tillbaka om och om igen. Han lider av PTSD.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/32 ... ramid=3381Jag minns särskilt från programmet när Mats berättade om hur det enda hans föräldrar någonsin frågade honom om, efter att ha återkommit hem från hans svåra och krävande tjänstgöring, var vilken sorts gardiner som hängde i fönstren i Bosnien (hans mors fråga) och vilka bilar de körde därnere och om det fanns många sågverk (hans fars frågor). Han hade ingen att prata med.
Jag jobbar själv inom ett ibland krävande och psykiskt svårt civilt jobb, och har kollegor som fått ptsd och utvecklat alkoholism, och jag får ibland själv starka minnes- och känsloflashbacks från obehagliga ögonblick från jobbet, som jag misstänker påminner svagt om vad veteranerna upplever. Fruktansvärt.
Man är lyckligt lottad om man bara har någon alls att prata av sig med (vän eller partner), och om man vågar släppa på prestigen och erkänna sina svagheter inför en annan människa man har förtroende för så kommer man förmodligen en bra bit på väg när det gäller att bearbeta svåra upplevelser och med tiden förhoppningsvis lägga dem bakom sig och glömma.