Det här kanske egentligen inte riktigt hör hemma här eftersom det inte handlar om prepping på individnivå utan "prepping" inom sjukvård, men jag tänkte att det kanske kan vara någon som är intresserad ändå, och jag kände att jag fick ut rätt mycket av det. Flytta om det hamnade i fel forum...
Jag jobbar på röntgen på ett mindre svenskt akutsjukhus som röntgensjuksköterska (vilket innebär att jag, trots namnet, inte är sjuksköterska utan en person som röntgar människor). Jag träffar ju människor som går igenom personliga SHTF-situationer nästan dagligen på jobbet. Det som däremot i stort sett aldrig händer är det som kallas katastrofläge. Det innebär för den oinvigde den högsta beredskapsformen vi kan ha på sjukhuset och införs vid riktigt stora olyckor eller liknande där trycket kommer vara så hårt att
allt fokus måste läggas på olyckan i fråga. Operationer avbryts, patienter som kommer på mottagningsbesök ombeds att gå hem, alla icke-akuta röntgenundersökningar avbryts, personal rings in. Och så vidare.
Eftersom katastrofer extremt sällan händer på ett och samma sjukhus, så krävs det övningar eftersom det blir den enda erfarenheten du kan skaffa dig innan det faktiskt händer. För ett tag sedan hade vi en sådan övning.
Övningen gick ut på att det skett en större trafikolycka med buss inblandat, ca 30 skadade (allt ifrån
epiduralhematom till brutna tånaglar). Det låter kanske inte så mycket, men 30 skadade på samma gång kan verkligen säcka ihop ett sjukhus om inga vettiga planer finns. Hur som helst, skådespelare som hade (väldigt realistiskt) sminkade skador kom in på akuten med en rasande fart. De skulle undersökas på akuten för att sedan föras vidare till andra ställen, många gånger då till mig på röntgen. Extremt stressigt blev det, telefonen ringde stup i ett och det kändes som att jag nästan inte hann boka in röntgenremisser i systemet innan det kom ytterligare en remiss. Men trots allt, tack vare duktigt folk på akuten som effektivt identifierade det som var mest akut och snabbt tog till åtgärder, så hade vi ändå när övningen var över "röntgat" det absolut mest akuta och livshotande och även hunnit med en eller två brutna handleder och fotleder, vilket i en situation som detta hamnar väldigt långt ner i prioritet. Samtidigt hittade vi väldigt mycket brister och saker som skulle kunna fungera bättre.
Det var skönt att känna att även om det blir riktigt kaotiskt på sjukhus i svåra situationer så är ändå människor tränade för att hantera det på bästa sätt. Lite prepping finns det ändå. Det var verkligen uppenbart att när man verkligen testar situationer praktiskt kan det göra att man hittar kritiska saker som man missat. Vi hittade massor med saker som ska förbättras samtidigt som de som varit med tidigare noterade saker som redan hade förbättrats sedan tidigare övningar. Jag blev i alla fall inspirerad, det är ju fullt möjligt att göra vissa övningar hemma för att hitta luckor i sin egen prepping.
Finns det annan sjukvårdspersonal eller liknande som har erfarenhet från övningar eller kanske till och med riktiga katastrofer/allvarliga händelser? Hur gick det då?