Woodsmoke skrev:
Många intressanta inlägg.
Det jag funderar på mest är just hur ni ställer er som talar om värdegrund/regler som man på förhand stiftat i en grupp, tror ni verkligen att de håller i en skarp situation?
I militären övade vi, åter och åter, scenarion där vi tar snabba beslut som skulle vara mentalt tuffa för civilister, men då har man en stark auktoritet i ryggen, så som en soldats mentalitet skall vara. Då är det nog mycket enklare att t.ex. öppna eld mot människor som är uttalade motståndare.
Jag tror att det är lätt för den civila gruppen att det blir mycket snack och lite verkstad.
Visst, det är ingen större mental ansträngning att på förhand komma överens att vi skall göra si och så i en viss situation, men att verkligen genomdriva planerna när man sitter knähögt i skiten... Och om gruppen är spontant skapad från början blir det nog än mer osäkert.
Mycket snack och lite verkstad, så blir det innan det krisar, de allra flesta har faktiskt ingen erfarenhet av kriser, bilen funkar, ström i väggen, vatten i kranen och barnen är glada, det är då vi planerar för krisen
Kanske inte den bästa utgångspunkten, att planera för något ingen av oss har erfarenhet av, sätt upp regler vi aldrig nånsin haft, att ta beslut om liv eller död för andra när man kanske jobbat vid ett skrivbord de senaste åren. Inte de bästa förutsättningarna för att göra ett bra jobb alltså, men det är så det är, inte alltid perfekt.
Det kommer att bli splittringar i gruppen, även om den bildats vid nån sorts koncensus, det är oundvikligt, och svåra beslut måste tas.
Om man har med sig allt detta i tanken när gruppen ska bildas, och pratar öppet om det så blir det bättre, men likförbannat när nåt händer så skiter det sig, räkna med det, hantera det, kom över det, det är enda sättet att kämpa vidare.
Nån gång måste kanske gruppen lämna en gråtande kvinna med barn bakom sig, men om situationen och din överlevnad kräver det, fortsätt gå.