Östra Svealand skrev:
Angående temat "meningslösa jobb" så håller jag nog med, men kan inte låta bli att problematisera lite:
1. En del jobb i form av utveckling, forskning, administration kan tyckas meningslösa för oss som inte är insatta. Kanske är det dock så att de flera led bort leder till förbättringar inom energiproduktion, transporter, jordbruk undervisning eller annat. Någon annan som kan mer begriper detta och betalar deras lön.
Naturligtvis kan det vara så som du skriver. Att det är pga att "vi inte förstår" de otroligt nyttiga effekterna, som gör att vi är kritiska.
Men det kan även vara så att vi intuitivt förstår, att mer administration inte nödvändigtvis leder till högre effektivitet. Att det definitivt finns en gräns när administration upphör att vara till nytta och övergår till att bli enbart en belastning.
Det är i linje med logiken att föra ett sådant resonemang, och det är många som själva ägnar sig åt det som varit kritiska mot det sk "new public management" (NPM), som ju innebär att administratörer (nära nog totalt okunniga om verkligheten) likväl anser sig lämpade att styra verksamhet "ute på golvet", där läkare och lärare ska ägna sig allt mer (som andel räknat) åt administration och siffersammanställande (i oklara syften) än åt den huvudsakliga (och viktigaste) verksamheten som är medicin och utbildning.
Finns mängder av kritik att läsa genom att googla, t.ex. detta:
Citera:
Problemet handlar om hur NPM som styrningsfilosofi genomsyrar den offentliga sektorn som påtvingats att införa marknadsliknande premisser. Detta innebär ekonomistyrning (alternativt mål- eller resultatstyrning), omvandlandet av värden till numeriska (ekonomiska) som kan mätas, införandet av ständiga utvärderingar och kontroller med resultatet att byråkratin sväller utöver själva kärnverksamheten, samt avprofessionalisering av verksamheterna där makt fråntas de yrkeskompetenta (läkare, universitetsprofessorer, skollärare) och överförs till byråkratin (managers). Professionella bedömningar (medicinska, bildningsmässiga, etc.) måste vägas mot omedelbara ekonomiska resultat och blir därmed per definition delvis korrumperade.
http://www.svd.se/trendig-styrning-med- ... -hogskolanSer jag till mitt eget yrke har vi kontorsnissar (ofta per definition arbetsskygga dvs lata som föraktar hederligt svettigt arbete, som de målmedvetet undvikit inte sällan hela sina liv) som säger åt mig och mina kollegor att vi ska göra på ett sätt, som absolut inte funderar ute i verkligheten och som dessutom skulle skada företagets intäkter om vi följde. När man påpekar detta får man ett goddag yxskaft-svar från dem, de varken vill lyssna (av prestigeskäl, för de har minsann slips) eller begriper själva att de som själva inte verkar ute i verkligsamheten faktiskt inte har kunskaper om verkligheten. Jag misstänker detta är utbrett idag, när ledare plockas in utifrån istället för att (lämpligt) folk lyfts upp nedifrån verksamhetens stabila grund.
Östra Svealand skrev:
2. Någon får betalt för att förlänga andra naglar ett frisera deras hundar. Såklart totalt meningslöst. Men vänta nu! Hur många här har inte 5 yxor (jag funderar på en sjätte) och 7 friluftskök (minst ett för varje möjligt bränsle), fast vi egentligen bara behöver ett av varje. Vi finner olika saker meningsfulla och betalar för dem. Någon tjänar pengar på det som efterfrågas, de betalar skatt vilket bekostar din mammas höftprotes. Var inte så snabb att döma dem.
Ok, jag vet. nagelskulptörer är obegripligt. Men allt ni inte begriper är inte meningslöst.
Fast dina exempel är ju resultat av marknadsföring! Av manipulation av oss, med budskapet att vi ska konsumera! Att uppmuntra fåfänga är ett prima exempel! Att konsumera i onödan är enligt mig något totalt meningslöst! Och det är väl känt att man konsumerar mycket mer i städer än på landsbygd.
Det enda maximerad konsumtion leder till är att det stillar ett orationellt, oförnuftigt, primitivt behov inuti oss (vilket ju är precis vad reklamare och marknadsförare ägnar sig åt att manipulera och stimulera), förmodligen resultat av våra förfäders fattiga liv där vi led brist på allt och därför utvecklade en ständig hunger efter "mer", och på sikt leder det enbart till att vi förstör vår planet och förgiftar våra hav. Det tjänade ett syfte när resurserna var extremt små, men idag när vi har resurser att konsumera allt runt om oss? Onödig konsumtion är som att gräva ett hål där man står: det leder nedåt in i mörkret. Inte mot något bättre, något hållbart, något "evigt" gott, varken för oss själva eller våra barnbarn.
Det är i "uppmuntrandet av denna konsumtion" vi finner merparten och de mest överflödiga av alla överflödiga yrken, tror jag. De som vill ha mer av allt, åt alla.Nåja, nu kom jag kanske utanför ämnet, men rent filosofiskt tror jag vår enda räddning är att vi börjar tänka på våra barnbarn istället på att ständigt försöka mätta våra egna omättliga behov här och nu. Man kan ju hoppas vi lär oss detta någon dag.
En yxa är för övrigt, rent rationellt, tillräckligt. Skulle den gå sönder kan vi låna en av grannen, och är den hel kan grannen låna den av oss.