MulenDag skrev:
För min egen del har jag alltid föreställt mig att var familj har sin egen lilla täppa med eget hus och att vissa delar är gemensamma. En ganska vanlig by alltså men med lite mer uttalat gemensamt arbete och samägda (på något sätt) saker - en del i alla fall.
/MD
Kanske just här det ofta brister, beroende på hur vi själva ser till betydelsen av familj. Folk har tex tendensen se sig ensamma i en familjekonstallation, hur den ny ser ut.
Hur vi än väljer se oss själva del av tinget, eller så kallad familj har bråkats länge om på denna jord.
Men ska en by lyckas, bör ingen ses stå utanför... Samt att envars unikheter är en tillgång, oavsett normer vi är indoktrinerade med.
Det är som sagt envars egna mognad det landar på och gruppens risk att falla med.
Som tyvärr jag självt ser det, står den egna mognaden direkt relativt till något sådant här kan lyckas... Vidare är det få som står pall i dessa tider, speciellt om det blåser om öronen och inte bete sig som i sandlådan vi sedan länge borde växt ifrån.
Idag är normen normal ett sjukdomsstadie i mitt tycke... Där nya banor borde ageras efter i en prepperby. Det här med mitt och ditt söndrar, än ageras efter med sunt förnuft.