Medvetaren skrev:
Ja ingen undgår märka det så du behöver inte påpeka att du är raljant.
Vad skönt för dig att du bara behöver tänka på en utväg med att du tar dig iväg med ditt fordon som alltid startar vid behov,
inte saboteras eller stoppas och stjäls vid första roadblock. "Rubba inte mina cirklar"...
Det är risker jag får ta, och risker jag kan förbereda mig emot
Däremot är de enligt mina förutsättningar,en mer acceptabel risk att bilen inte startar eller att någon _försöker_ stjäla min bil än de risker som en en bug-out till fots innebär.
Medvetaren skrev:
En verklig bugout är för mig inget jag väljer utan något jag tvingas till.
Plötsligt har du inte längre tillgång till ditt trygga hus. Vad göra, lägga sig ner och dö?
Du ger intrycket att: Varför förbereda sig för marsch du kommer ändå inte klara det.
Lite emot grundtanken i prepping....
Varför lagra mat - Den kommer ändå ta slut innan odlingen ger något för blir garanterat missväxt osv...
To each his own, men jag har mycket svårt att se ett scenario där mitt hus inte längre finns, bilen inte fungerar och samhället har kollapsat - allt på samma gång. Det är helt enkelt inte ett scenario med extremt låg sannolikhet och som jag antagligen inte kan förbereda mig mot. Jag tror helt enkelt att det alltid finns en bättre lösning än att promenera till skogs.
CPT Fantastic skrev:
Jag förstår inte riktigt.
Menar du att du och din grupp inte kan evakuera till fots? Eller menar du att ingen kan evakuera till fots?
Är det omöjlig i allmänhet? Eller är det omöjligt vintertid, i sällskap med barn och oerfarna vuxna och om det är 18 mil till evakueringsplatsen/nödbostaden?
Jag vet att det finns de som kan evakuera till fots. Allt handlar om förutsättningar såsom medlemmarnas fysiska förmåga, närhet till målet, målets beskaffenhet etc.
18 mil i snökaoset som föranleder krisen? Det finns garanterat de som klarar av det, men även den mest förberedda utsätter sig för stora risker. Mycket står utanför ens kontroll så det är lite för mycket rysk roulette för min smak.
Vad jag menar är att många preppers, men inte alla, har en naiv syn på de tre pelarna: BOB, Bug-Out och BOL (på det här forumet är det nog bättre än genomsnittet bland preppers). Det finns ett rosafärgat skimmer kring hela grejen med att kasta på sig sin färdigpackade BOB, bege sig ut på en lång och äventyrsfylld strapats och kommer sedan fram till sin pittoreska stuga i skogsgläntan och lever av allt vad naturen har att erbjuda. Som en blandning mellan The Goonies och Bilbo... Eller..?
Kalorispelet skrev:
Det är upp till var och en att efter bästa förmåga förbereda sig. Det finns inget minimum krav på att kunna fly en viss distans, att ha all utrustning, att ha kunskaper eller att ens öva.
Enklast är att inse att vi har alla olika förutsättningar och preppar för olika saker.
Jag rekommenderar ändå att öva så gott det går - det avslöjar hål i planerna, testar era kunskaper och utrustningens gränser.
Jag håller med till 100%. Dessutom är det min erfarenhet att man ofta inser att ens gränser är längre bort än man trodde. Att man klarar mer, behöver mindre utrustning etc.
Ofta, men inte alltid, är utrustning en snuttefilt. De är inte ens ett substitut för kunskap, utan enbart en snuttefilt för att man inte känner sig själv tillräckligt väl för att veta att man klarar sig ändå.