Jag var nog 8-9 år när min storebror började lära mig skjuta luftgevär. Jag orkade i varje fall inte hålla riktigt det när jag stod upp, fick skjuta med stöd i början. Men skoj var det! Han kan vara en riktig paragrafryttare ibland, så säker vapenhantering blev man allt drillad i.
Rätt snart efter började jag gå till Sportskytteföreningens luftvapenskytte på tisdagkvällarna. Det var nog när jag gick i fjärde klass. Mycket lärorikt! Blev faktiskt introducerad dit av skolan(!), på någon sådan slags friluftsdag el dyl. Luftvapenhallen låg nämligen i någon källarkorridor på skolan. En av de valbara aktiviteterna i skolan var alltså luftvapenskytte. Jag blev faktiskt ganske "biten" av det, flera av mina klasskamrater också. Så kunde det gå till på den tiden!
Jag tror detta gett mig en ganska sund inställning till skjutvapen. Samtidigt som man lär sig säker hantering och skjutteknik givetvis, blir det liksom lite avdramatiserat. Samma med knivar. Far min var snickare och jag fick min första egna Morakniv av honom i samma ålder ungefär. Ett och annat skärsår blev det väl, men inget som inte gick att sy ihop!
I ett land med hårda vapenlagar är det, förutom statens hantlangare, endast kriminella som har vapen. Det bryr sig nämligen inte om vapenlagar!
Självklart vill inte staten att medborgarna får "smak" på vapen i tidig ålder, helst inte alls. Då har de ju chans att försvara sig mot övergrepp!