En historisk grundprincip är att alla stater bildas av det vinnande skurkgänget. Sedan använder de statens verktyg för att ta ut skatter och för att organisera en militär som skyddar staten från yttre hot och en ordningsmakt som skyddar mot inre hot. Dessutom skapas diverse myter och fantasier om varför just de som har makten är de rätta att ha makten. Lagar stiftas som syftar till att upprätthålla äganderätten. Det vill säga att ingen skall kunna stjäla ostraffat från skurkarna som styr.
Ofta görs det någon form av revolution eller kupp som gör att underlaget av styrande breddas något. Ibland rent av med inslag av folkstyre på olika plan.
På en del håll delas rent av statens makt upp mellan flera olika organ som i vissa fall utses via demokratiska val. I andra fall genom arv eller inom yrkesgrupper. Ytterligare lagar stiftas som avser att ge rättigheter och skydd åt olika befolkningsgrupper. Och för att frånta eller tidsbegränsa makten från kung, presdent eller statsminister.
Ibland går utvecklingen bakåt, så att exempelvis en president gör sig till president på livstid och folkvalda organ försvagas. Ibland går utvecklingen framåt. Yttre och inre hot brukar anges som orsak till varför utvecklingen bör gå bakåt. Dock används då inte begreppet "bakåt", det är mitt ordval.
Som jag ser det så kan staten endast rättfärdigas på ett enda sätt: Genom att den skyddar de svaga i samhället mot de starka. Starka såväl inom som utom landets gränser. En stat som inte gör detta har som jag ser det inget berättigande. Typiskt är detta också ett universellt inslag i statens propaganda, det är inte bara jag som tycker så här. Statliga organ och beslutsfattare rättfärdigar ofta åtgärder med hur de hjälper utsatta grupper på olika sätt. Om det handlar om en demokrati så fiskas röster med samma medel, genom att överbjuda andra om hur de skall hjälpa utsatta grupper. De största/starkaste väljargrupperna i en demokrati anses ofta vara särskilt utsatta, av uppenbara skäl...
Exempel på "utsatta grupper" kan vara storföretagare, småföretagare, bönder, adel, fatiga, rika, husägare, hyresgäster, storstadsbor, landsbygdsbor, medelklass, överklass, skattebetalare, underklass, kriminella, offentliganställda, privatanställda, sjuka, arbetsgivare, arbetstagare, arbetslösa, sophämtare, militärer, poliser, lärare, sjuksköterskor, läkare, studerande, invandrare och pensionärer. Allt beroende på ideologi och tidens anda.
Ett konkret exempel på att staten skyddar de svaga i samhället är att gapet mellan den rikaste 10-delen och de fattigaste 10-delen inte är så stort. Och att även de svagaste (och deras barn) har tillgång till skola, omsorg och vård.
|