Skogsbonde skrev:
Jag skulle rent av vilja påstå att folket i Sverige inte VILL ha makten. De har avstått viktiga delar av den för att slippa engagera sig.
Ja visst är det så. Förhållandet makt och ansvar för den enskilde individen står ju i proportion till varandra och lika dant i en representativ demokrati. Om man inte tar ansvar för att engagera sig så får man heller ingen makt att påverka. Vad händer om den enskilde individen/medborgaren avsäger sig ansvaret även över sig själv? Det är något som jag tycker mig se runt om i vårt samhälle. Ansvar är något som man inte "bör" ta om detta skapar någon form av sociala skillnader. Kommer ihåg pensionsreformen under 90-talet då vi skulle få möjligheter att påverka vår pension genom aktiva val. dvs eget ansvar. Då brändes PPM kuvert i protest av en del aktivister för man ville inte bli "delegerad" ansvaret över sin pension och menade att om man tog ansvaret själv så slapp staten ta det ansvaret. En annan sådan aspekt är ju skolpolitiken om läxläsning och friskolor. Enligt många så bidrar läxläsningen till att bidra till sociala skillnader för att några föräldrar är har större kunskaper att hjälpa och motivera barnen med läxorna än andra föräldrar. Samma sak med friskolorna som skulle skapa så mycket orättvisor då de kommunala skolorna skulle förlora de engagerade föräldrarna. Det är ju mycket den av den kritiken som kastas mot oss preppers också, att vi bara ser till oss själva och vårt agerande skapar orättvisor i en samhällskris.
Skogsbonde skrev:
Kanske det skulle införas en skatterabatt för de som frivilligt deltar i politiskt arbete på något plan? Mycket osäker på hur/om det skulle fungera, men som det är i dag är passiviteten nästan överväldigande och något behöver göras för att bryta denna trend. Kanske införa förbud mot långvariga förtroendeposter så att politiska partier tvingas ragga nya medlemmar? De gamla rävarna kan vara kvar men får arbeta internt inom partiet, utåt får bara "nya och friska krafter" vara med och debattera och rösta inom olika organ. Vet inte...
Här slår du huvudet på spiken. Genom att begränsa antalet mandatperioder skulle fler få möjligheter att få förtroendeposter och där med öka engagemanget och motivationen för fler människor att engagera sig politiskt.
Skogsbonde skrev:
Som en del har varit inne på: Kanske vi har det för bra för att det stora flertalet skall bry sig?
En känd devis är att vi har det samhälle och de politiker vi förtjänar, särskilt om vi inte själva engagerar oss politiskt.
Ja, eller om fler människor kunde få upp ögonen på att de skulle kunna få det bättre om de började med att ta mer ansvar över sina liv och levnadssituationer. Inget kommer av sig självt. Man måste arbeta för förändringar och måste vara beredd på att arbeta hårt för dessa förändringar. Börjar man ta makten över sig själv och sitt liv kommer man ovillkorligen att stöta på patrull. Det är provocerande att få ett större makt och inflytande, genom att börja ta ansvar.
...och visst får vi de politiker och samhälle vi förtjänar!? ...framför allt då vi inte avkräver politiker att hålla fast vid sina vallöften och börja leverera!
Kloka reflektioner från Skogsbonde, han är saknad!