För mig är regionen Balkan mer än forna Jugoslavien. Balkan är inte bara synonymt med ett inbördeskrig, vapendräll och etniska konfliker. Bulgarien och Rumänien ingår också i Balkan och det finns inga vattentäta skott (enligt mig) till vare sig delar av Ungern eller Moldavien. Men Balkan står inte högt i kurs. Det är alltid ”där borta, inte här”. Fråga en ungrare, en sloven eller en kroat.
Gränserna för Balkan är inte klara. Rör det sig om det Ottomanska rikets område i Europa? Kulturellt domineras en stor del av Balkan av den ortodoxa kyrkan. En viktig gemensam nämnare är kommunistdiktaturerna som drabbade regionen efter andra världskriget.
Delar av detta Balkan är de fattigaste områdena i Europa i dag, men det finns samtidigt undantag, främst i en del städer och på turistorter. Och det finns en konsumtionsglad medelklass, men de flesta har inte samma ekonomiska möjligheter. Inget är som för 25 år sedan, men mycket står och stampar trots allt. Det är det jag kallar för ett SHTF-läge.
Vad gör man? Man spar och tar vara på det mesta. I vart falla funderar man några vändor innan man gör sig av med något. Det finns knappast några sopstationer eller skrotupplag. Saker och delar plockas upp på vägen dit. Skulle man till äventyrs ha något på tomten man vill bli av med, tar de ambulerande skrotsamlare gärna emot det vid dörren. Och vill man göra sig av med t.ex. lite husgeråd eller kläder finns det garanterat folk som tar vara på det. Allt för konservering och hembränning spars undantagslöst: glasburkar, flaskor, inte minst plastflaskor.
Med en permanent brist på saker och ting uppstår en fixarkultur. När vi var vid vårt lilla hus för första gången för snart 15 år sedan kom en släkting förbi med en svets en dag och frågade vad vi ville ha fixat. Han snokade runt på tomten bland lite bråte och innan det var kväll hade han svetsat ihop en gungställning och några rejäla ”skåp och- hyllhållare” i köket. Det finns alltid en alltiallo i krokarna. Billig dessutom.
Det allra viktigaste i detta SHTF-läge är kontakter. Paradoxalt nog så går mycket lättare att fixa där än hemma, t.ex. en tid hos en läkare. Ett problem med bilen kan vara fixat innan solen går ner. A ringer B som känner C.
Fler och fler kanske får det bättre ekonomiskt och kommer ifrån "samla och spara-kulturen" och anammar vår konsumtions- och inredningskultur, men skulle tiderna försämras kan de snabbt anpassa sig till det liv de/ deras föräldrar nyligen levt.
Jag tror att detsamma gäller i stor (främst på landsbygden) från Balkan genom östra Europa upp till Baltikum.
|