Swedish Survivalist

Är du förberedd?




Ny tråd Svara på tråd  [ 20 inlägg ]  Gå till sida 1, 2  Nästa
Författare Meddelande
 Inläggsrubrik: Självkännedom
InläggPostat: tis 03 okt 2017, 17:03 
Funderade när jag läste olan98:as tråd om dennes expedition ut i bushen med lite utrustning.

Självkännedom är extremt viktigt i tajta situationer, och det enda sättet att veta hur man reagerar under vissa förhållanden är att ha upplevt dem i så realistisk miljö som möjligt

Den stora frågan är: Hur är er självkännedom? Hur reagerar ni i stressiga, överväldigande, långtråkiga, obekanta situationer? Har ni några svagheter rent generellt som ni måste ta i beaktande och motarbeta, särskilt i en SHTF?

För egen del vet jag att jag reagerar med aggression i stressiga situationer från medelstress och uppåt. Blir förbannad och gnisslar tänder och gör allt för att på enklast och rakast möjliga sätt lösa problemet, "om jag så dör på kuppen". Denna aggression är användbar... till en viss del, om den används i rätt sammanhang. Det gör att jag faktiskt gör något, och oftast löser bekymmer snabbt och brutalt, men oeffektivt och utan finess.

Två verkliga exempel från mitt liv:

Exempel 1: Kör fast i snön en vinternatt på en grusväg i ödemarken. Jag svär ordentligt, stapplar ut med snö till knäna i diket med yxan och börjar gå lös på granris som jag sedan stoppar under däcken, innan jag rivstartar ut ur håligheten och drar vidare, butter till sinnes men fri. I stället för att förtvivla och få panik trots att jag står stilla bortom all mobiltäckning i tjugo graders kyla så har jag löst problemet utan knussel. Ett användbart tillfälle för aggression.

Exempel 2: Blött, kallt, jävligt, försöker få upp en eld under jakten. För femtioelfte gången brinner tändstickan ut för att nävret, tändet och allt är blött. Blir irriterad, är trött och hungrig. Stövlar iväg genom halva skogen för att leta upp en björk med torrt näver, och efter en och en halv timmes letande kommer jag tillbaka med en kasse full av torrast möjliga björknäver från en skyddad glänta, jag kan till sist göra upp eld, allt är frid och fröjd. Tills jag ser mig omkring i träden runt eldstaden och upptäcker att det finns stora sjok med kåda i träden intill som hade kunnat fungera lika bra som nävret, om inte bättre. Ett illa valt tillfälle för aggression, eftersom jag hade kunnat lösa problemet på en och en halv minut istället för en och en halv timme. Irriationens tunnelseende måste alltså bort i denna situation.

Så jag måste konstant övervaka mig själv för att inte låta den enkelspåriga ilskan ta över, men den måste också kunna släppas fri när det väl är tid för det.

Vet också att jag har svårt att sova en god natts sömn i "nya" situationer, exempelvis första natten på en ute-expedition (hur mycket man än är ute i bushen), eller om man sover på hotell eller på en soffa någonstans. Har inte lyckats komma över det helt, men denna kännedom får jag acceptera och förvänta mig, och då är det okej. Klarar mig dock bra även utan mat under längre perioder. Min polare som brukar hänga med på fjälltrippar är helt tvärtom. En timme efter måltid är han helgrinig och muttrar, och då är det bara att trycka in en Snickers i munnen på honom för att vända på sur-minen.

En annan viktig del är också att ha koll på beroenden. Jag har helt eliminerat kaffe i mitt liv, och det är himmelskt. Man är mer jämnt pigg och alert under dagen och slipper släpa på koffein i bushen, på resor, i BOB eller GHB. Tobaken är på ett minimum, men jag arbetar på det. Är inte i fysiskt eller psykiskt behov av det längre, men saknar det helt klart om jag är utan.

Tankar, funderingar? Har ni svagheter? Hur är er självkännedom? Ordet är fritt!


Top
  
 
 Inläggsrubrik: Re: Självkännedom
InläggPostat: tis 03 okt 2017, 21:06 
Offline
-
Användarvisningsbild

Blev medlem: tis 03 jun 2014, 21:28
Inlägg: 2012
Ort: Skåne
Intressant ämne och exempel :) :up:

Jag håller med om att självkännedom är viktigt i en överlevnadssituation, men även till vardags.

Jag känner mina egna svagheter väl, samt även till viss del hur jag kan hantera dom :hm:

Det är även viktigt att känna andras svagheter och styrkor.

//Tank

_________________
Murphy orkar inte bry sig om den som är väl förberedd, det finns lättare offer...


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Självkännedom
InläggPostat: ons 04 okt 2017, 00:18 
Offline
Samlar kokböcker från 1800-talet
Användarvisningsbild

Blev medlem: mån 22 feb 2016, 22:24
Inlägg: 708
Ort: I skogen, vid bäcken från fjället
Tank skrev:
Intressant ämne och exempel :) :up:
Jag känner mina egna svagheter väl, samt även till viss del hur jag kan hantera dom :hm:
Det är även viktigt att känna andras svagheter och styrkor.

//Tank


:up: :up: :up:

Har man självkännedom har m,an människokännedom och vice versa. Det ena ger det andra!

_________________
"That rifle on the wall of the labourer's cottage or working class flat, is the symbol of democracy. It is our job to see that it stays there."
-George Orwell.


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Självkännedom
InläggPostat: ons 04 okt 2017, 01:32 
Offline
Tränar vakthöns

Blev medlem: lör 18 jun 2016, 23:28
Inlägg: 2006
Nja, det kanske kan hjälpa, men inte har man automatiskt antingen inget eller båda.

Charlie** skrev:
Har man självkännedom har m,an människokännedom och vice versa. Det ena ger det andra!

_________________
/Zombie -->(x)q(/)


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Självkännedom
InläggPostat: ons 04 okt 2017, 01:48 
Offline
Tränar vakthöns

Blev medlem: lör 18 jun 2016, 23:28
Inlägg: 2006
I degeln prövas guldet, och i nöden prövas vännen (eller hur det var).

I riktigt svåra situationer får man veta vad man tål, och jag tror att det för det mesta är mer än vad man trodde. Men å andra sidan får man veta om svagheter som man inte alls kände till. Många klarar katastrofer förvånansvärt bra, men lider av vad man skulle tycka vara baggisar i sammanhanget. Men det kanske är någon sorts psykologisk försvarsmekanism. Man hanterar det avhuggna benet, men stickan i fingret blir bara för mycket.

Fast somliga tror nog att de är osårbara som stålmannen, och får världens överraskning när världen inte visar den vackra sidan längre. Jag har hört att i gamla tider så kunde de klena och eländiga som det aldrig varit mycket med ofta leva och bli gamla, medan friska, starka, framgångsrika bröt ihop vid första ordentliga ålderssjukdom och bara dog.

_________________
/Zombie -->(x)q(/)


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Självkännedom
InläggPostat: ons 04 okt 2017, 02:12 
Offline
Samlar kokböcker från 1800-talet
Användarvisningsbild

Blev medlem: mån 22 feb 2016, 22:24
Inlägg: 708
Ort: I skogen, vid bäcken från fjället
Zombie skrev:
Nja, det kanske kan hjälpa, men inte har man automatiskt antingen inget eller båda.


Jo, det är faktiskt så. Det är den psykologiska spegeln. Du känner andra genom dig själv och du dömer andra efter dig själv. Det är därför vi utvecklas genom relationer och möten. Det är också därför frågorna avslöjar mer än svaren. Bara en opålitlig person frågar dig om du är pålitlig. Allt utgår från dig själv!

_________________
"That rifle on the wall of the labourer's cottage or working class flat, is the symbol of democracy. It is our job to see that it stays there."
-George Orwell.


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Självkännedom
InläggPostat: ons 04 okt 2017, 09:50 
Charlie** skrev:
Jo, det är faktiskt så. Det är den psykologiska spegeln. Du känner andra genom dig själv och du dömer andra efter dig själv. Det är därför vi utvecklas genom relationer och möten. Det är också därför frågorna avslöjar mer än svaren. Bara en opålitlig person frågar dig om du är pålitlig. Allt utgår från dig själv!


Förstår tanken om frågor och svar men håller inte riktigt med. Dels kan man vara på ett sätt och därmed tro så om andra men råka ut för att andra inte är som man tror att de är. Därför kan man undra saker om andra som inte gäller en själv.

Angående trådstartarens fråga så tror jag mig veta vem jag är under normala förhållanden. Har ingen koll på krisjaget.

/MD


Top
  
 
 Inläggsrubrik: Re: Självkännedom
InläggPostat: ons 04 okt 2017, 11:08 
Jag har ingen aning om hur jag kan bete mig i en extrem krissituation. Jag tror och hoppas på att jag kommer att agera, det finns ju de som blir helt passiva. Men att agera behöver ingalunda betyda att jag gör rätt saker. Om stressnivån är på 100 så finns det en hög risk att begå fel.
Jag minns en överlevare från Estonia, en kille i 20 års åldern, som var med flickvän och föräldrar. När de tog sig upp genom båten var det han som var den drivande kraften medan pappan var som en zombie och flickvännen hade panik. Det är väl någon av de tre kategorierna vi hamnar i en extrem krissituation: någon form av rationellt handlande, handlingsförlamning eller panik.

Lättare är det med självkännedom i vardagen. Jag tycker att familjelivet, inte minst en dryg tjugoårig relation med flera upp- och nedgångar, har satt mig på prov och jag har fått tänka och diskutera igenom mina plus och minus mellan varven. Jag tror att jag har koll på mina minus och jag jobba på att förbättra dem.


Top
  
 
 Inläggsrubrik: Re: Självkännedom
InläggPostat: ons 04 okt 2017, 11:52 
Offline
Tränar vakthöns

Blev medlem: lör 18 jun 2016, 23:28
Inlägg: 2006
En opålitlig person vet bättre än att fråga något sådant. De flesta opålitliga ljuger ju vid den frågan :-). (Nej, jag är inte opålitlig, men jag är analytisk.)

Det finns något som kallas projicering. Om man själv är opålitlig blir det lätt så att man tror att samtliga andra också är opålitliga. Eller naiva, eller lögnare, eller otrogna, eller missbrukare, eller aggressiva eller löjligt paranoida eller vad man nu har för (ofta otrevliga) sidor.

Men jag tror nog att exempelvis alkoholister, knarkare och de som blivit sexuellt utnyttjade som barn känner igen varandra väldigt mycket snabbare och effektivare än en vanlig Svensson gör.

Charlie** skrev:
Zombie skrev:
Nja, det kanske kan hjälpa, men inte har man automatiskt antingen inget eller båda.


Jo, det är faktiskt så. Det är den psykologiska spegeln. Du känner andra genom dig själv och du dömer andra efter dig själv. Det är därför vi utvecklas genom relationer och möten. Det är också därför frågorna avslöjar mer än svaren. Bara en opålitlig person frågar dig om du är pålitlig. Allt utgår från dig själv!

_________________
/Zombie -->(x)q(/)


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Självkännedom
InläggPostat: mån 09 okt 2017, 17:28 
Zombie skrev:
En opålitlig person vet bättre än att fråga något sådant. De flesta opålitliga ljuger ju vid den frågan :-). (Nej, jag är inte opålitlig, men jag är analytisk.)

Det finns något som kallas projicering. Om man själv är opålitlig blir det lätt så att man tror att samtliga andra också är opålitliga. Eller naiva, eller lögnare, eller otrogna, eller missbrukare, eller aggressiva eller löjligt paranoida eller vad man nu har för (ofta otrevliga) sidor.

Men jag tror nog att exempelvis alkoholister, knarkare och de som blivit sexuellt utnyttjade som barn känner igen varandra väldigt mycket snabbare och effektivare än en vanlig Svensson gör.


Jag tror nog att det ligger något i detta, jag har alltid haft den uppfattningen om människor med grava brister.

Särskilt missbrukare tycks ju ha en magnetisk dragning till varandra, oavsett situation.


Top
  
 
 Inläggsrubrik: Re: Självkännedom
InläggPostat: mån 09 okt 2017, 19:53 
Offline
Skärmskyddsmäklare
Användarvisningsbild

Blev medlem: sön 03 apr 2016, 11:35
Inlägg: 303
Min akilleshäl är dåligt tålamod som vid lång väntan kan kombineras med en förmåga att ta förhastade beslut. Kan bli hur fel som helst...
Har dock blivit något bättre med åren, eftersom jag blivit medveten om detta tillkortakommande.

En stark sida jag märkte först när jag i unga år var extremt nära en bilolycka var att jag fungerar alldeles utmärkt under stress.
Eller, jag blir inte alls speciellt stressad av blod, skrik och upprörda människor, tvärtom finner jag ett något udda lugn när det är som allra rörigast, jag håller mig alltid samlad och tar oftast rationella beslut.
Har aldrig någonsin fått panik och "tappat det" och då har jag ibland verkligen varit i riktigt jobbiga situationer.

Det kommer heller inga större reaktioner efteråt, så det senare har jag haft mycken nytta av i jobben i säkerhetsbranschen.

Men alla är vi olika, och min personlighetstyp är långt ifrån optimal i alla lägen, men man utvecklas förhoppningsvis, så självinsikt om ens egna brister är väldigt viktigt..


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Självkännedom
InläggPostat: ons 11 okt 2017, 14:28 
En aspekt att personer med god självkännedom, som har erfarenhet av svåra situationer, troligen är... hm... omdömeslösa? Annars skulle de ju se till att undvika att hamna i svåra situationer så ofta.

Iofs kan man kanske inte undvika alla knepiga situationer, men jag har en känsla av att säga att en person har god självkännedom om hur de hanterar jobbiga situationer är samma sak som att säga att de är rätt puckade. Bara lite finare formulerat.

Ungefär som den kinesiska förbannelsen om att man önskar andra ett "intressant" liv. Intressanta liv är typiskt korta och våldsamma liv med mycket vedermödor och problem.

Sedan kan det naturligtvis finnas de som får betalt för att hantera besvärliga/svåra situationer. Det blir annorlunda.


Top
  
 
 Inläggsrubrik: Re: Självkännedom
InläggPostat: ons 11 okt 2017, 21:18 
Offline
Tränar vakthöns

Blev medlem: lör 18 jun 2016, 23:28
Inlägg: 2006
Nja, personlig SHTF kan ofta inträffa helt utan egen skuld. Dödsfall eller svår sjukdom i familjen/vänkretsen, egen svår sjukdom, trafikolyckor, våld i olika former (tänk exempelvis på Drottninggatan och diverse bortrövade barn), arbetslöshet pga nedläggning av företaget. Personlig konkurs hos partner, om man reser till länder med oroligheter och råkar illa ut eller exempelvis blir allvarligt hundbiten kan man vara medskyldig till eller inte. Sedan finns det givetvis situationer där man borde vetat bättre och i stort sett får skylla sig själv. (Om man t ex påbörjar en karriär som stuntman så har man bett om bekymmer.)

Jag läste förresten att stuntmän och liknande har någon gen eller så som gör att de söker sig till faran. De behövde kraftiga stimuli för att känna något. Jag antar att mekanismen liknar det som får exempelvis spelmissbrukare och huliganer att gå igång. Jag har också sett på TV att psykopater inte reagerar på straff. Om de exempelvis bränner sig svårt så är det inte någon anledning att gå lika nära elden igen.


Skogsbonde skrev:
En aspekt att personer med god självkännedom, som har erfarenhet av svåra situationer, troligen är... hm... omdömeslösa? Annars skulle de ju se till att undvika att hamna i svåra situationer så ofta.

Iofs kan man kanske inte undvika alla knepiga situationer, men jag har en känsla av att säga att en person har god självkännedom om hur de hanterar jobbiga situationer är samma sak som att säga att de är rätt puckade. Bara lite finare formulerat.

Ungefär som den kinesiska förbannelsen om att man önskar andra ett "intressant" liv. Intressanta liv är typiskt korta och våldsamma liv med mycket vedermödor och problem.

Sedan kan det naturligtvis finnas de som får betalt för att hantera besvärliga/svåra situationer. Det blir annorlunda.

_________________
/Zombie -->(x)q(/)


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Självkännedom
InläggPostat: tor 12 okt 2017, 12:12 
Offline
Börjar få trångt i skafferiet

Blev medlem: ons 20 jan 2016, 22:08
Inlägg: 100
Mr T skrev:
När det otänkbara händer av Amanda Ripley
Forum, 2009: ISBN-978-91-37-13396-6

En bok om överlevandets psykologi, vilka som klarar kattastrofer och vilka som dör, olika reaktioner vid katastrofer varför vi reagerar som vi gör och hur man kan träna sig att reagera rätt.

Jag tycker att den inehåller mycket som verkar bra, även om mina kunskaper är begränsade

Till boken hör även en webbsida: http://www.amandaripley.com/


Från litteraturtipstråden. En intressant poäng i boken är att den kanske vanligaste reaktionen i akuta krissituationer är att folk blir handlingsförlamade snarare än att de får panik. Jag vet med mig att jag har tendenser åt det hållet i stressiga situationer, men att jag samtidigt alltid har lyckats resonera med mig själv, i stil med "jo, det här händer. Ingen annan kommer att lösa problemet. Egentligen vet du vad du måste göra. Nu gör du det och tjafsar inte."

En sådan skitsak som att ringa 112 hade jag till exempel ett instinktivt motstånd mot, eftersom 1) man inte vill vara till besvär (ambulansen har väl viktigare saker för sig!), och 2) det innebär att erkänna situationens potentiella allvar. Att ha gjort det ett par gånger och fått bekräftat att det var rätt beslut gör att jag känner mig säkrare på min förmåga att bedöma en akut situation nästa gång.

_________________
Will the fight for our sanity
be the fight of our lives
now that we lost all the reasons
that we thought that we had


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Självkännedom
InläggPostat: tor 12 okt 2017, 13:36 
Mycket hobbypsyklogi i den här tråden. Lite för många spekulationer om andra människor utifrån sina egna måttstockar.

I övrigt känner jag igen mig mycket i det Herr Gråman skriver. Även om jag har konat nån gång ibland ändå.


Top
  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 20 inlägg ]  Gå till sida 1, 2  Nästa


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 4 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
Powered by phpBB © 2000, 2002, 2005, 2007 phpBB Group
Mod Databas :: Återställ block
Swedish translation by Virtuality & phpBB Sweden © 2006-2008
Swedish Portal translation by Raben © 2008


Våra villkor | Integritet