Omnivore skrev:
Tack för bra tips i den här tråden. Har liknande problem fast i den här familjen är det frun (jag) som försöker preppa och maken som föraktfullt fräser när saken kommer på tal. Har försökt med Wilderängs bok men maken avskyr honom av någon anledning och då funkar det inte ens om Cornucopia skriver att 2+2=4. Vi har ett litet hus och jag försöker förvandla en del av gräsmattan till köksträdgård och ta vara på de äpplen som det ensamma trädet ger. I den lilla matkällaren kan jag ställa åtminstone tre burkar av varje sort utan att det blir spydiga kommentarer. Vattendunkar mm tänker jag skaffa och gömma på vinden när han åker på tjänsteresa. Forum läser jag när han sover. Man får göra så gott man kan.
Så har vi det med här.
Jag gjorde om i köksskåpen lite häromdagen för att ha ett större matförråd inomhus när vintern slår till här i år (av personlig bekvämlighet då det är en bit att gå över gården till jordkällaren). Han tycker att det är galet att ha så mycket mat medan jag tycker att "vi saknar pasta och joskoncentrat och krossade tomater och.. " nu när det blev så överskådligt inomhus. Det är ju bra att 72timmarskampanjen är så stor som den är just nu annars hade han nog sparkat bakut!
Han vet att maten "är till för en krissituation" men han kopplar det nog bara till just 72 timmar än så länge medan jag själv vill ha lite (ehum) längre än så.
"Min" bil är lastad med bra grejer, men när jag frågade honom om han behövde det eller det till sin bil med när jag ändå skulle handla (för jag var osäker på om det redan fanns) så skrattade han åt mig..
Och när jag försökte servera fruktkonserver till efterrätten igår (datumet väl passerat) så sa han att "eh.. vi har.. *räknar* en, två, tre.. sju likadana burkar i skåpet så vi behöver inte ta den som gått ut, vi kan ta en här i stället". Jag som tänkte att det var bra att kolla hur mandarinerna smakade och hur barnen skulle reagera på det. Men han började prata om utfällningar i fruktjuicen från konserven. Och lite rätt har han väl, men ändå..
Även jag läser om saker när han inte ser/märker. Inte för att jag smyger med det, men att jag orkar inte hålla på att tjafsa om saker. Jag sköter mitt så får han göra vad han tycker är relevant och viktigt för honom. Inget mer med det. Men han har fattat galoppen med vattendunkar, äntligen!