Riktig missväxt beror i regel på torka, för mycket regn eller köld vid fel tidpunkt. Det kan också vara skadeinsekter eller andra angrepp. Om det är för litet sol, för mycket blåst eller annat blir skörden sämre än den borde ha blivit, men det blir ändå något.
Jag har inte koll på källorna men den här är läsvärd och otäck
https://www.bokus.com/bok/9789170373619/sex-grader-var-framtid-pa-en-varmare-jord/ Som jag har fattat det är det vanligt att t ex fattiga länder i Afrika odlar för export och är tvungna att exportera av ekonomiska skäl så när skördarna blir sämre får de svälta.
Det finns även rika länder som exporterar mycket mat, t ex USA. De är mindre känsliga för torka eftersom de rutinmässigt bevattnar. Jag tror att köld mestadels är ett litet problem i jordbrukbygderna i USA, men klimatförändringar kan ju förändra läget. Någon indian höll tal med "så länge floderna rinner" under koloniseringen och menade då för alla tider, men det finns floder som redan har slutat rinna, eftersom vattenuttaget är så högt. Se även
https://sv.wikipedia.org/wiki/Dust_Bowl och för de som vill läsa mer grundligt
https://www.thebalance.com/what-was-the-dust-bowl-causes-and-effects-3305689Om monsunregn uteblir på en del ställen och istället faller och spolar bort jord på ställen där skulle ha varit torrare + några olyckligt placerade köldknäppar samt en tillfällig avkylning med minskad solinstrålning och kyla på ett eller två år efter ett ordentligt vulkanutbrott skulle det få matproduktionen att falla avsevärt. Ett rejält vulkanutbrott med rätt karaktär skulle ju också lamslå flygtrafiken länge. Eller i stället för köldknäpparna kan det vara en svår värmebölja som får gamlingar att dö i drivor, känslig gröda att vissna och skadedjuren att sprida sig över tidigare skadedjursfria ställen. (Tidigare byggdes städer i malariafria områden. Numera har det blivit varmare så malariamyggor kan vistas i högre marker och risken för att få malaria har ökat, fast man bor kvar på samma ställe.)
Missväxt kan uppstå närsomhelst. Det har det alltid gjort, men vi i det rika västerlandet känner inte av det än så länge, bortsett från punktvis. Exempelvis kaffet, vaniljen och mandlarna kan helt oväntat stiga ordentligt i pris. Visst är det irriterande, men det är ju inte fråga om svält. Ju större klimatförändringar desto större risk för att det blir missväxt i stor skala, många år i sträck och när det är illa nog kommer vi att känna av det direkt. Helt bortsett från vad befolkningen i närområdet eventuellt tar sig till.
Krösa-Maja skrev:
Jag har inte uppfattat att nån pekat på missväxt just nu som ett problem. Jag uppfattar det inte som ett problem, inte för de delar av jordens befolkning som har råd att köpa importmat i alla fall.
När det gäller just missväxt finns det, som jag ser det, två risker och båda ligger huvudsakligen i framtiden. Den ena är att folk som lever så att de odlar för egen försörjning drabbas och inte har råd att köpa importmat. Det är förstås inget problem för en förkrossande majoritet i Nordeuropa. Den andra risken är att klimatet ändras så mycket att vädret blir ostadigt över flera områden och att normal sådd-växt-skörd inte fungerar. Risken är då att det faktiskt blir ett underskott på mat i världen.
Om det blir missväxt på flera ställen kan rena bristsituationer uppstå och då sticker priset iväg. De som då inte får mat är förstås de som har sämst ekonomiska förutsättningar. Kommer de acceptera att bara sätta sig och dö eller kommer de att agera på något sätt? Antag att missväxt drabbar länder som är stora producenter av mat. Kommer befolkningen i de länderna att acceptera att mat exporteras till oss som har råd så att befolkningen i produktionslandet får svälta? Det kan leda till interna oroligheter och exportstopp.
Blir klimatet tillräckligt galet, vilket jag tror kommer att hända, kan det gå så långt att även vi i Nordeuropa får dra åt svångremmen eller värre. Även om vi överlever (?) finns det gott om människor i resten av världen som kan ha åsikten att vi som fuckat upp klimatet får förse dem med käk när de drabbas och inte längre kan odla själva.
(Vi kan väl konstatera att det antagligen finns människor som kommer att uppfatta det så, utan att ge oss in i skulddiskussionen.)
Tittar man lite på vilka områden som redan verkar drabbas av klimatförändringar som kan medföra svårigheter att odla och hur många människor som bor där blir den framtidsbilden besvärlig. Ur mitt perspektiv är därför klimatkampen inte bara omtanke om andra utan även omtanke om mig och min familj. Ett passande talesätt här kan vara: Som man sår får man skörda.