År 2 skrev:
Även om det då blir ett rättvist bidragande till hushållskassan och eventuellt annat gemensamt blir det ändå väl stora skillnader efter några år om A tjänar bra mycket mer och om var och en och var gör vad hen vill med det som blir över. A kan efter tio år ha 100.000-200.000 undanlagt medan B kanske inte har något, utan att för den skull ha konsumerat speciellt mycket.
Det blir större orättvisor om man betalar en fast summa till det gemensamma. Den som tjänar minst kanske inte får så mycket över i sin lott att den kan spara och lägga undan för framtiden vid tex skilsmässa eller dödsfall från den andre . Tänk också på att buffert kan behövas om den starkare i försörjningen råkar ut för olycka/våld/svår sjukdom med svåra handikapp eller skador som kräver långvarig rehab, långvarig sjukhusvistelse .
Då kanske det skulle ha varit bra om även den svagast haft mer i plånboken .
A tjänar 100 kronor i månaden och B 30 , gemensam pott är 20 kronor var . A får behålla 80 kronor medans B får 10 , var är rättvisan i det .
Med procenten 20 % så blir det A 20 kronor och B 6 kronor för den gemensamma potten Men nu får B behålla 24 kronor . man betalar lika stor del av kakan och får behålla lika stor del .
Det behöver ju inte vara skilsmässa som sänker en familj som sagt utan även inkomsten kan reduceras snabbt och även i sig orsaka kraftigt ökade omkostnader . Man kanske kan få igen lite med tid men i början kan det svida ordentligt .
Efter en svår olycka fick jag 10 kronor om dagen från försäkringskassan i sjukbidrag bara för att de skulle vara snälla mot mig , jag skulle inte haft ett öre efter deras sätt att räkna .