Det är en tunn linje mellan rättvisa och vanlig j*vla avundsjuka.
Det är också viktigt att man i en relation har någotsånär gemensamma värderingar map ekonomi.
Undertecknad är vansinnigt lyckligt gift sedan 2004 och vi har löst det så här:
Grundvärderingar: Undvik lån, betala räkningar först och nöjen sedan, inga svarta pengar för jobb, taxi eller whatever. (En av makens bästa egenskaper är att han är omutligt hederlig). Den som är mellan jobb skall inte heller ha några räkningar. Vi turades om där ganska mycket i början då det fortfarande var dålig konjunktur.
Vi delar alla gemensamma utgifter för hus, mat, Systemet, försäkringar etc 50/50. Resterande behåller var och en för sig själv.
I början av äktenskapet tjänade jag mycket mer än han så det var en fördel för mig. När jag pensionerat mig så blev det tvärtom ett tag så det jämnar ut sig och vi sitter inte och jämför våra bankkonton som om det vore saftglas. När vi sålt min BR i Stockholm, köpt hus i Skåne och skattat av vinsten (usch) så blev det en slant över som placerades på banken och döptes till "Husets pengar". Därifrån betalas alla utgifter för hantverkare, trädgårdsredskap mm som hör till fastigheten.
Vårt sätt passar säkert inte för alla men det funkar bra för oss och vi grälar aldrig om pengar.