Underlevaren skrev:
Teashirt skrev:
Jag håller med.
Det enda alla vi miljarder människor innerst inne vet är att ingen av oss kan säga huruvida det finns - eller inte finns - en eller flera gudar, något högsta väsende, en övernaturlig livskraft, eller vad det vara må.
Jag tål därför heller inte aggressiva människor som tror på något själva, men som inte kan hålla den tron för sig själva utan till varje pris ska tränga sig på, hävda att de har rätt, utnämna alla som inte delar deras övertygelse till förtappade idioter och som prompt måste övertala alla att just det de tror på måste vara rätt och riktigt utifrån några argument som aldrig går att bevisa eller motbevisa.
Ovan nämnda gäller i högsta grad även ateister.
Det går liksom inte att bevisa att något inte finns... däremot går det att bevisa att något finns men som du själv skriver så kan ingen göra det när det gäller gud etc. Att din irritation trotts det går ut över de som påstår just det, att de inte kan bevisa att något inte finns känns inte så väl överlagt.
Poängen är att ateism också är en tro som knappast är neutral. Vill man vara neutralt icke-troende bör man nog vara agnostiker, då man egentligen inte är troende utan snarast "undrande".
Om man kräver bevis för en tro förstår jag inte riktigt frågan. Hur bevisar man för någon vad man
tror?
Om jag påstår att jag kan hoppa tre mil på ett ben - hur bevisar jag för dig huruvida jag verkligen tror att jag klarar av det? För det var
tro vi pratade om - inte bevis för Guds existens.
Att bevisa huruvida det finns en Gud är för det första omöjligt, och för det andra totalt ointressant. Det lär väl visa sig när man dör. Och man lär väl vad man än trott och hur fel man än haft få svårt att återvända och berätta om saken med ett
"pilutta dig - jag hade rätt!". Och även om man gjorde det skulle ingen tro en.
Tro är tro. Man får tro vad man vill. En diskussion med någon som tror annorlunda är som att ödsla tid på att diskutera vilken favoritfärg som är rätt att ha.
Liv är en oförklarad kraft som utgör skillnaden mellan en tänkande människa och ett stycke dött kött. De flesta är hyfsat överens om att liv faktiskt finns. Det går t o m att
bevisa att liv finns. Trots det har
ingen hittills kunnat bevisa var liv kommer ifrån, varför eller hur det har uppstått eller huruvida det är en ren slump. Ingen har ens kunnat förklara vad denna mystiska kraft består av och hur den genereras - trots att vi upplever den, lever den och tänker genom den dagligen. Det finns inte ens en enhetlig
definition av "liv", trots att det inte bara utgör grunden för - utan
är vår existens.
Där har du ett kul mysterium att bevisa.
Om livet kan vi alla egentligen bara spekulera. Eller, som jag brukar kalla det,
tro. Tills någon bevisar vad det hela går ut på känns det för mig tämligen ointressant att med kraft ge sig på andra och påstå sig sitta inne med någon sanning andra har att rätta sig efter. Det gäller alla troende - även ateister. Det gäller mig också. Jag vet inte. Jag bara tror. Och vad jag nu än troreller inte så passar min tro
mig.
I denna tråd är det för min del helt okej att vara hur påträngande som helst med vad man tycker och tänker. Konstigt vore det annars eftersom hela syftet med tråden är att redovisa hur man tycker och tänker kring tro.
Visst händer det svårförklarliga saker i dagens läge men inget som kan jämföras med de äldre historierna och framför allt inte den mer ömsesidiga kommunikationen. (enligt vad jag har upplevt iaf)
