Många fakta tyder på att vi redan passerat det som kallas "peak oil", dvs den tidpunkt när produktionen av olja var som högst. Och då talar vi här enbart om sådan olja som man producerar ur marken (olja plus kondensat för att vara noga).
Prognosen för vad som skulle hända efter "peak oil" skiftar stort beroende på vem man frågar, men en gemensam slutsats som de flesta ändå tycks dra är att oljan borde bli dyrare. Oljan har förvisso också blivit dyrare under de senaste åren, och trenden är långsamt stigande, även om det svänger upp och ned kortsiktigt så som oljepriset alltid har gjort. En anledning till att oljepriset ändå är på en förhållandevis stabil och låg nivå, trots att vi under senare år tycks ha nått en platå i produktionsnivån för olja världen över samtidigt som efterfrågan från utvecklingsländerna fortsätter att öka,finns beskriven i följande intressanta artikel:
Demographics and Changing Social Trends Behind Gasoline Sales PlungeAv artikeln framgår att efterfrågan både på olja och bensin i USA har minskat i en tydlig trendförändring för första gången sedan andra världskriget. Efterfrågan på olja i USA befinner sig nu på samma nivå som 1996 medan efterfrågan på bensin sjunkigt till samma nivå som 2002.
Ser man på graferna så framgår det väldigt tydligen att detta är ett markant trendbrott mot utvecklingen allt sedan andra världskriget. I artikeln så går man igenom några fakta som kan förklara detta trendbrott. Intressant att notera är bland annat att man sedan 2008 har haft en kraftig tillväxt i antalet människor som är helt utanför arbetskraften och att denna mängd nu uppgår till smått ofattbara 90 miljoner människor. Utvecklingen för arbetskraften är däremot helt utan tillväxt sedan 2008, vilket också är ett unikt trendbrott. Samtidigt vet vi sedan tidigare att över 45 miljoner amerikaner idag går på "food-stamps" och att fattigdomen snabbt breder ut sig i USA. Utan att gissa allt för vilt kan man dessutom antaga att det pågår en liknande utveckling i västeuropa och övriga I-världen.
Vad allt detta lett fram till är en vikande trend för totala mängden vehicle-miles, dvs hur mycket man kör bil i USA, vilket lett till en vikande efterfrågan på bensin och i sin tur olja. Det intressanta i detta är ju att det troligen till stor del är just detta som hittills har räddat oss från kraftiga ökningar av oljepriserna med allt vad detta skulle innebära för ekonomin, tillväxten och för vårt finansiella system. Följdaktligen har aktiebörserna världen över fått en välkommen, om än troligen temporär, andhämtning och skjuts till följd av små "ljusglimtar" som dykt upp likt hägringar i den ekonomiska utvecklingen.
Enligt principen om att man plockar de lägst hängade frukterna först och att de andra frukterna är svårare att komma åt så lär dock denna utveckling inte komma att fortsätta hur länge som helst. Snart nog kommer istället nedgången i oljeproduktionen att leda till att priserna även med dessa besparingar på efterfrågesidan inräknade åter börjar att pressas uppåt. Följderna blir troligen att den ekonomiska utvecklingen åter rasar ihop som den gjorde 2008 och en ny cykel av minskningar på efterfrågesidan tar sin början. Och så tror jag sedan att det kan fortsätta allt medan hela systemet långsamt men säkert krymper ihop, blir mera effektivt men också samtidigt mera känsligt för yttre störningar.
Eller också kommer man snabbt fram till det ohållbara i hela det nuvarande ekonomiska systemet varvid allting bara rasar ihop helt plötsligt och vi får börja om på nytt.
Den som lever får ser hur det blir...