BySmed skrev:
Bra jobbat Veia. det är helt klart en tröskel att komma över, Och som jag skrivit förut, jag har märkligt nog inga problem med att skjuta vilt (och då menar jag JAGA, inte "skjuta vilt" på något annat vis
) men däremot tamdjur tar emot, trots att jag i min ungdom jobbade i lantbrukssektorn. Nästa gång du nackar tuppkycklingar går det lättare på alla vis.
/////BySmed
Skrev ett långt svar på den här "frågan" till dej förut i en annan tråd...
men så blev jag utloggad från nätet och tappade bort det, liksom lusten att återge mina tankar igen...
Men lite kort...
Förstår dej helt och fullt i din känsla med tamdjur....därav mina tårar!
Tog beslutet kring just tuppkycklingar för att man ju helt omöjligt kan ha
massa tuppar....det måste vara en balans i hönsgården!
Tänker liknande kring får i framtiden....man kan inte ha för många baggar..
Valet att inte föda fram massa kycklingar och fortsätta vara vegetarian finns ju såklart....
Men jag känner att jag vandrar in på den här nya vägen med en genomtänkt tanke och en stor själslig bearbetning...
Jag vill ha massa höns, för sällskap, ägg till oss och för försäljning...
Jag vill kanske föda upp höns till försäljning å det kommer då att bli tuppar....som kan ge mej och barnen shysst mat...
Jag står helt bakom jakt som bedrivs shysst...
Men jag kommer aldrig att köpa eller äta kött från ett djur som jag inte VET hur det levt och hur det dött!
Såg förresten mitt första vildsvin när jag var ute och red idag!
Där fanns det mycket kött att hämta, rumpan på svinet var ju lika bred som på hästen jag red....Guach va stora dom är!!!