Mycket intressant läsning har länge undrat över detdär med skepps skorpor, nu fick jag en del förklaringar om salt och annats inverkan.
Man får ju dock betänka att mycket av dåtidens mat både till sjöss och till land innehöll stora mängder salt av hållbarhets skäl så skorporna behövde troligen inte innehålla salt som de ofta gör idag av den orsaken tror jag.
Såvitt jag tolkade saken så hade det att göra med proteinbalans, dvs att ju kroppen bara kan tillgodogöra sig en begränsad mängd protein över en viss tid, sedan måste det balanceras med fett eller kolhydrater såvitt jag minns fritt ur skallen. Detta var ju även ett välkänt problem bland nybyggarna i staterna tex där man bara hade tillgång till vildkaniner och motsvarande, men till slut kan kroppen inte tillgodogöra sig tillräckligt med näring trots att man har mat i överflöd. (kött från större djur är som regel lättare att balansera pga att de innehåller fler komponenter man kan använda i kosten, har för mig tex Samer använde renfett för ändamålet (finns säkert någon här som vet mer om detta) så antar att inuitfolken gör likadant, dvs använder djurfett i kosten för att balancera protein intaget där växtdelar i kosten saknas.).
Lösa spekulationer av ren nyfikenhet...
Måste provbaka skepps skorpor någon gång och försöka mig på en sats sådana armeskorpor också.
Kom osökt att tänka på dedär finska surdegs skorporna som finns i välsorterade matbutiker, problemet med dem bara är att det är svårt att sluta äta dem när man väl tagit en... ha ha.
Men de verkar inte innehålla så värst mycket annat än rågmjöl och vatten,
Fullkornsrågmjöl, vatten salt och jäst enligt innehållsförteckningen, bakade med surdegskultur, 94% rågmjöl står det...
När jag översätter från Tyska verkar förhållandet vara ca 71% fullkornsmjöl av råg och 23% surdegskultur av fullkorns råg.
Resterande då Vatten salt och jäst.
(sudegskultur sättes med har jag för mig Mjöl, vatten och eventuellt litet honung så att jästen får något att livnära sig på, men tror kulturen de använder är sorter som är anpassade till kolhydrat i spannmål. Antagligen är det en kontrollerad jästkultur. Det går att frysa surdegskultur. (men naturligtvis inte värma den för hårt innan den används i degen, bättre låta den jäsa längre vid lägre temperatur.
Råg innehåller mindre gluten än vete så det går inte att forma ett fint och poröst bröd på samma sätt som med vetemjöl men det blir ett nyttigare bröd som håller länge.
Jag tror att även glutenintoleranta personer tål rågbröd bättre, men helt fritt är det nog inte tror jag. (Som jag ser det är glutenintolerans inte mer märkvärdigt än laktosintolerans men till skillnad från det så är det enligt min åsikt ett välfärds grundat problem, man åt aldrig så stora mängder vetemjöl till vardags förr i tiden då var det råg som gällde och råg har även viss kroppsbyggande verkan enligt senare vetenskap så uttrycket "råg i ryggen" är nog inte så dummt...
Så jag är för min del fast övertygad om att rågskorporna faktiskt är nyttigare, iaf om de ingår i en balancerad kost som de gjorde förr i tiden.
Intressant detta som sagt, vi måste fortsätta analysen!