gammal tråd men ändå rätt intressant..
skall berätta om en kul anekdot från min tid på balkan..
hade mycket uppdrag som gick ut på att visa flagg och åka runt och titta till allt överallt.. de flesta människor som vi träffa på var rätt fokuserade på att se till sin egen familj och att rå om sitt eget hus. inte så konstigt kanske när de inte finns bränslen, ved, mat byggmaterial osv.. man vande sig tyvärr vid att de fanns en mentalitet av att sköta sig själv och sin familj och skita i alla andra..
en dag kom vi till en avlägsen del av vårt ansvarsområde och helt plötsligt ändrades vägen från att vara den vanliga crossbanan av lera till att bli en fint asfalterad väg.. alla i bilen satt och gapa, och ingen fatta något.. längre fram längs vägen kom vi till en liten by med ca ett 15 tal familjer. byn var ren och städad, vilket inte är så vanligt när det inte finns någon sophantering. det fanns fina hagar med betande djur. husen såg ut som att någon verkligen bodde där och tog hand om dem..
vi var tvungna att stanna och prata lite med dem. vi fick träffa byälsten som kan jämföras med en typ av borgmästare kanske. och han berätta att de under ett möte kommit fram till att ingen i byn mådde bra av att hålla på sitt. utan de gick ihop och delade upp sina sysslor baserat på byns bästa. de som var duktigast på att föda upp får och getter fick i uppdrag att göra det åt alla i byn. de som var de duktigaste på att odla ordnade med spannmål grönsaker åt alla i byn de som jaga gjorde det åt alla. snickarna hjälpte alla som en typ av vaktmästare åt byn.. osv. när någon behövde något för att klara sitt jobb tex de som odlade behövde en traktor så gick alla ihop och köpte en som de kunde använda till det. de fick den här lilla byn att blomstra trots att det var rätt eländigt inte mer än några mil bort. de odlade och födde upp djur på ett sådant sett att de kunde sälja av detta och överskottet hade de lagt på att få dit en firma från Tyskland som asfalterade deras "byväg"
vi kände verkligen att det här måste vara rätt väg att gå om man skulle hamna i samma sits. deras barn hade kläder och mat och de levde gott. det krävs nog en stark ledare, men som samtidigt kan medla mellan olika familjer så alla blir nöjda och får lika mycket av kakan.
min tro är att en liten enad grupp som alla kan olika saker men som vill samma sak, nämligen att kunna leva gott, vore det optimala. förmodligen lite svårt att uppnå men nog värt att sträva efter..
sorry om det vart långt.