Swedish Survivalist

Absolut, visst känns det ju så. Statistiken som presenterats de seanste veckorna visar ju klart och tydligt att vi går mot sämre tider ekonomiskt sett. Lustigt nog så har detta bara haft en ganska marginell inverkan på finansmarknaderna ännu så länge. Troligen så kommer den riktiga smällen där kanske först till hösten.

Vi har inte ens sett början på nedgången än, tror jag, men jag skulle likna det som händer nu, och som hänt allt sedan 2008, vid en film där man just sprängt ett höghus. Det enda som synts under dessa fyra år är hur röken väller ut vid byggnadens fot, men själva huset ser ännu ut att stå helt oberört, som om laddningarna verkligen inte fungerat. Men plötsligt så börjar sedan allting att falla samman, och då går det fort...

Vi är nog inne i en platåfas där det gamla systemet är denna byggnad, som fortfarande ser ut att stå upp och fortsätter att fungera, även om man också ser sprickorna i byggnaden och hur röken väller ut. Men vi fortsätter med våra liv. Man fortsätter att handla i affären och där finns ett överflöd av varor att välja mellan, man går till jobbet och där är alla glada och många fortfarnade optimistiska om framtiden, och man fortsätter att leva sitt normala liv och försöker att njuta av det enkla och bekväma liv som vi lever idag - glad för varje extra dag som detta fina ännu varar...

Jag tror dock att vi nu närmar oss slutet av denna platåfas och att vad som än kommer sedan inte kommer att bli lika trevligt.

Själv har jag accelererat mina förberedelser de senaste två månaderna ganska radikalt - och detta är mera till följd av magkänslan än någonting konkret. Jag kan inte sätta fingret på det men det som händer nu känns helt klart som lugnet före stormen - kanske är det fel, men kanske inte. Ju oftare jag hör politiker och ekonomer tala om de ekonomiska problemen som övergående och lösbara, desto säkrare blir jag på att de antingen inte förstår vad som orsakar problemen eller också är oärliga, och jag vet inte vad som är värst egentligen. Även om man har en ändlös rad av QE, bankräddningar, nödfonder, stödpaket och skuldavskrivningar så kommer detta ju inte att lösa det underliggande problemet med att hela systemet, som vilar på antaganden om evig tillväxt och ständigt mera konsumtion, i grunden är ohållbart.

Först vill jag passa på att "bumpa" denna tråden. De som inte läst allt i den bör göra så då den är kvintessensen av vad survivalism handlar om för många och vilka olika fruktan som preppas för.

Sen vill jag bidraga med vad en ekonom på ECB säger idag (felaktigt enl mig) att vi närmar oss ett scenario som på 30 talet lät Nazistpartiet ta makten i tyskland.

http://di.se/Artiklar/2012/6/18/270443/ECB-MASTE-UNDVIKA-UPPREPNING-AV-30-TALETS-MISSTAG---NOWOTNY/

Intressant att han tror att besparingar är fel väg att gå. Man kan tolka detta som om han istället förordar en politik som går ut på att fortsätta att ha underskott i ländernas budgetar och finansiera detta med ännu mera lån. Problemet med det är bara att många länder redan idag har väldigt stora statsskulder. Detta var nog inte fallet på 30-talet. Man har så att säga redan ätit upp kakan och nu vill bagaren ha betalt.

Men låt oss göra ett tankeexperiment och säga att man följer rådet och slutar att spara och börjar att slösa istället samtidigt som man låter budgetunderskotten växa och skulderna gå från dagens nivå någonstans mellan 50-150% av BNP till säg 150-300% av BNP.

Ekonomin få då en kort skjuts framåt och det blir en väldig boom. Men snart nog så händer samma sak som det händer för dem som tar snabba SMS-lån för att betala sina räkningar. Räntebördan blir så stor att det inte går att fortsätta längre. Då måste man skriva ned skulderna. Det blir bankerna som betalar, men eftersom inte bankerna vill betala så får man göra Bail-out av bankerna istället och så får vanliga människor betala på ett sätt eller ett annat. Följden då blir inflation, samtidigt som ländernas finanser är i ännu sämre skick än nu, och besparingarna därför måste bli ännu hårdare än idag, men högre skatter, lägre pensioner, lägre välfärd etc eller troligen en kombination av allt detta, vilket i sin tur resluterar i minskat konsumtionsutrymme, minskad konsumtion, fallande efterfrågan och minskade företagsvinster, företagskonkurser och stigande arbetslöshet. Eftersom skuldbördan då är betydligt värre än vad den redan är idag så blir också de negativa effekterna på ekonomin betydligt värre än vad som är fallet idag. Även då kanske röster höjs för att låna ÄNNU MERA, och så fortsätter man ett varv till, men ju längre man håller på ju värre kommer det att bli.

Och allt detta för att köra vidare systemet kanske i bästa fall några få år till.

Personligen så ser jag inte detta som en lösning på dagens problem, men å andra sidan så har jag faktiskt rätt svårt att se någon lösning alls på dessa problem, oavsett vad politikerna gör och oavsett hur centralbankerna agerar. Man har helt enkelt kommit till vägs ände när det gäller detta ekonomiska system. Visst vore det väl otroligt fantastiskt om det skulle fungera att låna sig ut ur en skuldkris eller att låna sig till välstånd och lycka - och många har nog försökt men alla har nog tyvärr misslyckats...

Men han har förståss rätt i det han säger om att centralbankerna gjort sitt yttersta för att undvika samma misstag som förut och pumpat ut pengar i en takt som saknar motstycke i världshistorien. Detta har man kanske gjort i någon slags naiv förhoppning om att detta på något sätt skulle hindra västvärlden från att behöva ta konsekvenserna av det som skett under de senaste 30-40 åren, eller kanske har man bara gjort detta för att ge de värsta krisbankerna lite andrum och för att undvika en snabb och total krasch i de finansiella systemen. Men vad händer i så fall nu när denna lilla andhämtning ser ut att vara över?

Jo det är nästan exakt vad jag menar kommer att hända, en lånespiral som snurrar fortare och fortare.

Sen nu bara dagar efter spaniens "icke nödlån" så vädjar dem att det börjar skava med bla räntan.

Vilket bara bevisar det som Road sa.

http://di.se/Artiklar/2012/6/18/270437/Spanien-vadjar-till-ECB/

Det har sagts av vissa finansiella analytiker att den nuvarande lågkonjunkturen är av ett helt annat slag än tidigare lågkonjunkturer, ända tillbaka till den stora depressionen. Jag instämmer helt i detta, för det finns en fundamental skillnad mellan det som har hänt senaste decennierna och tidigare. För de som inte är skolade i Österrikisk konjunkturcykel-teori (Austrian Business Cycle Theory) så kan det sammanfattas som följer : Genom artificiellt låga räntor uppstår en felallokering av tillgångar där mer tillgångar investeras i långsiktiga projekt än folk i realiteten är villiga att stödja med sina besparingar. Pengar blir artificiellt “billiga”, vilket leder till att priset på arbetskraft och andra tillgångar pressas upp och en övergripande felkalkylering sker i ekonomin. Lågkonjunkturen inträffar när företag och entreprenörer inser att det inte finns tillräckligt mycket reella tillgångar för att slutföra de projekt som påbörjats, och de som har överinvesterat för mycket går i konkurs.

Ovanstående är en ganska enkel förklaring av vad som händer om du ändrar priset över tid på pengar (räntan). Ekonomin ser ut som den har mer besparingar än faktiskt är fallet, och därför blir det nödvändigt med en period när felaktiga investeringar likvideras, och kapital och arbetskraft allokeras om till de sektorer som på ett bättre sätt producerar saker folk faktiskt vill köpa. När den nödvändiga omstruktureringen av produktion har skett så återgår saker till normaltillstånd. Detta är vad som hänt under de flesta mindre lågkonjunkturer sedan centralbanker infördes. Dessvärre har något helt annat hänt denna gång. Det kanske enbart är en skillnad i skala, det kan mycket väl argumenteras att den “klassiska” konjunkturcykeln likväl som detta andra (som jag strax skall förklara) har hänt i alla lågkonjunkturer, men det finns denna gång en gigantisk skillnad i fråga om storlek.

Pengar lånas ut för att ge företag möjligheten att göra kapitalinvesteringar, så att de blir mer effektiva och kan producera mer varor och tjänster till ett lägre pris. Därmed ökar deras vinst, och det är denna vinst som möjliggör att lånet betalas tillbaka med ränta. Detta är inget konstigt – det är så ekonomin alltid har fungerat och alltid kommer fungera. Problemet uppstår när folk börjar investera i icke-produktiva tillgångar. De två huvudsakliga icke-produktiva tillgångar som marknaden numera är dränkt i är statsobligationer och konsumtionslån. Dessa investeringar görs inte för att öka framtida produktion – tvärtom så möjliggör de omedelbar konsumtion vilket minskar mängden tillgängliga besparingar som kan investeras, och om det hela dras tillräckligt långt så börjar vi därtill konsumera den existerande kapitalstrukturen.

Bra lån, dåliga lån

Självklart visar ovan graf inte “hela” bilden – t.ex. så visar den inte de enorma mängder “värdepapperiserade” lån som har gjorts, utan det visar enbart lån som banker håller i sin balansräkning. Men notera vad som hände under tidigt 80-tal. En tydlig ändring av trendriktningen sker, och allt större volymer av lån går till konsumtion och bostäder. Dessa lån har som enda säkerhet de framtida löner som låntagarna förväntar sig. Självklart så är en viss mängd konsumtionslån hållbart. Men när man når en viss punkt så börjar konsumtionslånen själva minska möjligheten för låntagarna att betala tillbaks dem. Framtida löner är helt beroende av kapitalinvesteringar, och ju mer pengar som lånas ut till konsumtion desto mindre kan lånas ut till företag. Detta har lett oss in i en återvändsgränd. Det finns ingen möjlighet att konsumtions- och bostadslån kan betalas tillbaka – stora delar av dem måste förfalla i konkursförfarande. Om stater och centralbanker höll sina långa fingrar utanför det hela skulle det innebära en deflationär kollaps av både skuld- och penningmängden. Detta började hända under 2008, men avbröts. Sedan dess har vår kära överhöghet gjort allt de kan för att förhindra det oundvikliga. Slutresultatet kommer bli konkurs för den amerikanska staten (bland flera), eftersom de har försökt via statligt spenderande ersätta den konsumtion som vanliga konsumenter inte längre kan låna till. Det enda som kan och därtill MÅSTE hända är att en stor del av skulden skrivs av, och mer och mer tillgångar istället börjar lånas ut till företag för kapitalinvesteringar.

Det här är enbart data för USA, men jag kan garantera att i de flesta länder i västvärlden ser det ungefär likadant ut. Jag vet att så är fallet i Sverige, där bostadslån har nästan tredubblats i volym de senaste tio åren. Tyskland kan vara undantaget som bekräftar regeln, eftersom de har haft den tråkigaste bostads- marknaden i världen de senaste tio åren, och därmed kan vi anta att pengar inte har flutit in i bostadsmarknaden i samma utsträckning. För att summera : Om du investerar huvudsakligen i produktiva tillgångar så kan du förvänta dig att merparten av dessa pengar komme betalas tillbaka, med ränta. Räntan kommer bestämmas av tillgången på besparingar och den uppskattade risken i investeringen. Eftersom en fungerande marknad består av en stor mängd deltagare, där kompetenta investerare belönas och inkompetenta sådana bestraffas, så garanteras en utveckling där pengar drivs till de bästa möjliga investeringarna. När du börjar investera i icke-produktiva tillgångar (konsumtionslån och statsobligationer t.ex.), så garanterar du tvärtemot att fler och fler av dessa lån INTE kan betalas tillbaka, eftersom ökad konsumtion och konumtionslån leder till stillastående eller fallande löner.

Den stora charaden

Så, vad är det egentligen om har inträffat? För det första så har en enorm felprissättning av tillgångar och deras associerade risk ägt rum. Konsumentlån borde ha varit mycket dyrare, eftersom de i själva verket är mycket riskabla. Detta hade lett till en mycket mer begränsad volym av dylika lån. För det andra så har konsumtions-lånen nu nått sin naturliga gräns, nämligen när den sammanlagda kapaciteten för amorteringar och ränte-betalningar på lån är uppnådd. Detta innebär att en stor del av ekonomin producerar fel saker – nämligen saker som konsumenter inte längre kan finansiera via lån. Produktionen måste därmed ändras till att producera det som långivarna önskar spendera sina pengar på. Återigen – det naturliga i detta läge är en deflationär kollaps likt den på 30-talet, vilket hade tvingat än fler låntagare i konkurs. Detta är det naturliga sättet som ett system som förlitar sig på kredit-expansion att återgå till ett fungerande tillstånd, genom att både lånvolym och penningmängd kollapsar. En deflationär kollaps har därutöver många fördelar. Det leder till sjunkande konsumentpriser, och belönar de som varit duktiga och sparat. Det sänker priset på kapitalvaror än mer, vilket innebär att produktionsmedlen förflyttas från mindre kapabla producenter (som lånat för mycket) till mer kapabla sådana. Inget av detta har för övrigt hänt, snarare tvärtom. Den amerikanska finanssektorn äter upp mer och mer resurser, vilket kommer leda den amerikanska ekonomin än längre ned i träsket.

Låt oss diskutera välfärdsstaten. Det sena 70-talet och tidiga 80-talet var inte en bra tid för välfärdsstaten. I Sverige hade vi en gigantisk bostadsbubbla som sprack under tidigt 90-tal, och välfärdsstaten var nära att kollapsa. Men för de flesta länder så inträffade ett skifte redan efter 70-talet. Efter en längre period av mycket hög inflation började både priser och räntor sjunka. En del av detta kan troligen härledas till IT-revolutionen, som innebar massiva effektiviseringar över hela ekonomin. Dessvärre är det bara en del av förklaringen. Det som egentligen hände var att ekonomier som led av hög beskattning och hög inflation istället började låna från framtiden. Genom ett självförstärkande system av konsumtionslån, så började ekonomin se bättre ut, och tillgångspriser gick upp – vilket ledde till att folk kände sig rikare och därmed vågade ta ut ännu mer lån. Ekonomin förvandlades långsamt från en tradition av besparingar och frugalt beteende till en ny tradition av lån-och-spendera.

Den här charaden har varit beroende av en enda sak – nämligen att ingen försöker lösa ut de tillgångar som de har på papper, och att det konstant finns fler människor som är villiga att skuldsätta sig så att pappers-tillgångar kan skapas av dessa lån. Dessvärre har nu västvärlden kört ända in i kaklet. Det finns inga individer kvar som kan låna mer pengar, och samtidigt blir en allt större del av befolkningen äldre och vill lösa ut sina pensionstillgångar. Detta har börjat leda till och kommer fortsätta leda till att värdet på finansiella tillgångar sjunker då det finns fler säljare än köpare, och därtill en enorm våg av till synes oändlig konkurser. Åtgärder har hittills bestått av att trycka mer pengar för att ersätta förfallna tillgångar. Men även om vi på något magiskt sätt skulle kunna trycka pengar för att ersätta alla förfallna skuldpapper utan att skapa hyperinflation skulle detta inte hjälpa! På grund av demografiska förändringar och det faktum att vi inte länger har en hög sparkvot och frugala medborgare så är det OMÖJLIGT att repetera det som hände de senaste 30 åren.

Ingen pension för någon

Det som i själva verket har hänt är den största förskingringen i mänsklighetens historia. Jag tenderar att återvända till detta faktum, och den oundvikliga sanningen är denna : Det finns inga pensionsbesparingar, för de reella tillgångarna har redan konsumerats! Pengarna har investerats i obligationer som blir mer och mer värdelösa eftersom pengarna inte kan betalas tillbaka, och i enormt övervärderade aktier som kommer att ha en fantastiskt dålig utveckling tills det finns tillräckligt med riktiga besparingar för att producera saker billigare, så folk kan ha råd att köpa dem. Den västerländska ekonomin har gått från en produktionsmotor till ett pyramidspel, och det finns ingen återvändo. Reella löner kommer falla under en lång period, och reella förmögenheter kommer fortsätta att sjunka, och inget av detta tar slut förrän vi ser en genomgående förändring av beteenden, och sparkvoten går tillbaka till det som behövs för att hålla igång en produktions-ekonomi på hög nivå. Dessvärre lär detta länge förhindras av allsköns påhitt från stater och centralbanker.

Det borde därmed vara ganska uppenbart vad som kommer hända med skatte-intaget. Samtidigt fortsätter projektioner för bidrag och framtida spenderande att växa exponentiellt. Det syns mycket tydligt vad som händer när dessa två verkligheter kolliderar i USA – den amerikanska staten spenderar 160%# av vad den tar in i skatter. Det som kommer ske därefter observeras enklast genom att se till Grekland – att försöka krympa välfärdsstaten leder till en konstant recession, eftersom det tar tid för den privata ekonomin att skapa nya jobb, och för produktion att ställas om från saker som staten brukade konsumera till saker som den privata ekonomin önskar. Detta måste pågå ända tills välfärdsstaten har krympt såpass mycket så den kan hållas uppe av en ekonomi som handikappats av underinvestering och överkonsumtion.

Vi förstår alla att detta inte kommer ske. Skatter kommer höjas allteftersom möjligheten att låna kommer upphöra. Detta kommer handikappa ekonomin än värre, vilket leder till ännu större behov av nedskärningar. Denna spiral kommer fortsätta tills vi antingen ser en fullständig kollaps av samhällsekonomin, eller tills Staten till slut börjar kliva tillbaka eftersom allmänheten kräver det. Det senare har hittills aldrig inträffat. Och den här gången så måste det ske. De senaste 30 åren må ha sett ut som ett bevis för att välfärdsstaten “fungerar”, så länge som man behöll någon form av kontroll över statligt spenderande. Sanningen är att vi har lånat pengar i storleksordningen av en hel generations framtida välstånd för att hålla välfärdsstaten flytande, och vi måste nu acceptera både att det som utlovats aldrig kan levereras, OCH att vi måste betala tillbaka det vi lånat de senaste 30 åren.

Game over

Kommer vi se revolter? Ja. Kommer vi se en eller fler gigantiska kollapser likt den stora depressionen i västvärlden? Ja. Kommer antalet fattiga öka? Ja. Kommer det bli hysterisk inflation och potentiellt hyperinflation när centralbanker försöker rädda dett kollapsande skuldsystemet? Ja. Vad blir kvar? Det beror helt på när allt detta tar slut. Det ter sig uppenbart att det demokratiska systemet inte kan lösa något av detta genom vanliga processer. Vägen vi färdas på leder antingen till Sovjet, Stenåldern eller Argentina. Endast om befolkningen gör uppror mot systemet som sådant kan saker byta riktning, och även då kommer det ta en lång tid att återetablera ett sunt bankväsende, allt medan folk som är mycket fattigare än nu är tvungna att lära sig att spara pengar istället för att slösa. Om detta låter ungefär lika sannolikt som att en snöboll överlever i helvetet så förstår ni ungefär vart jag står i frågan. För att citera vår finansiminister från de värsta månaderna i början av 2009 :

“Det kommer bli en mycket lång, kall, mörk vinter”

Han förstod troligen inte hur rätt han hade, men i slutändan kommer han (liksom vi) förstå vad det var han fick en kort glimt av under vintern 08-09. Det är påväg, och det går inte att förhindra. Allt som går att göra är att förbereda sig. Doug Casey (en av författarens favoriter) publicerade nyligen en uppsättning scenarion för den amerikanska ekonomin. Kontentan av det hela var att det är bäst att spänna fast säkerhetsbältet, för det kommer bli 20 mycket påfrestande år framöver.

Spelet är slut för välfärdsstaten, även om nästan ingen har förstått det ännu.

Extremt välskrivet och bra inlägg cyberax!

Jag kan bara hålla med i allt du skriver. Det sorgliga är att så många fortfarande tror att allting snart skall återgå till att bli som det var före 2008 och att så få ännu har förstått dessa konsekvenser som du beskriver och att det som väntar oss nu är betydligt värre än det som vi sett så här långt. Det finns t ex fortfarande gott om politiker som talar om denna kris som en övergående period som redan ligger bakom oss, när det i själva verket nog är så att vi bara sett den allra första början på denna kris ännu så länge och att denna kris kommer att bli både lång och mycket svår.

Det finns mycket att skriva om detta ämne, men tyvärr är klockan redan alldeles för mycket och i morgon väntar en lång dag.

Lycka till med en lång dag Road.

Cyberax håller med om att det är väldigt bra skrivet men undrar över den grafen som åsyftas, det saknas länk eller bild till den och den vore väldigt intressant att se!

I övrigt så hoppas jag att allt fortfarande är "buissness as usual" i iaf 1-2 år till då det är vad jag ser att jag behöver minimum för att vara hyfsat nöjd med min prepp.

Blint rusar lämlarna över stupen, men vad är skillnaden på lämlar och människor, om man inte tänker efter. Land efter land i Europa bryter samman. Lösningsförslagen är att dra ned på tillväxten, öka arbetslösheten, öka skulderna, minska demokratin och trycka sedlar i centralbankerna. Har vi inte sett detta förut i historien? Bankkris, skuldkris, åtstramning, diktatur och världskrig ...

I stället för att protestera, som inför Irakkriget, tävlar politiker och journalister om vara mest krigiska mot Syrien, Iran och Rysslands Putin. Sammandragningen av stridskrafter från Nato och Ryssland kring Mellanöstern, har fått en svensk militär att fråga "om det inte börjar likna 1914? " Nu är det Mellanöstern som spelar Balkans roll att från ett mindre krig dra in stormakter i ett världskrig. USA:s hela militärledning har försökt förmå Obama att hindra Israels flyganfall mot Iran. I Israel har Meir Dagan, f.d. chef för underrättelsetjänsten Mossad, ingått en "strategisk allians" med f.d. generalstabschefen Gabi Ashkenazi och säkerhetstjänsten Shin Bets f.d. chef Yuval Diskin för att förmå militären att stå emot ett beslut att anfalla Iran. I Sverige har Hans Blix varnat för "många fruktansvärda konsekvenser om Iran attackeras". I Ryssland har försvarstabschefen general Makarov sagt att om det blir ett regionalt krig där kan "atomvapen användas". Företrädare för det kinesiska Nationella försvarsuniversitetet har slagit fast att Kina inte tolererar något angrepp på Iran även om det skulle leda till ett Tredje världskrig. Hittills i EU är det bara i Danmark som utrikesministern, Villy Sövndal, klart fastslagit att hans land inte skall delta in något krig mot Syrien eller Iran.

Det är USA och president Obama som håller på att luras i krig med Ryssland och Kina, vilket kommer dra in hela Sydasien med jätteländerna Pakistan och Indien. Precis som när Storbritannien lurade Ryssland, Tyskland, Italien och Frankrike in i Första världskriget, handlar det idag om att slå sönder sina konkurrenter och krossa de stora länder som idag växer snabbt. Den brittiska imperieeliten har dragit sina slutsatser av att den stora finanskraschen är nära förestående. Men de vill inte använda världskrig för att "lösa" finanskrisen, utan för att inte halka efter resten av världen. Den cyniska brittiska eliten vill, av "miljöskäl", i alla fall vill minska världens befolkning från sju till en miljard och man tar till Nobelpristagaren Bertrand Russels recept att lösa "överbefolkningsproblemet" genom att dödligt beslutsamt manövrera stormakterna i krig mot varandra.

Cyberax! Mycket bra skrivet. Tack för det.

Det finns mycket att känna sig förtvivlad över. Idag har vi alla tillgång till nyheter och statistik från all världens hörn och det ligger där öppet till tolkning för alla och en var. Ändå är det så få som verkligen sätter sig ner och funderar över varför det är som det är och vart vi är på väg. Istället väljer de flesta att lita till de indoktrinerande medierna.

Naturligtvis är min tolkning av verkligheten färgad av den jag är och av mina erfarenheter och därför kan en individ aldrig göra anspråk på att ha sanningen även om det är sant för mig. Den som vill vara intellektuellt hederlig måste därför rannsaka sina ställningtaganden och även undersöka de motbilder som finns. Tyvärr är de motbilder som finns alldeles för grunda och dåligt underbyggda.

Förtvivlad är jag också för att vi kommer att köra allt så totalt i botten och ändå inte förstå vad som hände. Vi kommer att tro på medias förklaringar och varför vi måste i krig och jag är förtvivlad över den mellanperiod vi kommer att uppleva innan statsstaterna har kraschat.

Jag är förtvivlad också över den ytlighet och inkompetens som samhället har idag. Trams och ytlighet dominerar media, politiken och folks drömmar.

http://www.mises.se/2011/08/24/varfor-valfardsstaten-kommer-att-kollapsa-3/

Väldigt bra skrivet...

Som sagt bra skrivet men att kopiera

Nu när midsommaraftonen är över och lugnet ligger över nejden så gick jag och funderade nu när jag gick runt och röjde upp.

Jag upplever att tiden bara rasar iväg och jag har så förtvivlat mycket att göra. Men mitt i all frenesi finns ändå ett klart och tydligt mål och det är att klara sig genom vad framtiden nu än har i sitt sköte. Nästan allt jag gör och tänker har bäring på det. Allt kanske inte är klokt och definitivt tycker omgivningen det. Nu när jag lyckats bli delägare i ett jordbruk så tar naturligtvis detta mycket tid och där finns det mycket att göra men också mycket att lära sig.

Stora delar av marken har legat i träda i många år och är väl att betrakta som allmänt misskött. Diken och täckdiken måste rensas och jorden måste börja brukas igen. Eftersom arealerna är så stora så ska vi leja in det mesta av det vi behöver för det finns maskinkapacitet så det räcker i omgivningarna. Vi har ändå köpt traktor med frontlastare, vagn, slaghack.De flesta i byn verkar se positivt på saken och vi är välkomna dit. För mig är det synd att det ligger lite väl långt borta, 1,5 timme i bil. Därför har jag börjat söka jobb i närheten och redan nu på fredag ska jag på en anställningsintervju till min frus stora förtvivlan.

Före oljeepoken var allt arbete på ett jordbruk arbetskrävande. De mest arbetskrävande momenten där man tidigt skaffade sig mekaniska hjälpmedel var jordbearbetningen, plöjning, harvning etc. Sen kom tröskningen som tog veckor i anspråk, höskörden var också arbetskrävande. Därför håller vi på att samla på oss en massa gamla hästredskap, allt vi kan hitta. Inte för att jag tror att vi kommer att ha omedelbar nytta av dessa men för framtiden och för lärandets skull. Vi har ju 600 m² svinstallar att fylla med prylar Ett överflöd av resurser som bara kostar i stort sett transporten för hämtningen.

Just nu har vi stödrätter och får EU-bidrag för både vallodling och träda. Det man kan fundera är hur länge detta stödsystem kommer att finnas kvar. Jag läste i förra veckan att man i USA börjat diskutera jordbruksstöden. Det var i USA jordbruksstöden infördes under 30-talet som ett kortvarigt stöd under depressionen. Konsekvenserna har vi sett i att de rika länderna i Europa och USA har haft jordbruksstöd som konkurrerat ut jordbruket i de fattiga länderna. Det har inte bara lett till att de fattiga länderna inte kunnat exportera till oss utan att vårt jordbruk konkurrerat ut deras på deras egen hemmamarknad.

Konsekvenserna av ett slopat jordbruksstöd skulle bli rejält kännbara och det finns risk för att en stor del av de svenska överbelånade bönderna skulle tvingas kasta in handduken och att vi dessutom skulle få se en rejäl ökning av prislappen på maten i affären. Risken vid en kollaps av eurosamarbetet är just att jordbruksstödet dras in (förutom allt det andra också). Under kristider när folk får det sämre kommer vi att få se en mycket bättre hushållning av maten och mindre mat kommer att slängas. Vi kommer också att få se en ökad grad av hemmaodling. Kolonilotter kommer att bli populära igen och vi ser redan den trenden i ett ökat odlingsintresse.

I det korta tidsperspektivet har vi både en utslagning av jordbruk i Sverige och ett dyrare matpris. På längre sikt när p-o slår till på allvar blir matbrist ett allvarligt hot och återstarten av jordbruk kommer att bli svårare genom att det ligger mer mark för fäfot. Kanske har vi under tiden ökat det allmänna medvetandet vad gäller hoten och vi har fått en ökad kunskap om odling och självhushåll igen.

För att klara sig under det korta tidsperspektivet gäller det att arbeta mot att vara både skuldfri och självförsörjande i så stor utsträckning som möjligt. Detta kommer naturligtvis att innebära stora uppoffringar av den privata bekvämligheten men kom ihåg att lycka och bekvämlighet inte har med varandra att göra.

Den här tråden inspirerade mig till detta inlägg på min blogg http://bodisforberedelser.blogspot.se/2 ... rio-2.html.
Har ni något förslag på ett bra namn på denna framtid jag tänkte mig nått nytt "the dark ages" fast svensk motsvarighet.

ragnar rök ?

Wut ?