Swedish Survivalist

Är du förberedd?




Ny tråd Svara på tråd  [ 32 inlägg ]  Gå till sida Föregående  1, 2, 3  Nästa
Författare Meddelande
 Inläggsrubrik: Re: Stress dödar (?)
InläggPostat: fre 28 jul 2017, 11:51 
Offline
I mörkret är alla grötar grå
Användarvisningsbild

Blev medlem: sön 12 aug 2012, 23:48
Inlägg: 6843
Ort: Svealand
manskensbonde skrev:
Att "må dåligt" kan betyda att man är deprimerad, eller känner ångest. Två helt olika känslor som av någon anledning ofta blandas ihop.

...

Även om ångesten är ens vän, så kan den bli påträngande ibland. Om man tycker att ens ångest har blivit för stor så finns hjälp att tillgå, KBT och Psykoterapi. Tyvärr är det svårt att få tid till det på vårdcentralerna, istället hänvisas man till lyckopiller. Däremot kan den som har gott om pengar gå i terapi och betala med egna pengar på en privat mottagning, lite synd att det har blivit en kostnadsfråga dock. Ett terapibesök hos en psykolog brukar kosta runt 1.000 - 1.500kr, så med två besök i veckan blir det en slant.


Ja, man ska nog skilja på de två. Det intressanta, från artikeln och egna tankar - tycker jag, är vad som händer med oss. Jag tänker inte på störningar som elavbrott utan hur man mår efter en verkligt världsomvälvande händelse. Hur är det att leva i spillrorna av ett samhälle som gått under, eller håller på att gå under? Hur hanterar man att allt man planerat, drömt om och saker man tagit för givna är borta troligtvis för överblickbar tid?

Det är de psykologiska reaktionerna jag undrar över hur folk kommer att klara om något riktigt stort händer. Jag kan inte ens hitta på vad det skulle vara (nåja, inte här och nu) men anta att något händer så att civilisationen i dess nuvarande form upphör och vi är "tillbaka till 1917" och hälften, eller mer, av befolkningen dör av under det första året.

Man sitter i sin stuga med sina fröer och fryser. Radion består av ett fåtal stationer, saker vi är vana vid kan inte köpas, inget funkar och hungern gnager, grannen som blev sjuk i något trivialt dog för sjukvården funkar inte och rövare har försökt ta saker från andra i byn, visserligen gick de bet men känslan av osäkerhet skaver. Hur lever man vidare då, vad ser man fram emot, vad håller en gående? Hur hanterar man en känsla av hopplöshet eller i alla fall uppgivenhet? Drabbas man av såna känslor eller kliver ens sanna jägar- och bonde-jag fram och fixar igång byns storgård så alla i familjen lever ett förhållandevis behagligt liv? Är det i så fall nog, när man inte kan självförverkliga sig längre utan det till största delen handlar om att överleva?

Och hur hanterar de omkring en det? Och hur påverkas man av deras (brist på) förmåga att hantera det?

/MD

_________________
Panem et circenses populo...
Forumets lista över förkortningar.
Jag bloggar allt mer sällan, det mesta är sagt.


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Stress dödar (?)
InläggPostat: fre 28 jul 2017, 23:22 
Offline
Fredag

Blev medlem: lör 18 jun 2016, 23:28
Inlägg: 1260
Jag har läst en annan definition på ångest.

När man är rädd för något speciellt är man rädd. Ofta en bra känsla, visserligen obehagligt men hindrar en från att göra dumheter.
När man är rädd för något obestämt och inte vet vad, är det ångest. Det är betydligt värre och går djupare, man vet inte vad man ska göra för att undvika det.

Exempel: Är man rädd för inbrott skaffar man kanske larm och en stor vaksam hund. Är man rädd för eldsvådor finns det brandvarnare, släckare, stegar och andra åtgärder att ta till. Är man rädd för SHTF följer man många av råden i det här forumet.

manskensbonde skrev:
Att "må dåligt" kan betyda att man är deprimerad, eller känner ångest. Två helt olika känslor som av någon anledning ofta blandas ihop.

klipp

_________________
/Zombie -->(x)q(/)


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Stress dödar (?)
InläggPostat: lör 29 jul 2017, 00:03 
Offline
Fredag

Blev medlem: lör 18 jun 2016, 23:28
Inlägg: 1260
Om du letar finns det antagligen information om vad som händer psykologiskt efter traumatiska händelser som jordbävningar, långa blodiga krig, koncentrationsläger och annat som verkligen vänder upp och ner på tillvaron. Det finns förstås de som bryter ihop och inte klarar själva händelsen och det finns de som begår självmord långt efteråt men i det stora hela klarar sig folk förvånansvärt bra. De flesta har en rad försvarsmekanismer och kan hantera väldigt mycket. Annars blir man väl religiös eller lägger problemen utanför sig på något annat sätt. Även om folk tar skada, så går det ändå.

Trots allt klarade sig folk bra före modern sjukvård med antibiotika, vettig kirurgi med bedövning, och ständigt överflöd av varierad mat. Även om många dog som barn eller unga, och folk dignade under oket av kungen och kyrkan så klarade sig de som överlevde i alla fall. (Förresten har jag läst (i något förord till Canterbury Tales, tror jag) att när digerdöden härjade som värst så blev folk väldigt lättsinniga. Frossade och drack och blev sexuellt lössläppta. De visste inte när pesten skulle slå till så det gällde att få ut så mycket som möjligt av livet medan tid var.)

Visst är vi bortskämda med ett bekvämt liv, men om det tas ifrån oss finns det nog en grottmänniska långt inne under skalet, som är rätt nöjd med ett mål mat om dagen och en granrisbädd och en eld att värma sig vid. Men många stryker förstås med i processen, i första hand av mer fysiska problem. Svält, köld, sjukdomar, våld etc.

Du kan förresten läsa den här. Gissar att du skulle tycka om den:
Pardonable Lies: A Maisie Dobbs Novel
av Jacqueline Winspear
http://www.bokus.com/bok/9780312426217/pardonable-lies-a-maisie-dobbs-novel/
(Det är inte första delen i serien. Finns antagligen på välsorterade bibliotek.)

MulenDag skrev:
Ja, man ska nog skilja på de två. Det intressanta, från artikeln och egna tankar - tycker jag, är vad som händer med oss. Jag tänker inte på störningar som elavbrott utan hur man mår efter en verkligt världsomvälvande händelse. Hur är det att leva i spillrorna av ett samhälle som gått under, eller håller på att gå under? Hur hanterar man att allt man planerat, drömt om och saker man tagit för givna är borta troligtvis för överblickbar tid?

Det är de psykologiska reaktionerna jag undrar över hur folk kommer att klara om något riktigt stort händer. Jag kan inte ens hitta på vad det skulle vara (nåja, inte här och nu) men anta att något händer så att civilisationen i dess nuvarande form upphör och vi är "tillbaka till 1917" och hälften, eller mer, av befolkningen dör av under det första året.

Man sitter i sin stuga med sina fröer och fryser. Radion består av ett fåtal stationer, saker vi är vana vid kan inte köpas, inget funkar och hungern gnager, grannen som blev sjuk i något trivialt dog för sjukvården funkar inte och rövare har försökt ta saker från andra i byn, visserligen gick de bet men känslan av osäkerhet skaver. Hur lever man vidare då, vad ser man fram emot, vad håller en gående? Hur hanterar man en känsla av hopplöshet eller i alla fall uppgivenhet? Drabbas man av såna känslor eller kliver ens sanna jägar- och bonde-jag fram och fixar igång byns storgård så alla i familjen lever ett förhållandevis behagligt liv? Är det i så fall nog, när man inte kan självförverkliga sig längre utan det till största delen handlar om att överleva?

Och hur hanterar de omkring en det? Och hur påverkas man av deras (brist på) förmåga att hantera det?

/MD

_________________
/Zombie -->(x)q(/)


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Stress dödar (?)
InläggPostat: lör 29 jul 2017, 09:55 
Offline
Behöver jag verkligen mer än en kniv?

Blev medlem: ons 20 jan 2016, 22:08
Inlägg: 93
Jag tänker en hel del på detta eftersom jag har folk i min nära omgivning som tycker det är trams bara att ha lite vatten i reserv och att alls fundera på saker som kan hända "för det är så negativt". Det här är folk som jag faktiskt bryr mig om och skulle vilja hjälpa i ett SHTF-scenario, och som skulle ha viktiga kunskaper att bidra med om de just bara kunde hantera situationen rent psykologiskt.

Jag tror att det är osannolikt att något skulle hända så snabbt att hälften av befolkningen dör av och man är tillbaka till typ förra sekelskiftet på bara ett år (men visst, man vet aldrig). Även om något scenario går väldigt fort så tror jag att mycket handlar om det där som kallas "känsla av sammanhang" som man pratar om vid depressioner och långvariga smärttillstånd o dyl. Om man förstår vad som har hänt och varför är det sannolikt lättare att hantera situationen än i ett hypotetiskt scenario där man just sitter i sin stuga och fryser helt plötsligt utan att ha fattat hur det gick till.

Likaså har jag tänkt på det relaterade begreppet "inlärd hjälplöshet", dvs att om man länge eller ofta upplever att man inte kan påverka sin situation så ger man upp och blir apatisk även i lägen där man skulle kunna göra något. Det knyter an lite till det som någon annan skrev om de ryska männen som antagligen var vana att inte kunna påverka sin situation i någon större utsträckning, och påminner om folk som har inställningen till kriser att "det kommer samhället att fixa" oavsett vad det är.

Istället för att öva på någon form av drastiskt scenario tror jag därför det är bättre att hjälpa/lära folk att/hur de kan påverka sin situation på en vardagsnivå, så att säga, eller när det gäller mindre/personliga kriser. Eller om det är saker man faktiskt inte kan påverka, så att i alla fall söka kunskap om vad det nu är, vilka begränsningar man står inför, så att man vet vad man har att utgå ifrån istället för att bara hoppas att "någon" ska komma och lösa situationen åt en.

När det gäller hur man lever vidare och vad man ser fram emot i ett sådant scenario som MD beskriver så tror jag att även det beror på sammanhanget, och det är säkert individuellt hur bitter man blir över vad man förlorat kontra hur mycket man uppskattar det man faktiskt har. Som en jämförelse på en annan nivå kan jag ta det faktum att jag själv drabbats av en kronisk sjukdom och hur jag försöker hantera just sådana saker som förlorade drömmar och ett liv som är i grunden annorlunda mot vad jag hade tänkt mig. Att själv söka efter kunskap har hjälpt. Likaså har det säkert hjälp att förlust av vissa förmågor kommit gradvis, så att jag haft en chans att anpassa mig och anpassa mina förväntningar. Visst blir jag bitter ibland, men större delen av tiden kan jag ändå helt enkelt acceptera att grundförutsättningarna har ändrats, och fokusera på vad jag KAN göra istället för allt jag INTE kan.

(Ursäkta något rörigt inlägg... :roll: )

_________________
Will the fight for our sanity
be the fight of our lives
now that we lost all the reasons
that we thought that we had


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Stress dödar (?)
InläggPostat: lör 29 jul 2017, 22:02 
Offline
Fredag

Blev medlem: lör 18 jun 2016, 23:28
Inlägg: 1260
Mjo, läs Mumintrollen av Tove Jansson och begrunda. Filifjonkan är överkänslig, lever för att städa, älskar tingen, ängslas och oroar sig för allt. Men så inträffar faktiskt Katastrofen, och hon klarar av det, och sedan rätar hon på axlarna. (Ok, tog det ur minnet, så det uttrycktes säkert annorlunda.) Mumintrollen innehåller djupa sanningar om världen och människorna. (Däremot tyckte jag att "Kometen kommer" var hemskt sorglig när jag nyligen hade lärt mig läsa.)

Och så är det nog. Somliga (många av oss på forumet?) oroar sig över saker som inte har inträffat, men då SHTF är det ju bara vad man kunnat vänta sig så det är bara att ta det som det kommer och lösa problemen när de kan förutses eller Måste Lösas. Extraverta reagerar snabbare och effektivare på det som man tränat (tänk soldater) och introverta fungerar bättre när de ställs inför oväntade situationer som kräver kreativitet eller analytiskt tänkande.

Ett år är en viktig gräns. Exempelvis ska man inte inleda ett nytt förhållande före änkeåret har gått eftersom det då antagligen är en desperat handling som är dömd att misslyckas. Jag skulle tro att det gäller för de flesta känslomässiga katastrofer och större omvälvningar, efter ett år har man slickat såren någotsånär och börjar se framåt. Det tar ett år för känseln att komma tillbaka om nerver är lagom skadade. Jag skulle tro att kroppen i regel har återhämtat sig från de flesta skador någotsånär efter ungefär ett år, om den alls kommer att återhämta sig.

Men om vi talar TEOTWAWKI så tar det betydligt längre tid. Många har hunnit dö efter ett år om det är riktigt allvarligt. Men jordbruk har inte hunnit stabilisera sig. Det tar (minst) flera år innan man vet vad som fungerar över tid. Nya, erkända levnadsregler har antagligen inte heller hunnit etableras utan anarki råder. Få nu levande svenskar vet verkligen rent praktiskt vilka regler som gällde för hundra år sedan.

Men rent praktiskt så tar instinkterna över. Om man ständigt är hungrig och fryser så är lycka ett mål mat och en varm och präktig filt. Det räcker som mål och mening. Man strävar efter att skaffa sig det, och sedan att skaffa tillräckligt för att klara vintern och ju bättre man har det desto högre blir önskemålen och kraven. Det finns förstås de sociala aspekterna som även inverkar på möjligheterna att tillfredställa basbehoven, vatten, mat, värme, skydd och ostörd sömn, men innan basbehoven och sociala behov är tillfredsställda tror jag inte man bekymrar sig så mycket om högre värden. (Bortsett från eventuella religiösa behov. Men normalt sett är det ju lätt att fixa om man håller det på en rimlig nivå. Be böner, offra, etc. Bygga katedraler är en helt annan femma...)

cake or death skrev:
Jag tror att det är osannolikt att något skulle hända så snabbt att hälften av befolkningen dör av och man är tillbaka till typ förra sekelskiftet på bara ett år (men visst, man vet aldrig). Även om något scenario går väldigt fort så tror jag att mycket handlar om det där som kallas "känsla av sammanhang" som man pratar om vid depressioner och långvariga smärttillstånd o dyl. Om man förstår vad som har hänt och varför är det sannolikt lättare att hantera situationen än i ett hypotetiskt scenario där man just sitter i sin stuga och fryser helt plötsligt utan att ha fattat hur det gick till.

klipp

När det gäller hur man lever vidare och vad man ser fram emot i ett sådant scenario som MD beskriver så tror jag att även det beror på sammanhanget, och det är säkert individuellt hur bitter man blir över vad man förlorat kontra hur mycket man uppskattar det man faktiskt har. Som en jämförelse på en annan nivå kan jag ta det faktum att jag själv drabbats av en kronisk sjukdom och hur jag försöker hantera just sådana saker som förlorade drömmar och ett liv som är i grunden annorlunda mot vad jag hade tänkt mig. Att själv söka efter kunskap har hjälpt. Likaså har det säkert hjälp att förlust av vissa förmågor kommit gradvis, så att jag haft en chans att anpassa mig och anpassa mina förväntningar. Visst blir jag bitter ibland, men större delen av tiden kan jag ändå helt enkelt acceptera att grundförutsättningarna har ändrats, och fokusera på vad jag KAN göra istället för allt jag INTE kan.

_________________
/Zombie -->(x)q(/)


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Stress dödar (?)
InläggPostat: sön 30 jul 2017, 07:21 
Offline
Skall man äta HELA myran?
Användarvisningsbild

Blev medlem: lör 31 okt 2015, 07:19
Inlägg: 299
Det finns ett ganska intressant avsnitt av vetenskapens värld om genetisk disposition för depression i samband med negativa förändringar på SVT play.

https://www.svtplay.se/video/14553776/v ... start=auto


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Stress dödar (?)
InläggPostat: sön 30 jul 2017, 07:35 
Offline
Aftonbladet vill nog aldrig intervjua mig igen
Användarvisningsbild

Blev medlem: tis 04 aug 2015, 14:10
Inlägg: 1095
Något att studera är väl hur människor helt fått ställa om när ett system har kollapsat. Öststatsdiktaturerna är en väl ett exempel. Grekland ett annat. En grekisk vän sa nyligen att det riktigt tunga nu är att det finns så många människor som lever utan något som helst hopp.

_________________
Klimatet.... klockan tickar...

Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral.


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Stress dödar (?)
InläggPostat: tis 01 aug 2017, 23:08 
Offline
Do you know what the definition of a hero is? Someone who gets other people killed.

Blev medlem: tor 02 feb 2017, 00:02
Inlägg: 330
MulenDag skrev:
Man sitter i sin stuga med sina fröer och fryser. Radion består av ett fåtal stationer, saker vi är vana vid kan inte köpas, inget funkar och hungern gnager, grannen som blev sjuk i något trivialt dog för sjukvården funkar inte och rövare har försökt ta saker från andra i byn, visserligen gick de bet men känslan av osäkerhet skaver. Hur lever man vidare då, vad ser man fram emot, vad håller en gående? Hur hanterar man en känsla av hopplöshet eller i alla fall uppgivenhet? Drabbas man av såna känslor eller kliver ens sanna jägar- och bonde-jag fram och fixar igång byns storgård så alla i familjen lever ett förhållandevis behagligt liv? Är det i så fall nog, när man inte kan självförverkliga sig längre utan det till största delen handlar om att överleva?

Och hur hanterar de omkring en det? Och hur påverkas man av deras (brist på) förmåga att hantera det?

/MD


Jag kanske missförstår ämnet.

Som jag minns forskning kring överlevnad är möjligheten att överleva i hög grad kopplad till vår psykiska förmåga att hantera den uppkomna situationen.

Vi överlever 3 veckor utan mat, 3 dagar utan vatten, 3 timmar utan värme, men bara 3 sekunder utan fokus.

Känslor som ilska, rädsla, skam och nedstämdhet dödar i extrema situationer där marginalerna är små.

Som jag ser det bör man praktiskt förbereda sig och träna mentalt. Du måste vara med om situationer där du erfar nämnda känslor och tränar dig att lösa din uppgift dem till trots.

Om ovannämnda träning inte ingår i ditt yrke är seriösa överlevnadsutbildningar ett alternativ. Egna iscensatta strapatser likaså. De två viktigaste elementen i övningarna är brister (t ex på sömn, vatten, föda, information, umgänge) och oförutsägbarhet.


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Stress dödar (?)
InläggPostat: tis 01 aug 2017, 23:36 
Offline
I mörkret är alla grötar grå
Användarvisningsbild

Blev medlem: sön 12 aug 2012, 23:48
Inlägg: 6843
Ort: Svealand
CPT Fantastic skrev:
Som jag minns forskning kring överlevnad är möjligheten att överleva i hög grad kopplad till vår psykiska förmåga att hantera den uppkomna situationen.


Just precis vad jag tänker. Med anledning av artikeln jag länkade till bortser jag från kortare kriser och tänker på samhällskollapser och undrar om vi då inte kommer att få problem av psykologisk art. Många av oss i alla fall, med oss menar jag då befolkningen i stort.

Jag tror att många kan härda ut genom en prövning, även en svår sådan, därför att normaliteten - det vanliga livet - finns där som en draghjälp när man tagit sig igenom. Men om det inte finns något hopp om att saker kommer att bli som vanligt, som förr, igen. Hur reagerar människor då? Jag tror att det är en annan grej än den kortvariga krisen. Det är lite det jag undrar över och om det är så, hur kan man träna sig att hantera det? Den situationen kan man ju svårligen simulera eftersom man vet att det är en simulering och då blir det inte rätt liksom. :?

/MulenDag

_________________
Panem et circenses populo...
Forumets lista över förkortningar.
Jag bloggar allt mer sällan, det mesta är sagt.


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Stress dödar (?)
InläggPostat: ons 02 aug 2017, 01:05 
Offline
Det stod ju "Välkommen" på mattan utanför dörren!
Användarvisningsbild

Blev medlem: mån 15 mar 2010, 17:16
Inlägg: 1950
Ort: Bohuslän
MulenDag skrev:
Jag tror att det är en annan grej än den kortvariga krisen. Det är lite det jag undrar över och om det är så, hur kan man träna sig att hantera det? Den situationen kan man ju svårligen simulera eftersom man vet att det är en simulering och då blir det inte rätt liksom. :?


Tja, observationseffekten finns ju alltid där, inom alla grenar av vetenskapen. 8|

Men för att t.ex bli en bra jägare av änder är det ju verkligen värt att öva på att skjuta lerduvor, eller? Även om man vet att lerduvorna inte är riktiga och det inte blir samma adrenalinkick som när det verkligen gäller.

På samma sätt som det är bra att öva på att leva utan ström, internet, rinnande vatten, laga mat över öppen eld, umgås med vänner utan att ta fram en smartphone.


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Stress dödar (?)
InläggPostat: ons 02 aug 2017, 11:21 
Offline
I mörkret är alla grötar grå
Användarvisningsbild

Blev medlem: sön 12 aug 2012, 23:48
Inlägg: 6843
Ort: Svealand
Det gör säkerligen nytta att träna så. Vilket får mig att återigen fundera på om man inte stegvis borde börja plocka bort el och andra bekvämligheter från BOL. :hm:

Ju mindre omställningen blir, dess lättare att hantera den.

/MD

_________________
Panem et circenses populo...
Forumets lista över förkortningar.
Jag bloggar allt mer sällan, det mesta är sagt.


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Stress dödar (?)
InläggPostat: ons 02 aug 2017, 18:35 
Offline
Kan man äta myror?
Användarvisningsbild

Blev medlem: mån 22 feb 2016, 22:24
Inlägg: 294
Ort: I skogen, vid bäcken från fjället
Nikenik skrev:
[...På samma sätt som det är bra att öva på att leva utan ström, internet, rinnande vatten, laga mat över öppen eld, umgås med vänner utan att ta fram en smartphone...]


Jag tror att sådana "övningar" gör att man mår betydligt bättre även om det inte blir någon kris! Jag tror det brukar kallas "camping" ...själv kallar jag det för "grabbhelg" En årlig aktivitet, med friluftsliv och med inslag av vandring och fiske, tillsammans med mina närmaste polare som jag vuxit upp med.



MulenDag skrev:
Det gör säkerligen nytta att träna så. Vilket får mig att återigen fundera på om man inte stegvis borde börja plocka bort el och andra bekvämligheter från BOL. :hm:

Ju mindre omställningen blir, dess lättare att hantera den.

/MD


Jag tror inte att du behöver plocka bort det som redan finns. Se bara till så att du har alternativen klara för dig så att du kan hantera situationen om den nu uppkommer.

"Övningen" kan ju ske på annan plats en BOL som till och med är mer primitiv än BOL. Så primitiv att BOL en utan el framstår som en lyx i jämförelse!

_________________
"That rifle on the wall of the labourer's cottage or working class flat, is the symbol of democracy. It is our job to see that it stays there."
-George Orwell.


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Stress dödar (?)
InläggPostat: ons 02 aug 2017, 21:52 
Offline
Do you know what the definition of a hero is? Someone who gets other people killed.

Blev medlem: tor 02 feb 2017, 00:02
Inlägg: 330
Tidsbegränsade övningar där deltagarna är medvetna om just detta ger dem ändå erfarenheter och kunskaper som resulterar i ökad förmåga att mental klara både kortvariga och mer varaktiga kriser/omställningar i verkliga livet.

Oavsett övningens/krisens omfattning är det samma känslor som vi är tvungna hantera. Att upptäcka och förstå dessa känslor, hos oss själva och andra, samt träna på sätt att hantera dem vettigt är nyckeln. Överlevnad sitter i huvudet. Inte i sakerna vi lagrar på hög eller bär med oss.

En väl genomförd överlevnadsutbildning på några dygn i skogen ger dig bättre förutsättningar mentalt att klara vardagliga ting som en idiot till överordnad eller en smärtsam skilsmässa samt även mer extraordinära företeelser som t ex den hårda vardagen efter samhällets kollaps:)


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Stress dödar (?)
InläggPostat: tor 03 aug 2017, 00:42 
Offline
Skall man äta HELA myran?

Blev medlem: ons 18 maj 2016, 21:15
Inlägg: 302
Zombie skrev:
Och så är det nog. Somliga (många av oss på forumet?) oroar sig över saker som inte har inträffat, men då SHTF är det ju bara vad man kunnat vänta sig så det är bara att ta det som det kommer och lösa problemen när de kan förutses eller Måste Lösas. Extraverta reagerar snabbare och effektivare på det som man tränat (tänk soldater) och introverta fungerar bättre när de ställs inför oväntade situationer som kräver kreativitet eller analytiskt tänkande.


Fast nu är det väl så att big five character trait openness är det som starkast korrelerar med krativitet, inte extraversion?


Top
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Stress dödar (?)
InläggPostat: tor 03 aug 2017, 08:28 
Offline
Ingen titel, tack! Jag tänker på OPSÄK!
Användarvisningsbild

Blev medlem: sön 11 apr 2010, 14:10
Inlägg: 8204
Titta lite extra på PTSD också . Den skiljer sig från vanlig stress . Och de traumat kan bli permanent hur förberedd man än är . Jämför med amerikanska soldater som kommer hem från utlandstjänst . Och dä är tränade för situationen , tränade att döda osv .
De behandlas numera med TM-meditation med gott resultat .

_________________
http://huntingworkingairedales.com/aire ... age_3.html


Top
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 32 inlägg ]  Gå till sida Föregående  1, 2, 3  Nästa


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 0 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
Powered by phpBB © 2000, 2002, 2005, 2007 phpBB Group
Mod Databas :: Återställ block
Swedish translation by Virtuality & phpBB Sweden © 2006-2008
Swedish Portal translation by Raben © 2008
phpBB SEO
Portal XL 5.0 ~ Plain 0.2
Skapa forum | Våra villkor | Integritet | ForumPortalen | Rapportera forumet