Det här är ett djupt fascinerade område och i många avseenden "nyckeln" till framgångsrika förberedelser.
Det finns en rad beteenden som de flesta måste överkomma, så även jag.
1. "Det blir nog inte så farligt" och "Det blir nog snart bättre".
Människan är av naturen risktagande. Det är lätt att missbedöma situationen, hur många börjar förbereda sig för ett långvarigt strömavbrott när strömmen går? Den kommer ju snart tillbaks... Men om inte strömmen kommer tillbaks så har man slösat upp värdefull tid i krisens inledande skede, man borde ha fyllt vatten, kontaktat anhöriga, identifierat avbrottets omfattning, inventera vad man har och vad man saknar osv. Om strömmen går mitt på dagen kanske du borde åka och inventera i den där butiken där ägaren antagligen kan sälja för kontanter. Innan alla börjar ta sig hem från jobbet.
2. Det är alltid lättare att inte agera än att agera. Om vi står mellan valet att aktivit göra något eller att inte göra nåt är sannolikheten hög att vi helt sonika avstår. "Någon annan gör säkert något"
3. "Pinsamt om nån tycker jag är knäpp". Vi vill inte sticka ut, vi vill göra som alla andra. Följ strömmen...
https://www.youtube.com/watch?v=o8BkzvP19v4Jag inser att dessa faktorer spelar in även på mig, även om jag normalt sett inte faller för grupptryck, tycker "rätt" och faktiskt agerar vid exempelvis en olycka eller när någon behöver hjälp. Jag saknar de spärrarna. Jag är kort och gott killen som springer från faran när alla andra går i sakta mak för att inte verka larviga.
MEN, trots detta inser jag att vi alla tar risker, eftersom det är så enkelt att vänta för länge - att hoppas om man så vill.
Tack vare detta skapar jag handlingsplaner med olika mentala rutor som ska bockas i. Ett exempel skulle vara: "Om hela Stockholm får strömavbrott kommer jag lämna jobbet och köra till min BOL" eller "Om 2 eller fler bekräftade fall av Ebola påträffas i Stockholm åker jag till BOL". Annat mer känsligt exempel kan vara "jag kommer följa Svea rikes lag i dess hela omfattning tills dess att jag med säkerhet vet att lag och ordning upphört" eller i ett WROL-läge "Jag är beredd att frångå svensk lag om någon hotar mig eller mina anhörigas liv eller angriper oss med våld".
Sen följer jag det slaviskt, det är lättare att fatta korrekta beslut "i förväg" och agera som på order. Kan kalla det "Emergency Action Plans" och "Rules of Engagement" för att använda allmänt accepterade termer.
Jag har aldrig vidtagit några extrema åtgärder, men jag släppte allt och åkte hem när terrorhotnivån höjdes till 4, men det berodde på att jag fått ytterligare information både dagarna innan och i samband med höjningen. Jag hade också handlingsplaner vid Ebolautbrottet både för att lämna stan och för att försätta mig i karantän, beroende på vad som skulle ha hänt.
Slutligen vill jag bara säga att det viktigaste i alla sådana lägen är att ha tillräckliga och korrekta underrättelser för att fatta korrekta beslut.