Citera:
Deflation kommer att ge sig uttryck i att priser på framförallt fastigheter sjunker (har ni hört talas om fastighetsbubblan?). Bankerna kommer att bli mycket mer återhållsamma med att ge nya krediter. Den som har belånat sitt hus ända upp till sitt marknadsvärde sitter pyrt till när värdet sjunker. Även om huset säljs så kan hen inte lösa hela lånet. Om fastighetsmarknaden tokdör och du inte kan betala dina lån så tar banken över ditt hus och du har fortfarande en skuld.
Deflation behöver inte betyda att alla priser sjunker utan vi kan mycket väl få se ökade priser på t ex mat och bränsle medan nästan allt annat sjunker i pris (platt-TV, bilar, hus, båtar etc)
Detta är också något som jag tror kommer att hända och kanske till viss del redan har börjat att hända - dvs deflation i tillgångspriserna, framförallt kanske i bostäder men även allt annat som folk spekulerat i, samt inflation på allt sådant som är nödvändigt för att leva och överleva.
Bostads/fastighetspriserna har ju länge hållits uppe till följd av låga räntor och billiga lån samt god tillgång på nya bostadsspekulanter. Detta har gjort att bl a svenskarna har fortsatt att låna och konsumera/spekulera genom hela finanskrisen och ända fram till idag. Idag ökar svenkarnas totala lånesumma med "måttliga" 5% per år, vilket är historiskt sett lågt - åtminstone om man väljer att se på historien som endast de senaste 20 åren. Dock leder en 5% årlig ökning av lånen till en fördubbling efter måttliga 14 år.
Denna lånefinansierade konsumtion/spekulation som pågått i så många år nu att svenskarna kommit att vänja sig vid den har framförallt medfört två saker.
1) tillgångspriserna på framförallt fastigheter har fortsatt att stiga i Sverige, samtidigt som priserna har fallit i många andra länder - t ex USA, Danmark etc.
2) svenskarna är nu sammantaget ett av världens mest belånade folk.
Att svenkarna har mycket lån idag gör att utrymmet för klara av ännu mera lån i framtiden är begränsat. Därmed är också möjligheterna till stigande fastighetspriser till följd av spekulation begränsat. Minskar dessutom människors disponibla inkomster till följd av a) skattehöjningar (troligt) samt b) stigande priser på nödvändigheter som mat, bränsle, uppvärmning etc (troligt) så minskar också förmågan att klara av stigande räntor till följd av stigande inflation (troligt). Detta gör att de som sitter med mest lån i förhållande till sin disponibla inkomst redan idag lever farligt.
Skulle man sedan i framtiden få se ett scenario med stigande arbetslöshet till följd av sjunkande export och sjunkande konsumtion (troligt) så skulle dessutom många högbelånade upptäcka att de inte längre har ett jobb att gå till för att betala räntorna på lånen och man skulle då tvingas att sälja sina bostäder. Detta skulle medverka till att skapa ett överutbud av bostäder, vilket i sin tur ger lägre priser.
Lägre priser i sin tur leder till att många som lånat med bostaden som säkerhet inte längre har täckning för sina lån och antingen måste skjuta till mera pengar för att lösa del av lånen eller så måste sälja. Detta i sin tur späder ytterligare på tillgången på bostäder samtidigt som efterfrågan snabbt dämpas när priserna börjar att falla. Priserna faller därför ytterligare och ännu flera tvingas att sälja.
I ett läge med ekonomisk kris och stigande arbetslöshet så kan inte heller lönerna öka och detta i sin tur leder till att befolkningen som helhet tappar i köpkraft eller ,om lönerna ändå ökar, att företagen slås ut i en ännu snabbare takt, med ännu snabbare ökning av arbetslösheten som följd.
Det är med ovanstående resonemang lätt att förstå, tycker jag, varför det är en dålig idé att sitta med en bostad med stora lån i ett läge med tilltagande ekonomisk kris.
Själv tror jag att framförallt en annalkande energikris kommer att göra det omöjligt för politikerna att vända den ekonomiska krisen. Tillväxt bygger på ständigt ökande resursutnyttjande och ständigt ökande energianvändning, men om tillgången på energi för direkt konsumtion istället minskar finns det inga möjligheter för ekonomin att fortsätta att växa. Enn ekonomi utan tillväxt betyder att lånefinansierad konsumtion och/eller tillgångsspekulation blir det samma som ekonomiskt självmord, och eftersom så stor del av vårt ekonomiska system numera bygger på sagda lånefinansierade konsumtion och tillgångsspekulation så är det svårt att se hur detta ekonomiska system skall kunna vara i något annat länge än djup kris under de kommande 20-30 åren.
Visst, konjunkturen svänger upp och ned som förr, men uppgångarna blir allt mindre och kortare och nedgångarna blir allt djupare och längre. Företagen får det allt svårare att göra vinst och om inte lönerna sänks kommer många att gå omkull, färre nya företag kommer att lyckas och arbetslösheten kommer att stiga. Utrymmet för löneökningar kommer att vara obefintligt och frågan om lönesäkningar kommer åter att aktualiseras. Människor kommer att få välja mellan lägre löner eller arbetslöshet. Folk kommer att ha mindre att konsumera för och bankerna kommer att få större kreditförluster när folk inte klarar av sina lån. Viljan att låna ut kommer därför att minska vilket i sin tur ger mindre tillgång till krediter, mindre konsumtion, mindre vinster för företagen, fler företagskonkurser, ökande arbetslöshet och längre löner. Snöbollen har redan börjat att rulla nedför berget, och för varje varv så växer den sakta men säkert...
Sitter man med stora lån under denna tid så kommer otryggheten att hålla en vaken om nätterna och fattigdomen aldrig att kännas långt borta. Det är kanske något att tänka på...
