Möjligtvis (förmodligen) låter det nästa snurrigt, men....
Jag läser en massa saker om att bugga ut, att lämna hus och härd i stan när skiten smacker in i propellern och jag ser minst lika många mer eller mindre realistiska lösningar.
Men..... alla dessa lösningar har någonting gemenskapligt; korttids tänkandet!
Vi sticker här och nu, gömmer oss i en stuga i skogen, omringd med konserver.
Jag tror faktiskt att, om hela systemet rasar ihop över natt, så är de allra flesta i staden bortom räddning över huvud taget. Att tänka på att bugga ut med familj, grejer, cyklar i en gummibåt som jag läste i en annan tråd, är orealistiskt. En fantasi, skulle jag nästan säga. Bara tänk på vilken logistik det innebär! Då är det smartare att stanna och vänta till det värsta har passerat och sen försöka ta sig ut. Lycka till....
I fall systemet håller på att kollapsa steg för steg (det är redan på gång, men i ett scenario värre än idag) då måste man nog välja mellan livsstil; stadsliv eller lantliv. Att tro att man kan lämna staden, gömma sig i en stuga i skogen knökfull med konserver när SHTF och klara sig är, enligt mig, lika orealistisk som gummibåt-flykten. Allt annat är den ökända gråda i kastrullen. Vissa grodor hoppar kanske ur ur kastrullen, men hamnar förmodligen i värre läge. Out of the frying pan and into the fire....
Jag tror faktiskt att bugga ut utan en nästa-steg-plan är bara att flytta fram dödsdagen. Kanske lika bra att stanna på plats och slippa gå igenom eländet...
För mig är tiden som kommer efter "bugging out" avgörande för händelserna "nu" och jag förstår att om jag nu måste lämna huset, är jag i andras nåd (stämmer det så?). Jag har min ryggsäck (hoppas jag) och min familj.... Och nu??
Genom att "bugga ut" från stad till landet (lämna den sk. ekorrhjulet) har jag skaffat mig en hel del kunskaper och erfarenhet (och spänstighet) som jag aldrig kunnat skaffa mig om jag skulle ha bot kvar i stan. Det kommer att hjälpa mig och familjen i en flykt/bugg out, då vi vet vad vi kan/inte kan och hur vi kan härda ut.
"Knowing your limits" är minst lika viktigt än "knowing your capabilities".
Men inte bara det. Vi har skaffat oss möjligheter för ett liv EFTER. Ett liv som vi redan lever till en viss del. Vad skulle annars meningen med att bugga ut vara?
Eller snackar jag nu en fel sorts prepping??
Hur ser ni det?
Vilka planer har ni för ett "after bugging out"-liv?