Mjo, men det beror nog på vad man är för sorts människa. En som har svårt för oljud och inte är så bra på att värja sig mot det ständiga bombardemanget av sinnesintryck i en storstad far illa i en storstad men kunde kanske gilla den stillsamma dramatiken i att odla ett större grönsaksland och den ständiga kampen mot ogräs. En som har svårt för lugn och ro kanske bryter ihop när batterierna till mobilen och radion/musikspelaren tar slut/går sönder så att hen måste rensa ogräs en hel dag utan att se en människa och med bara fågelsången att lyssna på.
Du ska bo rätt långt ut på vischan om det är ett problem att vägarna blir igensnöade dagar i sträck. Kommer inte ihåg att jag har varit med om det. I mitt föräldrahem tog aldrig veden slut, i alla fall inte innan de skaffade elpatron som grundvärme. (Men då var de nog relativt gamla, min mor blev dessutom rätt skraltig och dålig på att gå med tiden.) Men ska man bli självförsörjande och faktiskt leva på vad man odla är det nog en källa till stress. (Potatisen slog aldrig riktigt fel heller. Men numera finns det ju elaka skadedjur som faktiskt kan fördärva potatisskörden på riktigt.) Fast så länge samhället består i nuvarande form kan man ju alltid köpa i affären i stället. Och blir det riktigt, riktigt illa kan man få försörjningsstöd.
Björngrillarn skrev:
Bra serie, men lite OT undrar jag en del kring utgångspunkten, om detta att stadsbor vill "fly stressen", genom att helt sonika flytta ut på landet. Det är något som man ofta hör, ofta med lite idealiserade visioner om hur fridfullt och fantastiskt det ska vara.
Visst är landet är en lugnare miljö och allt, men om man klistrad vid telefonen i staden så lär man vara lika klistrad vid telefonen i byn, är man lättstressad i Stockholm så lär man vara lika lättstressad i Arvidsjaur. Det känns ibland som att mången inbiten stadsbo med skogsdrömmar idealiserar och romantiserar alldeles för mycket, utan att fundera på om roten till ens bekymmer ligger i omgivningen eller en själv.
Alla platser har sina egna stressorer. Visst är staden en galen miljö med oljud, trånga köer, avgaser och psykfall, men ute på vischan har du dålig kommunikation, vägar som kan vara igensnöade dagar i sträck, långt till alla förnödenheter, långt till sjukvård... Ska man dessutom vara självförsörjande till någon grad så är det inte att leka med. Skördar kan slå fel, vedlagret kan ta slut under hårda vintrar, rovdjur kan ta dina kreatur, osv.
Jag tror att överlevnadens karga och hänsynslösa verklighet är något som går många förbi när de drömmer om ett "enklare" liv. Inget är ju "enklare" än att bo i en stad och få allt serverat på silverfat, bara du betalar. Det är en helt annan sak att själv ta ut ett djur med blod som rinner och stanken av inälvor, stå tolv timmar om dagen med en flåhacka i jorden, och spendera långa, karga vintrar ensam med din familj utan yttre kontakt när det är snöstorm i en vecka.
Slut OT.