manskensbonde skrev:
Jag är i samma sits, allt jag rör i trädgården dör
Om alla ska odla sina egna grödor så tror jag det kan bli som i med stålet i Kina på 60-talet(det påstås att alla familjer i Kina var tvungna att tillhandahålla ett visst antal kilo stål årligen, trots att dom flesta bönderna var väldigt dåliga på att producera stål). Jag gör andra saker, som jag är bra på, som efterfrågas i samhället och förväntar mig att kunna byta dessa mot mat. Samhället blir effektivare så.
När maten börjar bli bristvara så stiger priset, och i början kommer bara dom i fattiga länder vara hungriga. Därefter kommer dom lägre samhällsgrupperna i Sverige att vara hungriga, människor som går på socialbidrag, sjukskrivna, arbetslösa, asylsökande, missbrukare, personer med ohälsa etc... Det tar lång tid innan Wallenbergarna och Stenbäckarna måste vara hungriga.
Ett bra exempel är Venezuela, där rika människor fortfarande kan äta sig mätta på mat köpt på svartamarknaden, medans dom andra får äta sopor
Jag förstår resonemanget och håller med. För min egen del så vill jag bort från stan och jag vill odla och ha lite djurhållning och har siktet inställt på det. Så scenariet som nämndes i de finska medierna passar min planering.
Att kunna erbjuda efterfrågade tjänster utanför gärdsgården kommer alltid att fungera tror jag. Är det riktigt illa så kombinerar man nog en viss självhushållning med det vanliga jobbet.
Många i mina trakter på Balkan har vänt byarna ryggen och jobbar i städerna, men de allra flesta har en ändå en fot kvar i myllan. De vet mycket/ en del om självförsörjning sedan barnsben/ somrarna hos mor-och farföräldrar. För dem skulle de inte vara ett väldigt stort steg att bli mer självförsörjande, även om det inte lockar. I omgångar har olika grupper lämnat stan för landet. På 90-talet var det många medelålders kvinnor (överblivna från industrin) som återvände till landet t.ex.. Sedan den ekonomiska krisen 2008 har många som jobbat utomlands återvänt till landsbygden.
En av mina grannar där nere är rektor i en skola i närheten och är totalt ointresserade av självhushållning och handlar gladeligen i köpladorna inne i stan. Men han har tillräckligt med mark och vet att att han kan slå om om han verkligen måste. Han har släktingar som är bönder och därmed ett kontaktnät för ett riktigt SHTF-liv om staten inte längre betalar ut hans lön och köpladorna gapar tomma. En annan granne bor i stan och gården har gjorts om till sommarstuga. Men skulle stadslivet inte fungera så har de en livlina kvar.
P.S Med självhushållning/ självförsörjning menar jag att man klarar att producera allt/ det mest för de egna magarna, men att det behövs någon form av ekonomi, t.ex. byteshandel, för vissa varor och tjänster.