Swedish Survivalist
http://swedishsurvivalist.egetforum.se/

Fysiskt?
http://swedishsurvivalist.egetforum.se/fysiskt-t13338.html
Sida 1 av 1

Författare:  Polarbear [ tor 15 nov 2018, 22:51 ]
Inläggsrubrik:  Fysiskt?

Lång frågeställning men satt i sitt sammanhang.

Normalt sett så här års är jag ute med ett kamratgäng med varierande bakgrund.
Eftersom jag har en 4 månaders son så fick jag avhålla mig i år men tänker inte i övrigt bryta traditionen som pågått sedan jag var 26, jag är 48 nu.

Jag skulle kunna säga "under jävligast tänkbara förhållanden" men det är inte sanningsenligt. Ibland blir det det, ibland gör vi det och sedan åker vi bara hem.
Vi har ju inte en aning om vilka förhållanden det kommer att bli på vår vandring.
Det enda vi vet är vem som ska lägga upp rutten enligt turordning oss emellan, att det är just nu pågående samt att alla från dag ett skall planera för att vara ute i max 21 dagar. Förra året var jag ute i 5 dagar. Femte dagen tappade jag fotfästet och kasade cirka150 meter nerför en brant strax norr om Munkedal då det var halt och fruset samt att ryggan vägde in under strax 30 kg. När man precis fått veta att man ska få bli pappa så får man sig en tankeställare. Nästa steg var ett tunt istäcke och nollgradigt vatten att landa i med full packning.
De andra sex var ute i 22 dagar.

I min egen mening känner jag att om man är förberedd mentalt så måste man vidare, i mitt fall var det bara bryta och att ta tåget hem. Jag tänkte bara på att jag skulle bli pappa.
Själv hade jag ingenting att bevisa för övriga, det är som det är. Dock i ett Skarpt läge är det bara att bita ihop och gå vidare. Skillnaden är att jag hade fått hjälp av gruppen om jag hade valt att fortsätta för i mitt fall 19:e gången i ordningen.
För snart 2 år sedan klarade jag coopertestet på F7 som 4a av 32 kandidater (8:32), i år hade jag definitivt legat i de bakre regionerna. Jag är också ute ur rullorna numera men jag ämnar att iaf återta fysiken.

Vi har massor med scenarion i den här gruppen, men jag tänker framför allt ni som tänker att ni som "drar till skogs". Hur är ni förberedda på det mentalt, dvs vad har ni för tidigare erfarenheter, hur ofta provar ni era kunskaper rent praktiskt, vad har ni med er i ryggan, förlorar ni ryggan...vad gör ni då?
Fixar ni tempot, pressen, att inte veta var ni är på väg eller hur länge ni ska hålla på mentalt?
Vad har ni kvar på kroppen sedan ni förlorade ryggan, vad gör ni med det ni har kvar?
Har ni fysiken, det krävs en hel del fysik för att släpa på utrustning.

Framförallt, vad gör ni om ni har andra att tänka på?

Jag menar inte att överdriva på något sätt eller att sätta vare sig mig själv eller andra före någon annan. Jag har bara ett egenintresse av att veta hur ni tänker. Input är alltid bra.

Frågan är hypotetisk men ganska intressant.

Författare:  somvanligt [ tor 15 nov 2018, 23:25 ]
Inläggsrubrik:  Re: Fysiskt?

Att dra till skogs med en ryggsäck är mest romantik och minst realism. I längden klarar man sig inte. Man kan hålla sig undan ett tag men för hur många situationer är det lösningen?

Författare:  Druid [ fre 16 nov 2018, 00:26 ]
Inläggsrubrik:  Re: Fysiskt?

Ingen plan för att dra till skogs. Kommer alltid vara mitt sista alternativ.
Ser dock packade ryggor lika mycket som viktig del i mental förberedelse.

Förberedd? Tempo?
Visst har jag varit ute på mina vandringar men fullt medveten jag skulle bli översprungen.
Ger mig snarare möjlighet att ligga lågt än att förflytta mig långt och snabbt till fots i krisläge.

I vilket fall är det bara för en av många möjliga riskscenario.
Finns ett otal saker som kan hända. God fysik är en utmärkt prepp men samtidigt inte en absolut nödvändighet i många
scenario som inte kräver språngmarch. Den som snabbförflyttar sticker också gärna ut lite från mängden...

Författare:  Arctic Fox [ fre 16 nov 2018, 11:30 ]
Inläggsrubrik:  Re: Fysiskt?

Jag har aldrig fattat vad man ska i skogen att göra så fort det krisar. Det är inte en TV-serie.

Författare:  Tank [ fre 16 nov 2018, 15:13 ]
Inläggsrubrik:  Re: Fysiskt?

Förstår din tanke och fråga och jag fundera ofta runt samma tankar. :hm:

Helt kort tänker jag: Ha många möjligheter - prova många olika scenarion om det är möjligt, och prova sen några till som du inte tänkt på så här långt. Om du kan och har tid.
Vad är prio? I mitt fall: mina barn och familjen. punkt. Så, vad innebär det rent praktiskt? Att anpassa sig till vad de har för krav och kan/inte kan - just nu.
Jag jobbar aktivt på att min familj skall kunna mera och klara mera över tiden så att deras förmåga ökar, så att min förmåga kan användas till det som är svårt eller jobbigt, just för att ta första smällen, eller göra mer, längre, svårare.
Jag är typen som har massor av prylar för att underlätta och för att boosta förmåga. Jag har för mycket i ryggan, japp. Klarar jag mig utan? Jodå, till viss del, men inte överallt och alltid, men jag tänker även utanför boxen om det behövs. För att ge en bild: First Blood i skogen. Nä, inte Rambo, utan mera vad kan jag använda där jag är.

De som känner mig vet att jag ser bra fys som en bra prepp och det jag alltid har med mig och vet vilka resurser jag bär på. ;)
Sen måste man åter igen anpassa sig till de som är med. Och veta vad man måste kunna offra/lämna/sluta med för att kunna ta sig vidare.

Intressanta tankar och del av livet, absolut, och som du säger mentalt viktigt att kunna ta till sig situationen och där så måste ske, härda ut.

//Tank

Sida 1 av 1 Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]
Powered by phpBB © 2000, 2002, 2005, 2007 phpBB Group
http://www.phpbb.com/