Ett starkt tips är att inte bara titta efter nyttoväxter och nöja sig med det.
Börja skörda och smaka redan nu.
Om du exempelvis får en allergisk reaktion eller i övrigt är känslig mot någon växt är det hög tid att ta reda på det nu; när vi har tillgång till antihistaminer och i värsta fall sjukvård, och inte när du inte har något annat att äta och skiten redan har träffat fläkten.
Vidare skulle jag vara ytterst försiktig med flockblommiga växter i form av hundloka och "kvanne", eftersom hundlokan kan förväxlas med odört och vildpersilja. Tack och lov är odörten ganska ovanlig och luktar unket; har sett den en gång i mitt liv i Finland, och vildpersiljan stinker lök. Hundloka doftar behagligt av morot, särskilt fröna.
Med "kvanne" förmodar jag att det avser strättan, Angelica Sylvestris, vilken i äldre litteratur har kallats för skogskvanne. Det som idag kallas för kvanne är antingen fjällkvannen, Angelica Archangelica Archangelica, som i praktiken uteslutande växer i fjällen, eller strandkvannen, Angelica Archangelica Litoralis, vilken växter längs kusten. De få gånger jag har sett kvanne i trädgårds/åker/dikes-miljö har varit där de har odlats och ev. förvildats. Kvanne och strätta i ungt stadium kan tämligen enkelt förväxlas med udda specimen av sprängört, Cicuta Virosa, vilken är en väldigt obehagligt giftig växt som tyvärr blir vanligare och vanligare . Vad jag vet finns det bara ett säkert sätt att skilja liknande specimen av Angelica från Cicuta, och det är att släktet Cicuta är de enda av de flockblomstriga växterna vars bladådror slutar mellan sågtänderna på bladen, istället för i topparna av sågtänderna. Se bild enligt länk:
https://1.bp.blogspot.com/-TaLlrLQy9VY/V2luTs4N8yI/AAAAAAAAEcI/Ilu1oDXa9PsUgLq0UbjN6SSSUcNhcJiSgCLcB/s1600/Angelica%2Barguta%2BCicuta%2Bdouglasii%2BPoison%2BHemlock%2Bleaflet%2Bcomparison.jpg