Björnspjutet är (ofta) hälften så stort...
Vildsvins spjuten var något av det mest sanslösa jag sett av det vi tillverkade på tiden det begav sig, en nära halvmeterlång klinga monterad i en rörhylsa på en armtjock två meter lång trädstam...
Det var som sagt två helt olika taktiker. Björnspjuten är det gissningsvis extremt få som skulle ha nerver att använda idag...
Man hade det ofta dolt under axeln och satt på huk vad jag hört och provocerade medvetet björnen till anfall, sedan var det väl bara att ducka fort som fasen och hålla tummarna att man räknat rätt gissar jag, man lär nog knappast fått en andra chans...
Vildsvins spjuten kastar man i vinkel med full kraft mot vitala delar på mycket nära håll, men man kan troligen glömma det helt om det inte är fråga om ett riktigt jaktdrev som kan styra grisen.
Wallhangers är att hänga på väggen, riktiga jaktspjut är någonting helt annat än de man ser i utanför visby ringmurar sommartid...
Som med allt annat är det som regel farligare för den som använder det felaktigt eller okunnigt än att inte använda några vapen alls om man blir anfallen i en okontrollerad situation, det är extremt sällan de anfaller men skadar man ett vildsvin kan situationen bli verkligt farlig (eftersom det då naturligtvis försöker försvara sig med alla medel).
Vildsvin är dock som regel inte farliga om de inte blir pressade som sagt. Jag har ofta passerat marker där det fanns mycket utan att se en enda gris på hela dygnet, trampade man på en kvist eller vinden låg fel osv såg man inte en skymt av dem, inte ens om man satt många timmar på en och samma fläck. Normalt sett är det minst 100 ggr mer rädda för dig än du för dem.
-