Det jag kommer på just nu
Älg, Stapelföda förr i tiden, välbeprövat, god även under fältmässiga förhållanden, enkel att tillaga (sedan kan man ju variera sig efter kökets alla skalor). Kan med fördel serveras tillsammans med nyskördade eller torkade trattkantareller och motsvarande då årstiden ju sammanfaller (åtminstone här uppe).
Hjort, kungen av allt vilt förekommer inte vild här annat än sporadiskt men gör ju det i andra delar av landet och i Norge, Ett vackert djur i alla avseenden tycker jag, förtjänar en värdig tillagning på festbordet vid mer högtidliga tillfällen. Går dock nog fint att tillreda ute i fält också, finns litet olika recept, ungeffär samma som älg men litet finare och inte lika grovt. Kron och Dov är ungeffär lika i köket och behandlas på ungeffär samma vis. Man bör ej ta handjur under pågående brunst, men om man ändå vill göre det så bör man se till att hår och päls inte kommer i kontakt med köttet som i så fall kan få en ganska kraftig frän smak, de är för övrigt utmärglade och taniga under denna period även om halsmuskulaturen blir kraftigare så om det inte krisar bör man vänta eller ta den före.
Ren, Ganska distinkt smak, ganska egen karraktär. God i grytor och annat.
Förekommer knappast vild här i praktiken även om det kan så tyckas men det finns.
Så gott som alla renar i skandinavien ägs dock av någon.
Rådjur, fint ljust kött mycket mört och har även det en stark särpräglad smak gott i grytor och annat.
Det är väl ungeffär det klövvilt som förekommer normalt här och som brukas praktiskt i köket (mig veterligen förekommer inga andra arter vilt här av detta släkte (myskoxen och liknande tillhör ett annat släkte och är närmare släkt med får och getter än med hjortdjuren, jag vet inte om den också går att äta men jag tror det i en akut nödsituation om man kan komma över gullighetsfaktorn, förmodligen smakar den helt ok... Borde väl behandlas ungefär som fårkött i så fall tycker man om politikerna och kommunfolk, mm och delfinerna tagit helt slut.)).
Hare, huruvida man gillar det eller ej är ju en högst personlig smakfråga men de flesta uppfattar haren som en delikatess i köket, så även jag.
Dock kan man inte leva på den under längre perioder i en nödsituation pga att kroppen bara kan tillgodogöra sig en begränsad mängd näring ur denhär typen av magert kött. Men den är god att dryga ut grytan med eller som stek (man använder främst bakbenen men allt kött är smakligt och skrovet kan med största fördel kokas i gryta eller liknande), etc. Används ungeffär som fågel men smakar annorlunda.
Kanin, används ungeffär som hare, är väldigt likvärdig i köken men kan ha en något mildare smak.
Bäver, helt ok ganska egen smak men förvånansvärt god.
Klart användbar.
Övriga däggdjur,
Val
Mycket mörkt kött med lätt leveraktig smak.
God att grilla. (smakat från Norge för länge sedan av hållbart fiskade arter)
Fåglar,
Gås, kanadagås, mm
God, vilda arter är inte så feta som tama och har mer utpräglad viltsmak.
Mycket god i köket.
Anka, var oerhört länge sedan men vad jag minns så är den ungeffär som gås och tillagas på ungeffär samma vis men är lättare att få mer saftig och fin pga storleken.
också den en klassisk utmärkt matfågel som endast fantasin sätter gränser för hur den kan tillagas, finns hyllmeter med kokböcker i Frankrike om det ultimata receptet så detta tänker jag inte ge mig in på här... Men där kan man till och med handla ett slags press att pressa ur skrovet med för att få till detdär lilla extra till buljongen om man önskar...
Skogshöns, Orre Tjäder, Järpe mm
Mycket Fina matfåglar mycket goda att grilla men går att variera på många sätt.
Duva, faktiskt en mycket god fågel i köket, men jag vet inte riktigt vad stadsduvor egentligen innehåller... Men annars är det faktiskt en prima fågel i köket. Har bara sett vilda duvreden ett fåtal gånger, de förökar sig "vilt" i täta granar och annat men vill då gärna ha fritt så att de kan lyfta enkelt då den är en relativt klumpig flygare nära marken håller den ogärna till i täta bestånd längre tider. Har inte provat ungarna av etiska skäl men de lär vara goda, de är i allafall enormt stora och feta. (skogsduvan är dock sällsynt så man bör endast använda ringduva i en icke nödsituation, ringduvan är dock ganska vanlig även utanför staden de har olika läten och färgteckningar, skogsduvans läte påminner om en såg och har en kortare melodi än ringduvans bubblande läte man kan höra i städerna (ljudet frambringas för övrigt genom att fylla ett utymme nedanför hakan med luft inte helt olikt en groda...).). Säga vad man vill om dessa fåglar men jag tycker de är rätt charmiga och faktiskt ganska läraktiga djur.
Knipa, god och mört kött men har en ganska utpräglad leversmak.
Personligen tycker jag att det är ett mycket gott kött, särskilt i grytor.
Tillagas ungeffär som anka men har en betydligt mer distinkt sjöfågelsmak (troligen för att den lever av större andel animalier i form av insekter och annat och kan leva på mindre andel vegetabilier som de större arterna ofta gör pga sin relativa storlek för att få i sig tillräckligt (Gäss äter ofta stora mängder gräs och örter därför har de inte alls lika stark leversmak.)).
Knipan lägger ägg som är fina att ta till vara i en nödsituation (idag bör man bara göra detta i en nödsituation, har av den orsaken inte provat äggen. Men man kan med fördel fortfarande sätta upp holkar så att den har någonstans att ta vägen med bobygget och främja artens förökning, kom bara ihåg att se till att holken inte kan spricka med tiden och bilda en rävtana vid ingången något jag tyverr sett de tråkiga följderna av alltför många gånger.).
Av snäppor och andra vadarfåglar och motsvarande är ju tex
Morkullan en fin fågel som är mycket god i köket men bör hänga någon dag för bästa resultat.
Björn, Gott men ganska tydlig "mörk" smak mycket fett som sagt men utmärkt att både grilla, röka, grytor mm. Lättanvänt men var mycket noga med att köttet är ordentligt upphettat (dvs till minst 85 grader i minst 15 minuter) för att undvika otrevliga parasiter som kan finnas i köttet.
Vildsvin, Finns ännu inte här, men annars enligt min uppfattning det godaste viltet vi har så var glad om de kommer! Används ungeffär som tamgris men har en betydligt kraftigare smak.
Mycket fett kött.
Fisk,
Sik, enligt min mening en av de godaste fiskar vi har!
Tillhör laxfiskarna och kan med fördel rökas eller gräddas i ugn/eld osv. Lätt att tillaga ute i skogen. Extremt god att röka enligt min mening. (med rätt taktik får man helt benfria bitar).
En östersjöfisk som Förekommer i bräckt vatten, har aldrig funnit den i sötvatten så jag vet inte om den kan leva i rent sötvatten.
Lax, fet och ganska grov fisk, väldigt fet men går att använda till mycket i köket.
Förekommer i både sött och salt vatten.
Öring, förekommer knappast vild här men ibland förvildad eller utplanterad, mycket god matfisk.
Lätt att tillaga i fält, man behöver egentligen bara litet salt och om man vill kan man slänga på några kvistar enrisk på elden, har man bör man dck linda in den i aluminiumfolie för bästa resultat då köttet blir mycket saftigare då.
Bäcköring, samma som vanlig men mindre och ännu finare, denna fisk är dock ganska vanlig men oerhört skygg. Fattar inte att de kan leva i så små vattenpölar som de gör ibland...
Förekommer i sötvatten.
Siklöja, även denna tillhör tydligen samma släkte tror jag, fin att röka med god distinkt smak mer smakrik än de större arterna. Förekommer i bräckt vatten.
Abborre, mycket fin matfisk men full av ben men den har en viss systematik man får lära sig.
Väldigt god med litet smör och salt till. Kan stekas eller kokas osv.
Förekommer i både söt och bräckt vatten, vanlig i insjöar och även delar av östersjön men har begränsad tålighet för saltvatten varför den troligen inte förekommer i hela östersjön vad jag gissar men i norra delarna är den vanlig.
Strömming, fin matfisk som kan tillagas på en mängd vis, går i princip ej att bena ur så man får antingen äta den med hårt bröd eller lägga den i ättika om man som jag är överkänslig för fiskben... En utpräglad havsfisk som dock förekommer i hela östersjön, även i norra delarna (men inte i södra för där blir den en Sill (sillen är faktiskt mycket större som regel trots att det lär vara samma art så det är väl inte helt bakom flötet sas)...
)
Torsk, förekommer inte längre här uppe men förr fanns den långt upp i östersjön.
Mycket God matfisk. Torsken är idag helt utrotad i delar av Östersjön, troligen pga vårt miljösvineri med engångsgrejer i plast och slit och släng mentalitet som förgiftar miljön oavsett om den utges för att vara "grön" eller inte, det är iaf min fasta övertygelse!
Ål, finns inte heller här längre i något antal att tala om, annars fin matfisk med ganska speciell smak väldigt fett, vet att många inte gillar ålsmaken men jag tillhör de som älskar den.
Ålen är tyverr borta i stora delar av östersjön idag (troligen av samma orsaker då den förökar sig i samma områden som en stor del av vårt plastskit hamnar i och förgiftar med allsköns kemikalier (utöver rakbladsvassa bitar som orsakar invändiga skador på alla arter som får dem i sig när skiten så småning om smulas sönder och blir skört av ålder. plast försvinner inte på överskådlig tid, den fördelas bara i allt mindre bitar.), vattnet där är nu helt enkelt fördärvat på grund av vår slit och släng mentalitet, så de tär inte så konstigt att ålen försvunnit, vi har ju själva förgiftat den. Ålen förökar sig långsamt och kan bli mycket gammal.).
I princip all havsfisk i östersjön är idag på stark tillbakagång.
(varg i all ära, men vem bryr sig om den fula hornsimpan tex? som är mycket viktigare ur biotopsynpunkt då den delvis utgör en indikatorklocka över att så mycket annat inte stämmer då dess förbanskade trasselbollar i näten som fiskare väl i alla tider försökat att undvika att yttra alltför grova ord om saknas... Sådant oroar mig enormt mycket mer än koldioxid och växthuseffekten! )
Laken var också god på den tiden den inte simmade runt med elaka svampangrepp försvagad av miljögifter.
Men abborre och liknande kan man fortfarande hitta då den ibland kan vandra mellan bräckt och söt vatten.
Harr är en kunglig insjöfisk men inte så vanlig i fiskdisken eftersom den måste tillagas absolut färsk för att bli riktigt god.
Gös är också väldigt god.
Gädda råder delade meningar om, den kan antingen smaka komplett oätligt (ungeffär som att ta en munfull dy från sjöbotten) eller vara riktigt god.
Det är väl ungeffär vad jag kommer på för närvarande av det jag provat.
-