Betraktaren skrev:
Det var vintern 2019-2020. Det började pratas om ett virus som löpte amok i wuhan-provinsen i kina. Mycket allvarligt läge.
Tidig vår, viruset spred sig till Italien, USA, och till resten av världen. Ingen visste något, ingen visste om några behandlingar fungerade. Ingen visste hur det smittades eller hur stor dödligheten var.
I detta läge var jag i en position så jag kunde skjuta upp jobb till våren året därefter och stanna hemma, helt enkelt bugga in i några månader, vilket jag gjorde. I augusti (ja, nästan ett halvår senare) hade jag skarpt-läge-testat mitt mat/dagligvaruförråd och allt annat runt och inom mig i månadsvis totalt. Lärt mig massvis om mig själv och min omgivning. Men eftersom statistik, undersökningar och forskning blivit tillgängliga under sommaren så ansåg jag inte att det fanns något skäl längre att bugga in, så jag avbröt där. Har levt som vanligt sedan dess utan problem, men med justerad riktning.
I ljuset av det jag beskrivit ovan, trodde jag i min naivitet att svenne banan skulle på något sätt inse värdet och logiken i prepping. Men ack nej, på arbetsplatser där jag deltar i fikastunder och hör svenne banan prata i munnen på varandra så är det minst lika mycket förlöjligande, förnedrande och förolämpande angående de där som de såg på teevee som hade MAT FÖR ETT HELT ÅR hemma!! Hua mej vad dumma de är, verkligen värt att peka på och skratta åt. Ja, ni förstår säkert.
När skall svenne banan vakna? När han står i sopp-kön? När han har hungerpanik? När han är på väg att svälta ihjäl eller när han torkar röven med en näve löv? För uppenbarligen vaknade han inte ett skit när hela samhället stod på gränsen till att stängas ner helt. Är det bara ren oförmåga att se helheten eller är det lite av det blandat med tron att staten alltid kommer att fixa allt åt honom vad som än händer?
Jaja, mest reflektioner, men jag tycker det är fachinerande på ett sätt och skrämmande på ett annat. Min beslutsamhet att hålla preppandet för mig själv har intensifierats precis som preppandet i sig.
Ta hand om er där ute.
Först: Snälla, använd inte "Svenne..." för att beskriva svenskar. Jag blir uppriktigt kränkt. Jag är svensk och har min historia i Sverige sedan bronsåldern, vad jag vet. Skriv "svenskar" eller "medel-Svensson" eller liknande. "Svenne B*" är nedlåtande och förminskande.
Vad gäller frågeställningen så har du helt rätt. Svensken är helt enkelt godtrogen och tror inte att i slutänden, något ont kan hända och att alla innerst inne har gott uppsåt. Det är därför vi fördrar att våra städer översvämmas av arbetslösa människor från andra världsdelar, vilka vi får försörja. Inte ett ont ord om politikerna, skatterna och den sämre välfärden som kommer i kölvattnet.
Folk lägger inte fem minuter på att ta reda på vad de injicerar i kroppen när de tar "vaccinet", men de kan lägga veckor och månader på att undersöka egenskaperna i sin nästa mobiltelefon eller robotgräsklippare.
Och de kan läsa om att kärnkraftverken läggs ned, över 1000 vattenkraftverk skall läggas ned och att elpriserna rusar i höjden, cementkrisen, skogsbranschen hotas och att fraktpriserna från Kina har
tiodubblats på ett år, bombattentat och gänguppgörelser, polisstaterna som växer fram inte minst i de anglosaxiska länderna osv osv osv - och inte känna att detta är "en skakning på nedre däck".
Du gör helt rätt som preppar i smyg. Det gör jag också. Jag bygger ett hus på landet och det är en prepping som heter duga - folk undrar varför jag flyttar från stan. De vet inte att huset kommer fungera 100% offgrid om det behövs. Och att jag i flera år förberett en permakultur med fruktträd, bärbuskar, nötter och örter. Eller att jag GPS-kartlagt resurserna i naturen med fotografier och kartor om det skulle behövas. Folk skulle tro att man var ko-ko. Och det är man ju.