Swedish Survivalist

God dag, jag satt och funderade och undrade hur samhällets och individers värderingar kommer att förändras efter en riktig samhällskollaps. Antag följande:

Det är många år in i framtiden och samhället har på ett eller annat vis anpassat sig till en värld utan lättillgänglig energi. Du och din familj har klarat er igenom den kaotiska kollapsen relativt väl, ni var ju survivalister. Det som finns kvar av samhället har nu stabiliserat sig på en enklare nivå och de människor som har överlevt verkar ha accepterat detta.

Själv lever du och din familj på det ert jordbruk ger. På gården bor dessutom en ung man, ni tog in honom och hans mor av barmhärtighetsskäl när kollapsen började och ni arbetar han flitigt som dräng. Dock äger han i princip ingenting och står i beroendeställning till er, hans husbonde. Er äldste son har gift sig och ni förbereder er inför ett generationsskifte på gården.

I granngården bor en man med sin familj som ni kommer bra överens med. De, liksom ni, äger mycket mark och kreatur så er går det ingen större nöd på. Er granne är dock till åren kommen och har en ogift son som snart kommer att ta över. Ni anser att det ju vore förträffligt om er dotter kunde gifta sig med honom och därmed få bli hans svärfar.

Det finns dock ett problem. Er dotter har gått och kärat ner sig totalt i er statardräng. Ni har försökt tala med henne men hon säger att hon inte bryr sig, hon vill bara vara med sin käraste. Hur löser ni detta dilemma?

Tvångsgifter ni bort henne, mot hennes egen vilja? Det finns ju förvisso risk att hon blir ovän med er och att äktenskapet kommer att sluta i tårar men å andra sidan så är hennes, och era kommande barnbarns framtid tryggad.

Respekterar ni hennes vilja och låter hon och hennes familj bo som statare på er gård? Det kanske fungerar ett tag, men tänk om gården skulle brinna ner? Då skulle både ni och hon vara tvungna att ge er ut på vägarna för att söka arbete? Eller hur många generationer håller släktbanden ihop? Syskon? Kusiner? Tremänningar? Håller de ihop även i nödsituationer?

Utpressar du kanske drängen att göra slut? Det kanske går bra, så länge sanningen inte kommer fram.

Vissa värderingar kanske ändras av sig själv, exempelvis att könsrollerna blir mer traditionsenliga utan att någon tänker på det eller planerar det. Vissa värderingar kanske ändrar betydelse och blir därmed ej längre omtyckta, exempelvis demokrati=kaos, envälde=stabilitet och trygghet. Kommer ett människoliv förbli okränkbart? Kommer alla fortfarande vara lika mycket värda? Vilka värderingar kan man släppa? Vilka värderingar ska man aldrig släppa? Vad är rätt och vad är fel?

Det här blev en väldigt djup tråd märker jag men jag är intresserad att höra era åsikter kring det här. Ordet är fritt....(än så länge iaf.)

Eh...? Tvångsgifta? Que? Barnen gör väl som de vill... Tvång leder bara till olycka.

Vad vill jag som förälder - mina barns bästa. Vad blir bäst i längden, att de får frihet och trygghet. Både son och dotter får väl gifta sig som de vill om de vill. De får väl dela på gården eller göra upp på något annat sätt. Vi föräldrar kan väl bara ge barnen de bästa förutsättningar vi kan. Att "köra över" dem och visa respektlöshet är väl en rätt dålig lösning. Däremot skulle jag nog propsa på äktenskapsförord, oavsett vem de gifte sig med.

Vad hände med sonen förresten? Hur gifte han sig? Hur beslutades det?

/MD

Självklart håller jag med dig, både frihet och trygghet är extremt viktiga men mitt tankescenario handlade främst hur man väger dessa mot varandra i en allvarlig situation, vad man prioriterar. Kan man acceptera att göra någon olycklig då man vet att den personen i alla fall kommer att vara trygg, eller ska man låta dem välja en otrygg tillvaro? Vilken av dessa två värderingar anser du vara viktigast?

För lätthetens skull så kan vi säga att sonen redan var gift innan avföringen träffade fläkten.

SHTF = Olycklig över förändringar, eller i alla fall stressad.
Tvångsgifte = Olycklig.

Dubbelt olycklig = Trygg? Njäe, som sagt: Erbjuda trygghet är allt jag kan göra. Försöka få dem att förstå vår syn och förstå deras. Vara en nödutgång. Tvångsgifte? Inget hindrar någon att bli olycklig och fara mentalt illa, skilja sig, misshandel i äktenskapet, svåra tvister vid separation och när vi föräldrar dött kan de ändå skita fullständigt i oss.

Nä, för mig är det självklart att de själva fäller det slutgiltiga avgörandet.

/MD

Är det TEOTWAWKI så spelar nog "äktenskapsförord" föga roll tyvärr, den starkaste rätt är den som kommer att gälla.

Att gifta bort din dotter med någon som är stark nog att kunna skydda henne är kanske din önskan då för att allt beror på hur omvärldssituationen är. Sedan så är det ju en större fördel för dig, din fru om det blir ett gifte som klarar av att hålla er vid liv. Det är lite som en pensionsförsäkring.

Sen att "Tvång leder bara till olycka" är nog inte direkt statistiskt säkerställt, de flesta äktenskapen i världen är nog iscensatta utan att de två huvudpersonerna har något att säga till om tyvärr.

Visst vore det bra om det var så som du säger, men för de flesta så är giftermål en ekonomisk transaktion och de enda som har råd att gifta sig för kärlek är de som är rika... tyvärr.

Jag kan inte säga vad jag själv hade gjort i den situationen, men jag hoppas att det är något i stil med att hitta en lösning som är fungerande. Kanske kan gifta bort grabbens morsa med grannsonen istället?

Jäkligt intressant fråga faktiskt! Kan moderna värderingar ha en plats när världen brinner runt en?

en sak att fundera på att historiskt sett så är delning av gårdar vid arv något som inte funkar i längden

hm, gälla drängen och skicka dottern på riktigt arbete till det andra stället

Om drängen är rask och klipsk, vänta med att gälla honom tills han gjort dottern med barn. Dotterns värde på äktenskapsmarknaden stiger om hon kan visa att hon är fruktsam och kan föda barn utan problem. Inavel är inte heller att leka med. Senare, när hon är över 15, är det dags att fundera på en make till henne.

Sen visar det sig att drängen och grannens son gått och kärat ner sig i varandra och vill gifta sig...
Då blir det ännu en nyans på det hela.
Nä, jag tror inte på några värderingar som innebär äktenskapsmäkleri och tvångsgifte från föräldrarnas sida.

Jo, det visade sig ju att drängen var transsexuell och alltså hade en mans kropp men en kvinnas hjärna och en kvinnas sexuella preferenser så att drängen fattade tycke för den stilige välbyggde grannsonen förvånar egentligen ingen. Släktens överlevnad säkras därefter av de lyckliga tu genom adoption av några barn från asien som draperas i regnbågsfärgade lakan.

För att återigen bli seriös, så i en hård framtid så drillas nog alla barn att främst värna om familjens bästa (något pensionärerna i välfärds-Sverige av idag helt har försummat, att värna om sina barn och barnbarn livsmöjligheter i konkurrens med en hungrig klösande omvärld), såvida föräldrarna inte tänker framåt utan naivt tror att allt kommer alltid att lösa sig jättebra bara av en slump. I familjens bästa ligger att gifta sig klokt och öka familjens inflytande i samhället, och att gifta sig av kärlek är enbart naivt.

I större delen av världen idag, dvs utanför ankdammen Sverige, så gifter sig inte folk av kärlek/förälskelse/kåthet just eftersom det är en flyktig primitiv känsla som inte bör läggas till grund för ett stabilt och långvarit äktenskap. Folk i världen (som upplevt svårigheter, krig, svält, fattigdom) gifter sig främst med förnuftet, och det anses istället att kärlek och värme kommer att växa fram oavsett vem man gifter sig med, om det bara finns ömsesidig respekt och god vilja från de inblandad.

Skulle vilja påstå att i större delen av det jag vill kalla den moderna och civiliserade världen så har äktenskap kommit att ingås just av kärlek och viljan att vara tillsammans med en viss person. Visst förekommer äktenskap av andra och mer planerande skäl här också, men det hör till ovanligheterna.

Det är inte alls för ovanligt att man skiljer på det känslomässiga och det praktiska, och detta lär nog vara ännu mer sant efter katastrofen då det dött av mer dumskallar än klokhuvuden.

Jag avskriver inte möjligheten att situationen bara skulle kunna ha dessa två beskrivna utvägar men vill ändå bredda lite gran därifrån därför att det kan potentiellt finnas fler utfall som ger alla inblandade mer fördelar.

1. Oavsett vilka som överlever eller inte så är det knappast någon tvekan om att en av dessas största "läxa" kommer vara känslan av "åh fan, så här trodde jag aldrig att det skulle kunnat bli" eller någonting åt det hållet.
2. Alla inblandades största drivkraft i denna situationen är troligen att fortsätt vara en del av gemenskapen och samarbetet eftersom det gör livet mycket lättare och roligare (eller görbart och utståbart beroende på hur man ser det).
2. Drängen befinner sig inte i den bästa sitsen men har pga sin annorlunda historia troligen den bästa bilden av hur det skulle vara att förlora allt det som dessa båda granngårdar har och delar. Hans incitament att hålla ihop gruppen är troligen störst.
3. De som rår om gårdarna nu ser troligen att samarbetet dem emellan fortsätter och fördjupas och har detta som första prioritet när det kommer till det praktiska.
4. Alla inblandade kommer ha dagens samhälle och dess värderingar när till hands i minnet och kan med lätthet plocka ut de goda ting som de ser praktiskt genomförbara.
5. Känslomässiga "hotbilder" kommer i detta samhälle vara vanligt förekommande och varje god uppfostran lär nog innehålla en hel del om att se dem för vad de är dvs farliga om de får styra men hanterbara om man bibehåller kontroll och stabilitet trots dessa.

Jag ser att granngården snart kommer vara en arbetsför man mindre (när den äldre generationen tacklar av).
Jag ser att oavsett vem av syskonen hemmanet går vidare till så kommer det vara för lite folk där när även de får en åldrande generation
Jag ser att det finns ett "behov" av fler personer på dessa två gårdar rent allmänt hur man än vänder och vrider på det hela.

Således beror det mest på vad som kommer in utifrån. Kan hända dyker det upp fler personer som kan ingå i denna gemenskap och då kommer det vara en fråga inte om dessa bör tas in på gårdarna utan hur. Jag kan tänka att ett starkare band mellan gårdarna skulle uppnås om man "bytte" gårdar så att tex drängen dottern och grannsonen levde gemensamt på den ena gården och "gammfolket" på den andra med sonen. Det nya folk som då kan tas in tas in i första hand hos de äldre där chansen att sålla gott folk från mindre gått folk och även skapa en god kultur är större. De yngre kan på sin egen kan själva lösa frågan om kärlekens val och vägar, kan hända behöver ingen där bli utan om de bara för skötas utan allt för mycket insyn och dömande ögon från den äldre generationen.

OM ingenting kommer in utifrån och en fruktsam kvinna är allt som återstår i bilden bör den genetiska spridningen på manssidan göras så stor som möjligt, och då är det rent nödvändigt att hon skaffar ungar med både drängen och grannsonen...men så långt kan vi nog hoppas att det inte ska gå (dvs att en sådan omständighet tvingar fram det, skulle hon skaffa barn med både grannsonen och drängen enligt alla deras önskan skulle detta vara ytterligare en sak som knyter denna större familj samman, till allas fördel)!

Tankesättet som var i jordbrukarsverige på 1800-talet var både en produkt av de materiella förutsättningarna och av historien som föregick det, även om vi går tillbaka i utvecklingen på de flesta sätt vad gäller vår ekonomi så kommer denna tid vi lever i nu ha rört om för mycket i grytan för att det ska gå att ignorera.
Om det är någonting bajsfläkten kommer lära oss så är det att tänka utanför ramarna, både vad gäller det materiella och det känslomässiga.

Efter kollapsen finns det ett antal sätt (om man kollar historiskt) att utöka sitt inflytande. Det ena är via allianser och det andra genom krig. Ett lätt sätt att knyta allierade till sig är att gifta parter från båda grupperingar till varandra. Det förutsätter dock att man med detta kan bilda en maktfaktor inom 1-2 generationer och vi har sett exempel på detta i de Europeiska konungahusen.

Om jag gifter bort min förstfödda dotter med sonen till en fiskare i Pajala så ger det mig sannolikt ingenting, möjligen någon måltid fisk då och då. Skulle jag sedan innan råda över ett mindre samhälle skulle det givetvis vara en dålig idé. Om jag med samma position istället kunde knyta släktband till ett liknande samhälle i närheten och med detta kunde samverka kring handel, landsvägsvakter mellan bosättningarna, odlingsrätter osv. skulle man sannolikt göra området säkrare och dessutom omvandla ett hot till en bundsförvant.
Det är i och för sig endast ett av alla tänkbara varianter men genom giftermål kan starka band skapas.

Det andra sättet är då Djingis Khans sätt. Jag känner inte till en enda nation vars land inte härdats i sitt och andra folks blod för att bli vad de är. Att skapa fungerande statsapparater, ena folk och ta mark kräver strid, blod och död. Och gudarna skall veta att grupper kommer försöka med detta, av girighet och maktfullkomlighet eller i välmening för att skapa något stadigvarande; resultatet kommer vara det samma - de oskyddade och svaga kommer få lida. Sannolikt kommer också såna som vi att motsätta oss andras inflytande. Vi kommer inte vilja ha en skattmas som tar var tionde till ledaren, vi kommer inte tillåta oss avväpnas när vi 'äntligen' sluppit statens gissel. Vi vill ha det på VÅRT sätt...

Ganska fånig fråga, man äger inte sina barn livet ut eller Våra barn är självständiga individer ner de blir vuxna och föräldrarna kan o får inte bestämma vem de vill leva med.

nix, men föräldrarna kan efter skiten i fläkten säga vem som får ärva hela gården, och vem som får bo kvar där

realpolitik om man säger så

JohannX > För det första så sker det ju dagligen i Sverige fortfarande, mestadels av muslimer. Men oavsett så känns det som att du är kvar i en värdegrund baserad på idag. Man måste tänka på hur det skulle vara efter kollapsen - då vi kanske inte har samma lyx som nu.

Betänk följande: Bortgifte av din dotter kan rädda livet på möjligen hela samhället eftersom det skapar ökad trygghet, samarbete, handel, fred och minskad risk för övergrepp, kanske behöver inte de som arbetar på fälten i samma grad oroa sig för banditer pga. ökad samverkan med dina grannar tack vare detta tvångsgifte. Kanske skapar det också en dräglig, trygg miljö för din dotter. Det finns också tryck från makens föräldrar att sonen skall hedra sitt åtagande och sin nya fru - för om så inte sker kommer pakten att brytas, och du att hämnas (om han skulle misshandla henne tex.) vilket innebär att tryck på alla parter att sköta sig.
Så, i den kontexten; din dotter får en trygg miljö, ditt samhälle blir tryggare, ditt inflytande ökar, handel minskar risken för svält... Och sen kommer nån idealist och snackar kärlek? KÄRLEK?!