Swedish Survivalist

Hur klarar man fysisk smärta i tex ett slagsmål , där man inte har möjlighet att ta en albyl ?
Skämt åsido , men hur tacklar man svår smärta .

Jag vet ju hur jag reagerar , och hur olika jag har reagerat i olika situationer .
Tex de olyckor som varit mest brutala , som kniven i magen på fängelset eller en sågverksolycka som var mycket allvarlig .
Där var jag mest bara bedövad , kände just ingen smärta förrän jag vaknade efter op. på sjukhuset .
Men ett tarmvred fick mig att vrida mig i plågor under ett helt dygn .

Jag har ju mina teorier om hur och varför , så hur ser det ut för er ?
Har ni tänkt på hur olika smärta kan kännas ?

En större skada nästan inget men ett litet mikroskopiskt hål i en tand så hela huvudet håller på att explodera .

Finns det knep för att "stänga av " smärtsentrumet ?

I ett slagsmål känner man ingen smärta om det inte är en potentiellt lemlästande skada (angriparen försöker bryta dina fingrar tillexempel). Man är så hög på adrenalin och endorfin så att det bara är segra eller fly som gäller. Smärtan underordnas.

Det är väl så jag har tänkt också att olika hormoner fungerar som "albyl"

Men samtidigt då jag tagit upp frågan med olika läkare har man förklarat nåt i stil med att en stor skada som sker snabbt ger så mycket nervinpulser ögonblickligen att hjärnan inte klarar att ta emot dem utan stänger av .
Alltå den mer primitiva delen av hjärnan tar över för att vi ska överleva i en trängd situation .

Därför skulle en skada som sker lite mer utsträckt inte påverka hjärnan på samma vis då hjärnan " hinner med " upptrappningen av smärtan och därför kan registrera den även om den är starkare än vid första tillfället .

Läkarna förklarade även att smärta ofta känns starkare ju närmare huvudet den sitter , skulle förklaras av kortare väg för impulserna i nerverna .

Efter min olyckor kände jag mig smått illamående och lite yr , men ingen smärta utan bara bedövat står och tittar på mig själv och konstaterar att det där borde göra fruktansvärt ont .
Yrseln och illamåendet kopplar jag till dels hormonerna adrenalin och endorfinerna plus faktumet att jag förlorat endel blod .

Men visst kan man vakna efter ett slagsmål och undra varför i h,,,e gör det så ont i armbågen eller vad det nu var som fick ta smällen .
Så adrenalin är starka grejer .

Råkade såga mig i benet med en motorsåg, och hade en studsande tall att bryta foten (dock ej samtidigt). Det var myggbett jämfört med en blockerad och så småningom sprucken gallblåsa. Så teorin om "plötslighet" kan jag nog hålla med om. Fick inget smärtstillande alls till gallblåsan. Av någon anledning var det olämpligt att ge. Var inlagd för observation medan det hände. Aj!

I mina yngre tonår beslutade sig plötsligt min vänstra testikel för att vrida sig ett halvt varv... efter att ha stått upp i bilen till akuten, och fått tre doser smärtstillande i tablettform (i stigande dos), fick jag en morfininjektion som gjorde att jag slutade kräkas och istället kunde ligga och vrida mig i pina på en säng

Men det där är fortfarande inte så illa, jämfört med frustrationen när man står bredvid sin kvinna vid en förlossning, och man inte kan ta på sig sin andel av smärtan, eller hjälpa till mer. Eller när ens barn lider...

Du kan givetvis höja toleransen för smärta.

För 2 år sedan började jag träna BJJ/Grapling - fristil brottning typ med lås och strypningar, man håller i regel på till en klappar ut - tapout.
I början klappade jag hela tiden, minsta obehag så började det rycka i händerna och hjärnan skrek klappa ut.
Numera klappar jag enbart om någon får in ett bra armlås/benlås då jag vet att när det väl gör ont är man redan skadad..strypningar har jag inte klappat för på riktigt länge, man kan hålla ut, ignorera obehaget och spottet/fragdan som fräser ut ur munnen - börjar det svartna så ger jag mig givetvis men folk får i regel mjölksyra innen det händer. Man lär sig även småtrick som gör att man håller ut längre - det är inte skönt och man får en del småskador men det går.

Så det jag vill poängtera är att det går givetvis utmärkt att härda viljan lite för viss smärta och obehag.

ja för 30 år sedan kunde du klara höga ljud om du bara härda dig mot det.
så skyttet var utan hörsel skydd för alla skulle härdas.

ne tror inte på att du kan härda dig mot smärta .
har själv svåra ryggsmärter sedan 5 års sedan .å inte har jag lyckas lära mig uthärda detta.

Fast jag tror inte det har med smärta att göra. I början vet du inte vad som händer, tex sitter låset eller inte. Men ju mer tränad du blir så har du ökat din egen förmåga till att komma loss eller på annat sätt mer neutralisera ett icke "perfekt" lås.

jag har hållit på med karate i många år, och jag anser att det inte är så att gränsen för när det gör ont flyttas, utan snarare hur mycket smärta man kan ta innan man börjar "vrida" sig av det.. precis som att kroppen underordnar smärtan med adrenalin vid en stor och plötslig skada, så lär man sig liksom att underorda smärtan med viljan när den är mildare, men den är ändå där.
luddigt, jag vet..
kort sagt: man lär sig att uthärda smärtan (under kortare perioder).

Många är inne på exakt rätt spår. Man härdas inte mot smärtan i sig, utan lär sig omständigheterna omkring den. Smärta är "bara" information från det skadade området till hjärnan i form av nervimpulser. Forskning har visat att ytlig smärta som skärsår, slag o s v blir mångfalt multiplicerad av själva rädslan, din hjärnas kognitiva uppfattning om att något är fel och farligt. Nervimpulserna i sig är således inte det som skapar större delan av smärtan, utan det är hjärnans sätt att hantera informationen på som gör det. Det har till förljd att man till viss del kan avtrubba sig själv genom att "inse" att smärtimpulserna, som inte kommer av en bruten led eller avskuren kroppsdel eller dylikt, inte är av en "farlig sort". Typ mind over body... Virrigt, jag vet, men jag hoppas det framgick ungefär.
Av samma skäl fungerar lugnande medel ofta lika bra som smärtstillande vid svår smärta. Ett känt exempel är när man försökte bevisa att akupunktur fungerar som smärtstillande i Kina. BBC var där och filmade när man opererade på en kvinna som inte var nersövd. Bredvid henne satt en akupunktör som petade nålar i armen på henne och man sa att det var allt som behövdes. Det kom ganska snart fram att kvinnan ifråga var fullständigt väck, om än vaken, eftersom hon fått tre av de starkaste lugnande medlena kända för människan i sig. Hon kände smärtan, men den blev till viss del avtrubbad av hennes hjärna (dock inte mycket att döma av hennes ansiktsuttryck).

Detta gäller även för smärta av slaget pungvred, njursten och dylikt, men där är smärtan så intensiv och faran så påtaglig (är det smärta innifrån kroppen kan vi inte på samma sätt avfärda den eftersom det då i stort sett alltid är allvarligt) att det fan inte gör mycket skillnad. En smärta på 1000 och en smärta på 998 är illa båda två.