Intressant länk, tack för den, fastnar lite för inledningen.
Citera:
Basically, if everyone on Earth lived like a middle-class American, consuming roughly 3.3 times the subsistence level of food and about 250 times the subsistence level of clean water, the Earth could only support about 2 billion people [source: McConeghy]. On the other hand, if everyone on the planet consumed only what he or she needed, 40 billion would be a feasible number [source: McConeghy]. As it is, the people living in developed countries are consuming so much that the other approximate 75 percent of the population is left with barely what they need to get by [source: McConeghy].
Jag har inte mycket tankar kring siffrorna, dvs hur många vi kan hålla med mat efter ett Carringtonevent. Det beror på massor av saker som jag har för dålig koll på. Skulle en sådan händelse drabba hela jorden? Om inte kan en del förnödenheter skeppas in vilket förändrar saker. Sker det på våren, sommaren eller i november? Påverkar också antar jag.
Men om vi tänker oss att Sverige ska klara sig helt självt, att händelsen hindrar i princip all hjälp utifrån och att all elektronik i Sverige (och resten av världen) är borta så tror jag det blir riktigt otrevligt.
Dag 0 - 22 november, 15:00 svensk tid (09:00 i Kina)
Poff! Panik utbryter när hela landet slocknar.
Alla mobiler, alla radioapparater, alla kollektiva kommunikationsmedel, alla bilar nyare än ca 1980, all belysning, alla frysar, alla kontotransaktioner, all vårdutrustning, allt.... Bara försvinner. Folk blir fast i tunnelbanan där allt slocknat. Har nån mobil kvar så mycket elektronik, där i underjorden, så det går att lysa sig fram? Annars famlar skräckslagna människor instängda i tunnelbanevagnar för att ta sig ut och sedan våga sig ned på spåret och vidare. Med tiden kommer en stor del av dem att komma upp ur tunnelbaneingångarna. Men till vad. En mörk tyst stad utan bilar, utan vatten, utan avlopp, utan värme och utan möjlighet att meddela sig med sina anhöriga.
Under tiden har massor av människor fastnat på vägar, stora som små, med sina bilar och kommer ingenstans. Vart ska de för övrigt ta vägen?
Nånstans på den svenska landsbygden sitter Arne och Birgitta, pensionärer, och dricker sitt eftermiddagsfika när lamporna slocknar och radion tystnar. De suckar lite, häller på lite mer vatten och en skopa kaffepulver i kannan som står och puttrar på vedspisen. Tänker sig att ringa elverket men noterar med mild förvåning att mobilerna inte fungerar. De fikar vidare.
Dag 1 - morgon
Ett stort antal människor har dött av nedkylning. Ytterligare ett stort antal människor vaknar på ovana platser som är märkbart svalar än igår. Nästan alla är rädda och ingen vet vad som hänt. Folk försöker ta sig hem, oavsett var de bor. De som lyckas möts av ickefunktionella hem där varken vatten, avlopp, värme eller belysning fungerar, dessutom är luften dålig.
Inom industrin vet man lika lite men försöker reparera saker. Man ger snart upp försöken eftersom det inte går att beställa reservdelar och eftersom man inte vet vad som är fel. Svårt att analysera problemet när det inte finns ström nog för att få saker att funka även om de är ok. Elen är och förblir borta. Det går inte att tanka fordon. Ett av undantagen är Arne som gått ut och fyllt på sin gamla MF165 från dieseltanken på gårdsplan, hängt på sitt gamla traktordrivna elverk och fått igång ström på gården. Även om de inte har några djur längre så är det skönt med el...
Oj, nu började jag mardrömma, blev OT detta. Åter till ämnet...
Väldigt många skulle snart gå åt efter en så plötslig händelse. Vätskebrist och sjukdomar från orent vatten tar massor den första veckan. Av de som blir kvar skulle många gå åt den första månaden av matbrist. De som därefter blir kvar har hittat mat i grossistlager, hamnar eller undanskymda butiker. Bristen på hästar, utsäde och förutsättningar som fanns under förelektrisk tid (utsäde, lager med allt möjligt, handredskap, mental inställning, arbetsförmåga, enkel sjukvård) skulle ställa till ett helvete för dem som blir kvar efter den första månaden.
Trots det skulle något antal klara sig och då är frågan hur många Sverige kan bära, om jag fattar OP rätt.
Utan hästar och hästfolk, utan konstgödning, traktorer, bekämpningsmedel, internet, jordkällare utan bara med vad vi kan odla, föda upp och jaga med självhushållarmetoder utan kunskaper i ett glesbefolkat land... Jag gissar att efter en djupare dipp så skulle några år senare, som du tror, en befolkning på kanske en miljon kunna funka.
Det blir vilda spekulationer men bortfall av import, insatsvaror och teknik tror jag skulle ha ihjäl klart över 90% av befolkningen det första året, speciellt om det sker på hösten efter odlingssäsongen. Förresten kanske det inte spelar så stor roll. Det är nog en liten andel som klarar att ens skörda och tillvarata det som finns. Intressant tanke i alla fall. Matlagret ser rätt klent ut med ett Carringtonevent i tankarna.
/MD