Björngrillarn skrev:
Jag ska dela med mig av lite strö-tankar, och sedan får ni antingen hålla med eller inte.
Jag lutar mer och mer åt att storkrig är ganska osannolikt. Ibland kan man få hjärtsnörp av vissa händelser, som när nu Trump missilade flygbasen i Syrien; men när krutröken sedan har lagt sig, några veckor har gått och alla har lugnat sig är det samma politiska gnabb och lite lovordanden däremellan som vanligt. Det är egentligen samma bild som spelas upp när Tillerson och Lavrov skakar hand som när John Kerry och Lavrov skakade hand. Lite förmaningar, rent av lite gräl, sedan ser de ut som såta vänner när de poserar framför kameran. Politisk teater, helt enkelt.
Krig är ju egentligen en ekonomisk fråga. Om ett land inte har något att vinna på att starta ett krig så kommer vederbörande land förmodligen inte att göra det. I sådana fall är det alltid bättre att låtsas. Att skallra runt och kasta ut hotelser för att blidka den egna befolkningen och brösta upp sig såsom exempelvis NK gör, men i slutändan vet ledarna vilket pris som skulle betalas vid faktiskt konflikt. Och när det kommer till supermakter emellan... Ja, alla supermaktsledare vet nog ungefär vad som väntar om man muckar med någon annan som också har kärnvapen, så man lär nog gå ganska långt för att det inte ska bli en verklighet. Man kommer att tjäna mycket mer på gammal god handel, även om det vacklar ibland.
Om jag specificerar mig på två dagsaktuella händelser:
USA/Ryssland: Trump har ett stort ego och är inte maktfullkomlig, men i längden är han varken korkad eller oinformerad och allra minst vek, och det vet resten av världen också. Jag tror att Trumps aggressivitet och oberäknelighet kan bli en fördel för relationer mellan supermakterna, eftersom mer osnälla individer världen över kanske till sist fattar att inte leka med elden. USA är fortfarande världens största militära makt, och är dessutom oerhört erfaren efter decennier av konflikter. Inte någon som jag skulle vilja ha som fiende. Obamas ovilja att lägga sig i konflikter kan många ha uppfattat som vekhet, och kanske är det därför världsläget överlag har grisats ned så fruktansvärt under de senaste åtta åren. Om det vänder under Trump återstår att se.
Putin är varken dum, galen, eller irrationell. Tvärtom, så är han förmodligen en av de mest fruktansvärt intelligenta, karismatiska och beräknande ledarna idag. Han är en schackspelare, och vet att han har allt att förlora på storkonflikt, och av den anledningen sitter han förmodligen och kalkylerar nästa drag väldigt noggrant. Samtidigt besitter han världens förmodligen största reserv av naturresurser och har halva EU i fickan via naturgasledningar. Han kommer att testa gränserna, han kommer rentav att prova på ett och annat, men i längden så tror jag att han vet om sitt guldläge och kommer att utnyttja det till slutet. Militärt sett tror jag att Ryssland inte kan matcha NATO med USA i spetsen, och det vet nog den ryska ledningen om. Eftersom det ryska folket dessutom är vana att bo varierande grader av misär ända sedan tsardömet så tror jag knappast att hårda ekonomiska tider är något att tala om från deras perspektiv, så Putin har gott om spelrum ännu. Maken till ett mer anpassningsbart och hårdfört folk får man nog leta efter, sans finnarna.
Så på den kanten tvivlar jag på att det kommer att utveckla sig mycket mer än vad som sker nu. Så länge Trump backar upp NATO och har ballar nog att sätta ned foten där det behövs (vilket han redan har visat prov på), så tror jag att vi kommer att se handskakningar och axelklappningar ett bra tag framöver.
För övrigt imponerad av Tillersons sätt. Väldigt diplomatisk och kolugn. Väntade mig mer av en cowboy, men där ser man.
NK: Nordkorea är knepigt, och utveckligen här blir intressant. De verkar ha färre och färre vänner i världen, och då till och med Kina är så pass less på deras skitsnack att de vill frottera sig med amerikanerna så tror jag att lille Kimpan börjar krympa i kalsongerna ordentligt.
Kim tror jag inte heller är speciellt galen i mån av tvångströjor och snälla farbröder i vita rockar. Han är utbildad, skicklig och manipulativ. Han vet, likt många andra bananrepubliks-despoter, att det är mer värt att hålla sin lilla diktatur isolerad så länge som möjligt, snarare än att börja vidga sina vyer. Han kommer att testa gränserna rejält, han kommer att finansiera parader och tester och uppvisningar och hot, men i längden tror jag att han fegar ur när det kommer till kritan. Deras militär är förvisso stor, i alla relativitet, men primitiv och totalt utan erfarenhet de senaste sextio åren. Dessutom tvivlar jag gravt på deras nukleära kapacitet. Vem som helst med rätt prylar, resurser och lite kunskap om ballistik kan väl knåpa ihop en ballistisk missil nuförtiden, men jag uttrycker skepsis att de någonsin kommer att användas till annat än skryt.
Och om de uppriktigt talat är så korkade att de tänker gå i krig med supermakterna... Ja, då är lösningen ganska enkel: Placera tillräckligt med robotvärn kring gränserna, sätt in några kirurgiska snitt här och där (särskilt fettots residens kan väl göras till grus med några välriktade robotar, tycker man), och sedan är det bara att strypa införseln av varor, luta sig tillbaka och låta folket svältas till underkastelse. Har sett bilder inifrån NK. Dålig odlingsmark, många skrytbyggen, enorm fattigdom. Knappast en infrastruktur som vinner krig på längre tidsperspektiv.
Det jag egentligen är mest rädd för i dessa sammanhang är olyckor, snarare än aktiva, medvetna krighandlingar. Någon gör något förhastat, någon annan får panik, skitstorm utbryter. Behöver inte nödvändigtvis innebära fullskaligt kärnvapenhelvetesdödskrig, men många liv kan hinna förspillas innan det sansas ned.
Mycket skit snackades på ekonomiföreläsningarna som jag deltog i på högskolan, men om det är något som har fastnat så är det detta: Man kan inte utläsa framtiden från historien. Det går inte att säga att X och Y hände då, och det ledde till WW1 respektive WW2. X och Y händer igen, alltså blir det nu WW3!!! Världen har förändrats radikalt bara de senaste sjuttio åren, och vi lever under förutsättningar som är fullkomligt annorlunda. Vi har en mer omfattande global handel än någonsin, vi har ett mer pacificerat och globalt samhälle, och framför allt har vi terrorbalans medelst massförstörelsevapen.
Ironiskt nog så har nog just terrorbalansen i världen räddat mänskligheten från undergång, och med lite tur kommer det att förbli så för ett tag framöver. Man kommer att gorma, rent av stå där med händerna runt varandras halsar, det har hänt förut, det händer nu, och det kommer att hända igen, men i slutändan vet alla vad som står på spel, och tanken på kärnvapenvinter tror jag inte att någon av världens ledare tycker är en speciellt tilltalande tanke. Det blir dessutom svårare att få folket på sin sida. Man kan valfuska bäst man vill, men överlag tror jag att människor globalt sett börjar bli ganska jävla less på politikersvin som ändå bara ljuger och bedrar och bråkar.
Eller vad vet jag, kanske svampmolnen tornar upp sig imorgon? I så fall lovar jag att erkänna att jag hade fel innan jag pulvriseras.
Håller med om nästan allt.
Utom att man nog ändå kan lära sig ett och annat av historien.
Mycket verkar upprepa sig genom århundradena...