swehank skrev:
I nuläget helst inte. I ren överlevnad - självklart. Skulle inte tveka en sekund egentligen mer än den tiden det tar att lukta på köttet osv.
Grundregel ett. Djur (och människor) är smutsiga på utsidan, rena inuti, undantaget mag- och tarminnehållet.
Ett trafikskadat större djur utan yttre penetrerande skador är alltså intakt, undantaget bukhåla etc vid brusten mage/våm och tarmar. När det gäller våra idisslande vilda (och tama) djur, ex älg, dov, kron, rådjur, mufflonfår (och kor, getter och får bland tamdjur) så bryts de ner extremt fort eftersom maginnehållet är till för att bryta ner växter. Att bryta ner ett dött djur gör maginnehållet med ena handen bakbunden. Vi pratar om timmar innan man kan kassera hela djuret. Inom 24h går det t ex inte att utföra en obduktion på en idisslare.
Men är du med vid viltolyckan, eller om djuret avfångas/nödavlivas när det fortfarande lever så kan man antagligen rädda 80-90% av köttet. Sannolikt mer. Det mesta av köttet ligger nämligen i bakbenen, som ju inte har någon kontakt med maginnehållet. Till det kommer bogar och framben, liksom yttre delen av ryggen. Ytterfiléerna/ryggbiffen bör klara sig, då de är avskiljda från maginnehållet.
Vad man förlorar vid brusten mage och tarmar är innerfiléerna (snyft, "bajsmuskeln" som man också kan kalla den. Att den är så fin beror ju på att den motioneras 24/7 på en idisslare), slaksidorna (som är feta och bara duger till malkött) och möjligen en del av låren/stekarna runt avträdet... Har lungornas hålrum gått sönder kanske man får kassera revbensspjällen och sadlarna också, men bogstekar skall klara sig ändå. Hjärtat är väldigt kompakt och borde om det inte är direkt skadat vara räddnignsbart som kött. Lungorna avskiljs som bekant av diafragman/mellangärdet från maginnehållet.
När slaktkroppen väl hängt färdigt efter sina 20-40 graddagar, så är det uppenbart vad man skall kassera, och vad som är ätbart.
Har en bekant där man under en älgjakt fick in en trafikskadad älg som avfångades. Efter att polisen stämt av det hela, så tillföll köttet markägaren (=jaktlaget). Ingen i jaktlaget ville dock ha den trafikskadade 1-åriga tjuren, men min kompis är inte så knusslig så han fick hela älgen själv. Gick bort minimalt med kött, han fick ut ca 100 kg kött, och ingen i familjen blev någonsin vad jag vet dålig på det köttet.
Är man van vid att avliva, ta ur, flå, hänga och stycka, så är ett större trafikskadat djur inga problem.
Om det högst är någon timme gammalt. Små djur som är totalhaverier skulle jag inte röra vid, ex en hare som körts över av ett däck.
Är det en akut nödsituation vad gäller mat, skär upp skinnet på lårets utsida i en lång skåra ("inifrån och ut"), och flå av utåt (utsidan av djuret får aldrig komma i kontakt med köttet). Skinnet på insidan av låret är ofta smutsig av fekalier, men utsidans skinn är bara "pälssmutsig" (illa nog). Därefter har du tillgång till köttet rakt ner i steken, och beroende vad för krav du har på estetiskt kött är det bara att snitta ut så mycket du kommer åt. På en vuxen älg kan vi prata 20-30kg på ett lår. Bör även fungera på ett djur som legat lite för många timmar.
Samtidigt bör ju musklker som inte är avblodat korrekt (ex via lungskott eller formell slakt) hänga desto längre om blodet är kvar i musklerna innan man kan kalla dem kött.
Fotnot: Slaktar X antal lamm/får på egen hand per år, och har även tagit ur älg och rådjur. Älg är dock helst ett lagarbete när det gäller att flå och stycka ett helt djur pga storleken och kräver lite mer utrymme på höjden medan ett rådjur enkelt kan hängas upp i ett träd för att vara lite mer lättarbetat.