Alex Supertramp skrev:
Frågan är hur det skulle sett ut i Sverige om omständigheterna varit liknande de du beskriver? Själv blir jag misstänksam så fort nån kallar mig "kompis" (ja, om det inte faktiskt är en kompis), så skulle nån försöka köra med det gamla "ditt-avlopp-är-igensatt-jag-rensar-det-för-150-spänn-kompis!" så skulle jag verkligen gått in i defense mode direkt. Om någon däremot påstod sig vara från en godtycklig myndighet eller liknande skulle jag nog vara lite mer benägen att tro på dem. Såklart beroende på hur trovärdig personen ifråga verkar vara.
"Kompis" eller "min vän" är en trevlig kulturell grej. I Sverige är vi så stela att vi reagerar på detta. Det betyder inget negativt, utan är bara ett sätt man pratar på i vissa länder och kulturer. Umgås man lite med invandrare får man häng på det och ärligt talat är det rätt trevligt att säga "min vän" i slutet på en mening. Har hört lite olika varianter och "kompis" är den översättning som används av invandrare från vissa länder, "min vän" ifrån andra länder, "käre vän" från ytterligare andra. Frekvensen av dessa meningsavslut i Sverige beror på att vi har fler invandrare från länder som översätter "kompis" än länder som översätter "min vän".
T-72 är ifrån landet ifråga och reagerar nog inte speciellt just på "kompis".
Sedan får man respektera att en del svenskar upplever det som obehagligt att kallas "kompis" av främmande personer. Själv har jag en affärskontakt som är assyrier och han kör med "min vän", vilket jag reagerade på första gången vi träffades (inte kan man bli vänner på två minuter), men sedan lärt mig är ett för hans ursprung helt normalt sätt att tala på och egentligen är rätt trevligt.