Swedish Survivalist
https://swedishsurvivalist.egetforum.se/

Hittade en tidningsartikel om kalorier från 1946 och kriget
https://swedishsurvivalist.egetforum.se/hittade-en-tidningsartikel-om-kalorier-fran-1946-och-kriget-t3664-15.html
Sida 2 av 2

Författare:  Ulv i fårakläder [ tor 18 okt 2012, 01:21 ]
Inläggsrubrik:  Re: Hittade en tidningsartikel om kalorier från 1946 och kri

Frågan är ju om det finns några nödlager med mat för allmänheten. Jag vet att det finns massa frystorkat som står redo men denna är öronmärkt och utlovad till WFP och våra politiker är ju vanligtvis så väldigt nödbedda att uppfölja löften till andra organisationer och världen än att se till hemma problem.

Så det kanske finns lager för 2-4 månader med ransonering om man räknar högt.
Sen en sak som skall poängteras är väl att ransonering vanligtvis inte är nationell utan på de områden där det behövs? Det är vanligen så att det behövs mindre ransonering i jordbruksområden jämfört med städer väl?

Författare:  Scoo [ tor 18 okt 2012, 11:24 ]
Inläggsrubrik:  Re: Hittade en tidningsartikel om kalorier från 1946 och kri

Redigerade lite för att göra mer läsligt.

Väldigt intressant tråd! Kan inte direkt svara på frågan som Dweomer ställde men kan bidra med några fakta plockade ur en doktorsavhandling från 2010 om finländsk livsmedelsförsörjningsberedskap som jag tidigare nämnt här. Det engelska abstraktet är tyvärr rätt knapphändigt så man måste egentlligen kunna finska för att få ut något av den. Nedan alltså några axplock:

Under 1:a VK så införde Sverige ransonering mot slutet av 1916 (likt Finland beroende av spannmålsimport) på spannmål men även kaffe, socker, mjölk, smör, svinkött. Fattiga fick ekonomiskt stöd för matköp och likt många andra länder så var vissa grupper berättigade till större ransoner (barn, sjuka och sådana som utförde tungt fysiskt arbete). Kommunala kokerier var populära. Våren 1917 informerades stockholmarna om vad en eventuell kommande livsmedelsbrist skulle föra med sig och man gav lättfattliga råd åt befolkningen, att för mycket protein inte nödvändigt, att en brödbit skulle tuggas 20-30 gånger för att underlätta matsmältningen osv. Åren 1917-1918 var svårast men då var situationen ändå bättre i Sverige än i Finland. Kosten drygades ut med naturliga växter, säl- och kaninkött; kaffesubstitut var vanliga. Den svenska socialstyrelsen uppskattade att under krigsåren fick stadsbefolkningen 2400-3000 kcal/dag medan de på landet hade det ännu bättre. Stora brister förekom ändå inte och trenden med nedgående mortalitet bröts inte. Folk uppmanades till självhushållning, kolonilotter etc. [s. 80-81]

Tyskland började ransonera 1915 (före kriget importerade Tyskland 1/3 sitt livsmedel och den brittiska blockaden från november 1914 ledde sålunda till matbrist och sedermera hungersnöd i Tyskland). Vitt vetebröd ersattes med "krigsbröd" (K-Brot) som innehöll allt mer potatis vart efter att tiden gick. Kommuner startade även här kommunala kokerier för att hjälpa mindre bemedlade men för många tyskar hörde middag hemma till och många drog sig för att uppsöka kokerierna för att inte dras med fattigstämpel, man var för stolt. Svarta börsen frodades och många livsmedel framställdes av substitut varav många av dålig kvalité (på svarta börsen) trots myndighetsövervakning. Begreppet Ersatz-Krankheit (subsitut-sjuka) myntades som betydde det svaga allmäntillstånd folk led av då man inte fått tillräckligt med näring och mycket av maten utgjordes av undermånliga substitut. Värst var det vintern 1916-17 ("kålrotsvintern") då man hade brist på t.o.m. potatis, de sista krigsåren klarades med inhemsk livsmedelsproduktion [så länge tog det för det tyska samhället att höja sin självförsörjningsgrad]. Enligt en uppskattning så kunde miljontals vanliga tyskar vara tvungna att klara sig på 700-900 kcal/dag då militären prioriterades.

Den tyska försörjningsproblematiken och sättet hur den hanterades [militären starkt prioriterad, på hemmafronten hade jordbrukare och de inom försvarsindustrin det bäst medans sämst var det för ensamma åldringar och patienter på anstalter] ska till och med kunna ses som en delorsak till det tyska nederlaget. Exakta uppgifter finns inte men hundratusentals ska ha dött (eller åtminstone döden påskyndad) av hunger. Dieten var vegetarisk med för lite fett och protein.


Storbrittannien kunde fortsätta sin folkförsörjning nästan som vanligt under de första krigsåren pga. sjöimport. På myndighetshåll grälade man 1917 då ansvarig myndighet ville föreslå frivillig ransonering av bröd, socker och kött. De som motsatte sig detta påtalade att de föreslagna ransonerna på 1200-1300 kcal skulle vara bara hälften av vad befolkningen behövde. Speciellt brödransoneringen ogillades eftersom bröd var billigt och utgjorde viktig del av den fattiga befolkningens kost. Sommaren 1918 infördes i alla fall ransonering, först gällande socker men sen fett och kött (tidigare hade man provat ha köttfria dagar i veckan). Vegetarianer lyftes fram som idealmänniskor. Spannmål ransonerades inte (dock dålig kvalité på brödet ställvis) och inte heller potatis, folk kunde odla själva i varierande mån. Ett fenomen som bredde ut sig tack vare kriget var fabriksmatsalar och -kök, arbetsgivarna var måna om att arbetarna skulle orka. Även kommunala kokerier upprättades men likt i Tyskland så tog man sig inte dit (man ville inte bli stämplad som fattiglapp). Det brittiska målet var att befolkningen skulle få 3300 kcal/dag och det lyckades man nästan med och är unikt bland de krigsförande länderna under 1:a VK, man sänkte t.o.m. barndödligheten och bättrade på arbetarklassens livsvillkor som hade bättre råd med mat än före kriget(!) tack vare subventioner.

Finland ransonerade mellan 1916 och 1921 (kunde gälla en given vara prisreglering, konsumtionsbegränsning/ransonering, lokala transportbegränsningar, ransonering av importvaror etc). Våren 1918 var svårast då endast inhemsk produktion fanns tillgänglig. I hela landet ransonerades endast spannmål och spannmålsprodukter. Andra livsmedel ransonerades också men endast i städerna. Sämst var det i norra och östra Finland där man hade svårare att vara självhushållande. Man lyckades alltså dåligt med att jämna ut tillgången på mat mellan olika befolkningsgrupper och geografiska områden, detta pga. dåliga kommunikationer men främst det att de kommuner som var självförsörjande höll inne med sina matresurser och delade inte med sig i den utsträckning de borde. Upplysningsarbetet kom igång under 1917. Även här upprättades kokerier men här var inte folk för stolta för att nyttja deras tjänster. Krigsåren försnabbade processen med att införa skolmat i hela landet då man noterat att den varit mycket viktig. Kosten var vegetarisk och innehöll för lite fett och djurprotein.

Då det var som sämst fick man kanske bara 670 kcal i de sämst bemedlade hushållen i Helsingfors som endast kunde förlita sig på matvaror från ransoneringen. Många stadsbor handlade själva på landet. Handel på svarta börsen förekom även i Finland och dåliga matsubstitut fanns även här, sämst var det för de som inte ägde egen mark i städerna eller på landet samt överlag patienter på anstalter. En allt magrare befolkningen kunde observeras mot slutet av 1918 och början på nästa år och även bristsjukdomar. Man funderade 1918 på att tillsätta olika lavar i brödet även om man visste att de inte innehöll särskilt mycket näring. Ett annat förslag var att dryga ut mjölet med 50% linfrömjöl som dock inte dög åt barn. Strax före kriget åt man i Finland omkring 3400 kcal/dag varav nästan 60% kom från spannmål(sprodukter). Vid sekelskiftets början åt man på landet ~4000 kcal/dag (män) och 2800 kcal/dag (kvinnor), för lite fett dock och för lite A- och D-vitamin (-> bristsjukdomar). Då spanska sjukan grasserade i Finland 1918-19 så dog mellan 19.000-27.000 finländare och med så många sjuka samtidigt så blev det svårt att ordna postgången och järnvägstrafiken samt att det fanns för lite arbetskraft för jordbruket.

Kommer mera sen om 2:a VK och annat.

För Finlands del så är fortfarande folk krigsplacerade inom folkförsörjningen (i praktiken äldre bönder som blir tilldelade traktor + bränsle- och gödselkvot), allt detta dras igång ifall beredskapslagen träder i kraft (se ex. 28 § och framåt) tillsammans med ex. eventuell ransonering av el, fjärrvärme, eldningsolja etc etc.

Författare:  TheRoad [ tor 18 okt 2012, 19:13 ]
Inläggsrubrik:  Re: Hittade en tidningsartikel om kalorier från 1946 och kri

Dweomer skrev:
Om man tittar tillbaka så var ju skördarna då nästan halverade i storlek , vi hade inta samma krav på konstgödsel till grödorna vi var mindre teknikberoende . Tänk idag då skördetröskor är väldigt tekniska och svåra att justera och ställa in för den som inte kan något om den typen av teknik .

Vi hade då en av de lägsta brödransonerna och mjölet var ofta utblandat med annat för att dryga ut det även det mjölet som användes av bagerier inne i städerna innte bara bland "vanligt folk på landsbygden" eller fattiga . Utan även det mjölet som delades ut via staten .

Räkna på brödet och kalorier , hur mycket mjöl som krävs för att baka en limpa och hur stor mark som krävs för det . Sedan titta på halverade skördar av säden från åkern och hur mycket mark vi idag har som går att odla och räkna tillbaka och se om det stämmer .

Jag tror vi har en stor brist och att det kommer att märkas den dagen vi behöver brödet .

Idag får inte bönderna odla hur mycket säd de vill , den är kvoterad via eu för att inte "berget" ska bli för stort med dumpade priser på världsmarknaden som följd .

Många bönder har helt slutat att odla säd då den betalar sämre i bidrag och därför har de heller inte de redskap eller maskiner som behövs som torkar och tröskor . Vi ska ju kunna ta hand om säden med på lämpligt sätt och inte tröska med slagor .


Jag kan bara hålla med. Vi är nog idag alldeles för beroende av omvärlden för att klara av vårt jordbruk på samma sätt som vi gjorde då. Det går visst åt 10 kalorier energi i det moderna jordbruket för att sätta en kalori mat på matbordet. Vi har ingen egen drivmedelsförsörjning, våra beredskapslager är sedan länge avvecklade, jordbruket är illa förberett för att ställa om och det saknas nog både utrustning, kunskap och annat på många håll. Manuellt jordbruk är idag i princip uteslutet. Inte heller finns det särskilt mycket arbetshästar längre. Knappt några oxar heller.

Så det finns nog en avgörande risk att de som inte är förberedda när nästa stora krig drar igång, och det gör det förståss förr eller senare, inte heller kommer att äta sig mätta...

skogsstjärnan skrev:
helt klart intressant tråd.
vad drygar man ut brödet med? Är det någon som har testat bark och i så fall från vilket träd och vilken del av barken? Tänker nu inte svält och 1700 talets fälttåg. kanske finns det några som kanske checkar in sin deg på ett deg hotell som har testat olika bark smaker i en trevlig miljö med havssaltat hemmagjort smör på klassiskt vis?


Jag läste att i fattigsverige var barkbrödet så vanligt under så lång tid att folk tillslut trodde att barken var nyttig och rent av nödvändig i bördet. Detta om något tycker jag säger en del om hur det har varit i det här landet under långa tider. Fattigt och eländigt. Svält har varit ett vanligt inslag under långa tider och jag blir förvånad om det inte blir det igen tids nog. Vi har haft det fantastiskt bra i det här landet under fantastiskt lång tid, men de som är gamla idag minns en annan och mindre trevlig tid...

Författare:  Scoo [ tor 18 okt 2012, 21:54 ]
Inläggsrubrik:  Re: Hittade en tidningsartikel om kalorier från 1946 och kri

Fortsättning ur Från barkbröd till pizza: Finländsk folkförsörjning i kristid:

I Finland beräknas 1938 det genomsnittliga kaloriintaget ha varit omkring 3300 kcal och rätt väl komponerat sett med moderna ögon, annars rätt vanliga bristsjukdomar under denna tid som beriberi och skörbjugg förekom inte alls i Finland. Jodbrist ledde till struma dock och under vårvintrarna led folk i allmänhet av brist på A- och D-vitamin. I någon mån förekom undernäring hos de fattigaste befolkningslagren. Ett central jordbrukspolitiskt mål under mellankrigstiden var att landet skulle vara självförsörjande och detta lyckades man med under år med goda skördar (Finland dock beroende av import av foder och gödsel). År 1928 började man med beredskapslagring av spannmål och året därpå grundades ett ekonomiskt försvarsråd (här tog man mall av Sverige) som började planera för eventuella kristider. Jordbrukstekniken och matförädlingsinfrastrukturen hade utvecklats & byggts ut mycket under mellankrigstiden och bl.a. AIV-foder var en nymodighet.

Livsmedel började igen ransoneras i Finland i oktober 1939 (enligt tysk modell), först dock bara socker och kaffe (sockerkonsumtionen skulle iom. med ransoneringen halveras då man var nästan helt beroende av import). Införandet av ransoneringen ledde dock till hamstring av socker så man befarade att allt skulle ta slut direkt (fanns förråd för ungefär ett halvt års konsumtion). Olika sötningsmedel fick ersätta sockret, såsom sackarin. Sockerhaltiga varor såsom marmelad och saft ransonerades också och dessa styrdes till städerna som tänkt kompensation för att stadsbor inte kunde vara självhushållande. Kaffe beräknas också finnas för ett halvt års konsumtion och även här skulle konsumtionen dras ner med hälften till ca. 250g/månad per person. Helt slut tog kaffet 1943, efter detta fanns det bara kaffesurrogat att tillgå (före det hade små mängder riktigt kaffe blandats ut med surrogat). Under vinterkriget (hösten 1939 -våren 1940) led man ingen större matbrist men ransonering av andra livsmedel kom igång efter vinterkriget och avvecklades för så gott som alla livsmedel förutom kaffe 1949 (kaffe ransonerades eller reglerades i någon form fram till 1954).

I och med förlusten av territorium efter vinterkriget (Moskvafreden) så for även cirka 10% av jordbruksmarken(!). Mellan åren 1940-45 så var skördarna bara 77% av medelskörden åren innan krigen, för mjölkens del låg produktionen på bara 65% av medeltalet innan krigen. Man befarade spannmålsbrist redan på hösten 1939 och planerade att börja mala vete oskalat; man såg dock misstänksamt på grahammjöl och betvivlade dess lämplighet som födoämne. Spannmålsransoneringen inleddes våren 1940 och igen likt under 1:a VK delades hushållen in i självproducerande och icke självproducerande. De som kunde producera själv fick behålla för egen del en viss del och de som inte producerade fick en spannmålskvot som bestämdes av ålder, kön och hurpass tungt arbete man hade: självproducerande fick så gott som under hela kriget 15 kg/spannmål per månad medans motsvarande stor ranson för sådana som inte producerade själv fick bara de som utförde de tyngsta jobben, för lätt jobb var det vanligt med 200-300g spannmål/person/dag beroende på år och sålunda skörd.
I jämförelse med 1:a VK så gällde ransoneringen hela landet och var på det hela taget mera enhetlig, under 2:a VK så var överlag försörjningsläget för den tredjedel av befolkningen som var självförsörjande [tänk om man skulle ha likana siffror idag...] på det hela taget rätt god.

Jag kunde mala på och referera hur mycket intressant som helst (såsom kuriosa att kaffe fanns med på småbarns ransoneringskort, motiveringen var att mödrarna troligen skulle ta om hand detta och att de kunde behöva det :) ).

För Sveriges del var inverkade inte 2:a VK så hemskt mycket på folkförsörjningen, utgångsläget var mycket gott med nästan total självförsörjningsgrad. Livsmedelskommissionen ombesåg att hela befolkningen skulle få tillräcklig föda som baserades på spannmål, potatis och socker (det sistnämnda pga. stor inhemsk produktion och stor skillnad från 1:a VK då sockret sågs som lyxvara). Mjölk var den viktigaste animaliska produkten och bl.a tack vare AIV-foder kunde produktionen hållas igång på så pass hög nivå att ransonering inte behövdes alls för svensk del. Potatis ransonerades inte heller överhuvudtaget. Enda nämnvärda bristen var tillfälliga perioder med brist på A- och C-vitamin. Svårast var år 1942 men även då fick folk i allmänhet tillräckligt med enerigi och protein. Mortaliteten sjönk och särskilt dödsfall orsakade av diabetes.

Tyskland gick in i 2:a VK med en livsmedelsförsörjningsgrad på omkring 85% och man hade gjort upp planer på livsmedelsransonering innan man gick in i Polen. Redan innan kriget hade man väl utvecklad matförädlings- och konservindustri som främst stödde militären men som även civilbefolkningen drog nytta av. Ransoneringen kom igång i augusti 1939, exempelvis 1945 var befolkningen indelad i sexton olika ransoneringsklasser (havande eller ammande kvinnor och barn fick specialbehandling), utlänningar fick sin ranson beroende på nationalitet. I Tyskland var en central fråga vitt bröd kontra fullkornsbröd, många reformister hade förespråkat fullkornsbröd. De som slutligen tog detta till sig och förespråkade fullkornsprodukter var partiet som kom i maktställning fram till sommaren 1945, fullkorn sågs som ariskt och denna "brödpolitik" utsträckte sig även till tyskockuperade områden. Matförsörjningen i Tyskland var i topp bland länderna på kontinenten, delvis tack vare att man kunde förse sig med mat från ockuperade områden (nedgång mot krigets slutskede dock, speciellt i de stora tyska städerna). Kunskapen om födan var även i Tyskland mycket bättre än under 1:a VK, maten var inte bara en energikälla utan man kände nu till vitaminer och annat också.

Storbrittannien importerade vid 2:a VKs utbrott 70% av sitt livsmedel, i början på 1940 började man ransonera. Den brittiska ransoneringsmodellen (eller anglo-amerikanska) skiljde sig ur från den modell som de flesta länderna tillämpade (den strikta s.k. tyska modellen), folk fick enligt ex. point rationing relativt fritt välja matvaror ur en viss kategori(kex, torkad frukt etc.) upp till ett visst belopp. Animaliska prodikter, fetter och socker var ransonerade men likt 1:a VK omfattades inte de för folkförsörjningen centrala spannmål (bröd) och potatis av ransoneringsåtgärder. Gravida, barn etc. fick särbehandling men även många andra specialgrupper såsom åldringar som fick extra té, vegetarianer som kompenserades för kött som de ändå inte skulle använda, sådana som av religiösa skäl hade specialkost. Kolgruvearbetare var en speciellt gynnad arbetsgrupp (likt skogsarbetare i Finland). Margarin fick tillsatt vitaminer och bröd fick tillskott av kalcium, överlag tog man efter Tyskland och började förespråka fullkornsbröd även om vanligt folk hade svårt med det [humm, en klar fördel för oss i Norden kanske utifall en kommande konflikt? :)], 1942 gick man pga. spannmålsbrist över till att baka fullkornsbröd som standard. Överlag kunde man upprätthålla snarlik livsmedelskonsumtion som före kriget och likt med situationen under 1:a VK så fick till och med de lägsta samhällsklasserna det bättre tack vare ransonering/prisreglering och subventioner.

Skribenten skriver följande om läget i dag: "Beredskap inför framtida kriser är en nationell angelägenhet då EU inte har mekanismer som man kan stöda sig på i ett krisläge [---] Praxis varierar från land till land och exempelvis Norge och Sverige har frångått storskalig beredskapslagring av livsmedel, Tyskland förlitar sig på samarbete och världsmarknaden. Policyn gällande livsmedelslager i Schweiz liknar den finländska och man har även där gjort nationella särlösningar för att trygga folkförsörjningen". Finland strävar till att upprätthålla inhemsk primärproduktion, livsmedelsindustri och transportkedja.

Ett problem för Finland idag är att även om 80% av processad mat i butikshyllan har inhemskt ursprung så är jordbruksproduktionen beroende av import av gödsel och bekämpningsmedel etc. från utlandet. Livsmedelsindustrins internationalisering och just-in-time tas även upp som problem, ex. lagret av frukt och grönsaker hos handeln beräknas räcka i en månad ifall det blir importstopp. I händelse av krissituation så skulle jordbruket i Finland gradvis ställa om till att minska på köttproduktion och istället skulle större andel av odlingsmarken gå direkt till människoföda. Olika beredskapsplaner för jorbruket tas upp och ex. att mångsidig livsmedelsproduktions skulle ändå fortsätta, som kuriosa kan sägas att bland annat produktionen av glass och annat "onödigt" skulle man försöka hålla under armarna eftersom detta anses vara viktigt för befolkningens sinnesstämning. Modersmjölkersättningar och barnmat faller under ungefär samma kategori som motiveras av särskilda skäl. Sen framhåller skribenten att befolkningens köpvanor också rätt långt spelar in vid en situation där det normala inte gäller och tar upp som exempel det att sommaren 2002 brann en sockerfabrik och då blev det plötsligt sockerbrist då folk var kvicka att hamstra [för att just de skulle kunna sylta, strunt samma om grannen blev utan...]. På 70-talet då extremvänstern med våra vänner folkdemokraterna och dylika inte längre kunde streta emot så började så upplysningsåtgärder i liten skala där man påtalade vikten av hemförråd av matvaror (av ex. svensk modell), då reglerades det i lag vilka matvaror man kunde ha hemma som inte skulle omfattas av ransoneringsåtgärder såsom konfiskering medans detta idag strukits och i stället står det i lagtexten att sådana förråd som individer lagrat för eget nödvändigt bruk får inte beslagtas och ex. delas vidare [tjosan].

Tja, efter att igen lite tittat på ovanstående text är jag nog på sätt och vis glad att jag befinner mig öster om bottniska viken. Är inte riktigt insatt i den svenska folkförsörjningen, har bara läst något enstaka blogginlägg av Cornucopia, kanske nån som är insatt kan redogöra mer om detta? Undrar vad som skulle krävas för att motsvarande sunda förberedelser som Finland fortsatt med skulle återinföras i Sverige? Skulle nyliberalerna först bli tvungna att vika hädan?

Författare:  skogsstjärnan [ tor 18 okt 2012, 22:35 ]
Inläggsrubrik:  Re: Hittade en tidningsartikel om kalorier från 1946 och kri

Hamstringen såg vi väll nyss när det gällde smör. Tillgång och efterfrågan.

Mycket intressant läsning!

Författare:  Dweomer [ tor 18 okt 2012, 22:46 ]
Inläggsrubrik:  Re: Hittade en tidningsartikel om kalorier från 1946 och kri

Sverige har avskaffat sina bergrum med mat för framtiden . Där fanns ju även en typ av cellulosa som användes som foder till korna .
Nu räknar man med eller räknade med de större matlagrings hallarna , centrallagren som finns till butikerna som beredskapslager . Så man har avskaffat sitt eget ansvar och lagt det på handlarna . Och när sverige hotas så stängs lagren direkt och det som finns ransoneras .
Nu finns ju inte pengar till att hålla centrallagren vid liv och de minskar eller försvinner .
Så staten får nog sätta sig och se vad de har ställt till innan det är för sent .

Men det är det ju redan .

Det man försökte vinna med centrallagren var att all mat roterades och man behövde inte sånt som skulle klara 20+ längre .

Författare:  skogsstjärnan [ tor 18 okt 2012, 22:51 ]
Inläggsrubrik:  Re: Hittade en tidningsartikel om kalorier från 1946 och kri

med andra ord så har vi käk i en månad? Är det det som man underförstått ska läsa?

Men frukt och grönt mm. Inte håller det väl sig i en månad?

Författare:  grym [ tor 18 okt 2012, 23:01 ]
Inläggsrubrik:  Re: Hittade en tidningsartikel om kalorier från 1946 och kri

skogsstjärnan skrev:
med andra ord så har vi käk i en månad?


:lol: :lol: :lol: djävla optimist, max 5 dagar :smack:

Författare:  skogsstjärnan [ tor 18 okt 2012, 23:19 ]
Inläggsrubrik:  Re: Hittade en tidningsartikel om kalorier från 1946 och kri

precis det jag menade. :D

Författare:  Xamuce [ fre 19 okt 2012, 00:22 ]
Inläggsrubrik:  Re: Hittade en tidningsartikel om kalorier från 1946 och kri

Det finns i princip inga svenska beredskapslager av något slag alls längre. En sådan utomordentlig försummelse från våra politiker att de borde placeras inför domstol i mina ögon, men så är det.

Inte ens försvaret har förråd av bränsle och mat för mer än någon vecka i bästa fall.

Man har sålt eller håller på att sälja alla förrådsbergrum och andra förråd. Just nu är till exempel det bergrum som skulle tillse att alla flygförband i Mälardalen fick bränsle till salu och priset just nu för denna hyfsat stora anläggning ligger på futtiga 3 miljoner.

Så nej, det finns inga förråd att ta av och handeln har inga helelr till att tala om.

Med ordentlig ransonering klarar vi oss säkert mer än en månad, men det kräver ju väldigt snabba beslut i ett krisläge, annars finns inget kvar att ransonera.

Författare:  Zombie [ tis 12 jul 2016, 15:18 ]
Inläggsrubrik:  Re: Hittade en tidningsartikel om kalorier från 1946 och kri

Mycket intressant tråd. Men det där om att produktionen sjönk så mycket vid kriget kanske inte riktigt stämmer. Visserligen försvann stora delar av arbetskraften och andra viktiga resurser men det är nog inte hela sanningen. Så vitt jag vet var bönder skyldiga att redovisa vad de hade producerat, från skördad potatis till antal födda smågrisar. Det bör ha varit så i alla länder. Det var säkerligen stränga påbud man jag antar att en hel del undanhölls för eget bruk eller för att sälja på svarta marknaden. Och när det gäller traditionellt jordbruk så är det mycket väderberoende. Några av krigsvintrarna på 40-talet var extremt kalla, men jag vet inte om det inverkade på skördarna.

När grannkvinnan hade lagt ner jordbruket och gjort sig av med korna (på 70-talet? ev 60-talet) * och blev tillfrågad hur det kändes så sa hon att hon hade drömt att det blev krig. (Det var alltså vad det undermedvetna hade att säga.) Hon var nog född omkring 1900 så hon borde ha varit bondmora (med många barn) vid WW II och ung vuxen eller åtminstone rätt stort barn vid WW I.

* Givetvis hade de kvar potatislandet.

Sida 2 av 2 Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]
Powered by phpBB © 2000, 2002, 2005, 2007 phpBB Group
http://www.phpbb.com/