Det var intressant.
Jag har inte själv testat eldtickan längre tidsperioder (beror ju på hur stor den är, osv), men man torkar den först, likt fnösket så att den får en läderaktig konsistens.
(Brandticka vet jag inte, men teoretiskt sett borde den också fungera, jag vet dock inte om den heter så på grund av detta eller bara har fått det namnet på grund av någon annan orsak, tex färgen eller växtsättet, etc. På grund av sin relativa storlek kan den dock vara svår att få loss i ett stycke då den ofta sitter som berget.) (Fnösktickan kan man ganska lätt slå eller trampa loss (björktickan kan man bända loss med händerna) (som vanligt, ser man till att lämna kvar tillräckligt med sporkroppar för att säkra fortlevnaden om man hämtar större mängder oavsett vilken art det gäller, de hårda tickorna växer ganska långsamt så man skall inte skövla dem.)
Vad gäller fnösketickan, om man delar svampen så är den uppdelad i tre lager (sprängtickan är det inte, jag tror att man kan använda den som den är om man torkar den, men blir säkert mer krut i den om man kokar den med aska först såsom med vanligt fnöske), ett är det rörformiga sporbärande delen, den används inte till själva fnösket, 2 är en brun, korkliknande massa, detta är fnösket, tre är det hårda grå "skalet" detta kan man skära bort om man vill.
Tändfnöske kokas som sagt i ungefär hälften träaska och hälften vatten efter att man skurit det i tunna skivor, dessa torkas sedan.
Man kan även göra ett slags tyg av fnösket om man skär det i tunna remsor och försiktigt sträcker och bankar ut det när det är halvfuktigt.
Har aldrig provat, men detta finns historiskt dokumenterat, vore intressant att testa någon gång...