Motvärn från BjörngrillarnKlingon skrev:
Kniven ger samma intryck som betydligt billigare Hultafors HVK(kostar bara 1/4), med undantaget att handtaget känns något mjukare och förmodligen ger lite bättre grepp. Knivbladet däremot är gjort i ett för oss konsumenter okänt stål. Det enda som står på bladet är "carbon", vilket innebär att det kan vara precis vilket stål som helst, möjligen till och med Gjurtjärn(som innehåller 2-4% kol). Kanske är det en tuff grej att kalla knivblad som rostar - "CARBON!", ungefär som att man numera kallar plast för "POLYMER", men det är ändå plast...
Inte alls ett för oss konsumenter okänt stål. C100, precis som alla andra moraknivar med kolstål. Även känt som Uddeholm UHB 20C eller 1095
Klingon skrev:
Mitt exemplar hade passerat kvalitetskontrollen med en liten urgröpning i knivbladet precis under N:et i "Sweden", svårt att se men den finns där. Det riskerar att fastna smuts och börja rosta på denna plats.
Ett skärpstål eller en tur på ett keramiskt bryne löser så pass marginella problem. Om inte småjack kan tolereras så kan inte kniven följa med ut i skogen, för där kommer den att bli såväl jackad som smutsig som rostig vid normal användning, och särskilt om du ska skära genom ben.
Klingon skrev:
Knivbladet är inte full tang(uppgifter om längden varierar från 1/3 - 2/3), "råttsvans" modell. Ryggen på knivbladet är inte slipat, så kniven fungerar inte med eldstål. Spetsen är så smal och klen att den garanterat kommer brytas av om man "hugg-bänder" med den i trä.
2/3 enligt bildlänk:
http://farm9.staticflickr.com/8433/7624068160_57e036c65b_c.jpgRåttsvanstånge är irrelevant om man inte batongar den till döds, jag batongar en jävla massa råttsvansar och har ännu inte lyckats ta sönder någon. Sunt förnuft och en insikt om begränsningar hjälper vid all batonging. Rygg kan filas till nittio grader på en tjugo minuter med en diamantfil. Spetsen klarar måttlig huggbändning alldeles utmärkt om man använder den med förnuft, tried and tested by undertecknad. Lika bra som någon annan knivspets i komparabel storlek. Vill du "huggbända" som fan (varför man nu vill göra det när man kan bränna ut trä?), så behöver du en skedkniv eller en holkyxa eller en kofot.
Klingon skrev:
Handtaget är inte camofluagefärgat, eller signalfärgat, och det går inte att välja färg vilket är en stor brist.
Svart och grått syns lika lite som något annat i bushen, coatade blad nöts ändå bort till sist om det inte är jävligt tuff epoxi. Signalfärg går att applicera själv eller så slänger man en bit kulörtejp runt änden.
Klingon skrev:
Sammanfattningsvis, är kniven värd 100kr? Nej, jag tycker inte det! För samma pris kan man få 4st Hultafors HVK, och det är svårt att se på vilket sätt Morakniven Robust motiverar ett 4 gånger högre pris. Som någon tidigare skrev, köp inte en kniv om inte tillverkaren vågar ange vilket stål knivbladet är gjort av! På olika ställen på nätet säger man att det är "HIGH CARBON", men hur vet man det? och hur mycket kol innehåller bladet? Dom flesta knivstål innehåller typ 1%, är det 3% i moraknivens blad? Då är det per definition gjutjärn.
Tjaa, med det resonemanget kan man ju aldrig köpa någon kniv någonsin, eller något annat för den delen. Hur vet man egentligen att någon över huvud taget är ärlig med någonting? Är rostfritt stål verkligen rostfritt eller bara blötjärn? Är Morakniv verkligen tillverkat i Dalarna?
Förefaller mig märkligt att du har full tillit till en trehundrakronors Julakniv som är tillverkad i mörkaste Kina och ser ut som en leksak med värdelös halvsågegg men pissar på Mora för petitesser. Ett märke som uppskattats av några av världens främsta inom bushcraft och överlevnad, typ Mors Kochanski, Cody Lundin, Dave Canterbury, Ray Mears, med flera.Slut åsikt.