Kanske är det
som talar och jag vet inte hur jag ska förklara mig och jag är ju en som gärna målar fan på väggen men idag pratades det mycket om GB och deras vägran att gå in i Syrien och jag tänker på "stormakter" som drar sig tillbaka, minskar sina åtaganden och tappar mark. Inget
ont i det men ett tecken på att man slickar sina sår.
Jag menar att vi ser början på det som bl.a. Jonstad beskriver i boken "Kollaps". Världens maktnationer backar och koncenterar sig på att hålla "hemlandet" intakt. Det är som en frysande kropp, den drar tillbaka blodet från tår och fingrar, offrar dem för att låta hjärna och hjärta fungera.
Kalla mig stolle men vi lever i nedgångens tid...
/MulenDag