Hände så sent som idag att jag fick stor använding för min EDC-rygga... Tvekade först om jag ens ska omnämna detta dråpliga tillslag på forumet med risk för total utskämning, men vad fan!
Jobbade halv dag idag och hade bokat in massage efter jobbet. Sagt och gjort; till massörskan styrdes kosan klockan 11:30. Ingen happy ending, men däremot blev man lagom groggy efter att ett antal muskelknutar löstes upp i skuldrorna. I detta nirvanaliknande tillstånd begav man sig till busstationen för att ta lokaltrafiken hemåt; vid detta lag hade nämligen morgonens relativt fina väder övergått till totalt snöblandat snusk, med följd av att allt blev så halt att hemfärd medelst skor kändes som en onödig plåga. Här började problemen...
Betalar och sätter mig till rätta. Gosar till det ordentligt och snart sätts bussen i rörelse. Min far ringer på mobilen och är pratsugen, och innan jag har fattat vad som har hänt befinner jag mig i ett främmande kvarter på andra sidan staden, i en av förorterna, helt i motsatt riktning mot min bostad... Jag sitter på fel buss!
Får genast bråttom och kliver av vid närmaste hållplats och orienterar mig. Var i helvete är jag? Förstod att bussen gick åt det motsatta hållet, alltså hivar jag upp min stadskarta ur ryggsäcken med tillhörande busstidtabeller. Eftersom jag bor i norraste Norrland och vår lokaltrafik är ett skämt ser jag till min stora förskräckelse att platsen jag befinner mig lik förbannat är den minst trafikerade av alla rutter: Nästa buss tillbaka går om en timme och femton minuter! Dör hellre än väntar på ett busshelvete i sjuttiofem minuter, och eftersom kvinnan min jobbar heldag kan jag inte heller ringa henne och be henne komma med bilen. Alltså väntar apostlahästarna.
Vid detta lag har snöyran intensifierats, och där står jag i jeans som ett annat våp. Slänger därför på mig mitt mäktiga regnställ från ryggsäcken och börjar min strapats hemåt. Allt är halt och jävligt och jag har inga broddar. Efter en kilometer improviserar jag någorlunda hyggliga piggar med hjälp av bundband som jag snör runt skorna. Något bättre grepp i alla fall, och nu kan jag få upp farten lite grann. Nu börjar dock magen göra sig påmind, inte tusan har man lyckats äta lunch heller. Ingen matlåda medtogs i och med att det var halvdag, men min vattenflaska och några snickers är alltid med. Således bestod min lunch av... vatten och snickers. Åt dessa på marsch, enligt rådande förhållanden.
Drog kallt som tusan, således slängde jag på en tubhalsduk samt mekanikerhandskar under vantarna för extra värme. Marcherar butter till sinnes på detta sätt hemåt, och kommer hem vid tre på grund av den förbannade halkan. Har ännu inte sagt något till tjejen, och jag har inte för avsikt att delge något heller!
Slutsats? EDC är jävligt bra, och det är klokt att kliva på rätt buss!