...tänkte först skriva ett inlägg på tråden "har vi nytta av varandra" men kom på att det kanske passar bättre här under Erfarenheter.
Jag var i Japan, strax norr om Tokyo den 11 mars 2011, när landet drabbades av jordbävning, tsunami och en kärnkraftsolycka. Snacka om att befinna sig på fel plats när man knappt kan hantera språket. Jag var dock förberedd med en BoB i hallen, en cykel med välpumpade däck och några kompisar som jag skulle bugga ut med i händelse av jordbävning. Nu behövde vi aldrig bugga ut men om vi hade behövt göra det så sket sig vår evakueringsplan direkt.
Tanken var att vi skulle samlas hos min kompis A och hans fru B. Jag kunde med lätthet cykla till A och kolla läget direkt eftersom telefonerna inte fungerade. Kompisen C visste vi inte vad han hade råkat ut för, men vi visste att frugan B hade åkt till jobbet med pendeltåget, till en stad som låg 4 mil längre bort.
I nästan två dygn hade vi ingen aning om B och C. När vi fick kontakt med dem fick vi reda på att C hade befunnit sig på fel sida av Edo floden och kunde inte ta sig till oss, eftersom broarna var avstängda. Fru B, en tuff liten japanska, hade i strumplästen gått hela vägen hem (hon hade högklackat med sig till jobbet, men kom inte in på kontoret där hennes GHB låg, inkl ett par joggingskor) eftersom alla vägar och järnvägsspår var avstängda för trafik. Hon hade kunnat köpa vatten ur dricka automater som finns överallt i Tokyo och fått lite mat av vänliga människor på vägen (tyvärr hade inge haft lämpliga skor i hennes storlek att skänka bort). Vi fick ägna en del tid till att plåstra om hennes fötter i flera dagar efteråt.
Erfarenheten och lärdomen var att trots hyfsat goda förberedelser, kan allt skita sig eftersom vi var flera personer som skulle samverka. Vi till och med skojade om en algoritm för den här erfarenheten... att sannolikheten för misslyckandet ökar med kvadraten på antalet inblandade personer