Etiken kan du nog lämna därhän. Allt som folk verkligen behöver kommer de att vara villiga att betala dyrt för - eller döda dig för att komma över. Om du har mer ris än de i omgivningen, kommer de att tycka att det är oetiskt att du inte delar med dig gratis.
Vid rejäl SHTF kommer många att bli deprimerade, även (och kanske speciellt) lyckade, fullt friska typer som aldrig har tagit några lyckopiller, sömnpiller eller värktabletter.
Jag vet inte vad en ask lyckopiller kostar, men det är säkert mycket dyrare än ett kg ris. Jag antar att det är sämre hållbarhet också. (Och svårt att rotera om man inte äter dem själv. (Såvida man inte är langare, men det betecknar jag definitivt som oetiskt i nuvarande samhälle.)) Fast de är ju betydligt mindre skrymmande förstås, så det är en smidig handelsvara.
(Angående tabletter som handelsvara så är det ingen ny tanke, se
http://www.bokus.com/bok/9780819567598/we-who-are-about-to/ Läste den redan för många år sedan, på svenska, så jag är inte riktigt säker på att det var den här. En klassiker, men ingen rolig bok...)
Fyrop skrev:
Eftersom 1/10 av befolkningen äter lyckopiller dagligen, och är beroende av denna medicin för att dels vara lyckliga, och dels slippa "utsättningssymptom"(kallas inte abstinens när det är psykofarmaka av någon anledning), så kommer det ju finnas ett jätteproblem efter TEOTWAWKI/SHTF. De som inte får sina mediciner, en miljon svenskar, kommer bli akut deprimerade och dessutom må väldigt dåligt på grund av abstinensen från dessa.
Om man skulle bygga upp ett lager med lyckopiller, så kan man i efterhand handla med dessa. En ask med tabletter mot 1kg ris till exempel. Men hur är det med den rent moraliska aspekten på detta? Är det etiskt försvarbart att använda lyckopillren som handelsvara, eller är det ocker? Efter SHTF blir ju livet svårare i alla aspekter, och många fler skulle säkert behöva medicinerna, så marknaden blir ju bara bättre ju eländigare tillvaron blir.
Kan man sätta ett pris på lycka? Mjae... 1kg ris?