Har läst ett tag, inte så länge men nog för att fatta att här finns folk som kan komma med lite bra input så att jag slipper tänka ut allt själv.
Som många andra tror jag vi står inför tuffa tider, tider där det gäller att klara sig själv och sina närmaste. Jag planerer därför att skaffa mig ett litet ställe någonstans långt från en större stad och där skapa min plats för resten av livet. Inte en BOL utan en plats att flytta till på riktigt när SHTF. Så, jag kanske inte preppar för nedgången men däremot för tiden efter - är det feltänkt?
Vad som kommer att hända... Det har börjat men går ännu så sakta så ingen märker det. Billig energi är slut, den dyra tar över. Efterfrågan går ned, produktionen går ned, folk blir av med jobben - försöker sälja och leva billigare men det finns inga köpare. Bankerna får fullt av pantbrev som inte går att lösa in, penningmarknaden havererar. Ekonomisk depression som gör att efterfrågan på energi sjunker så det inte lönar sig att ta upp den dyra oljan längre. Produktionen avstannar ännu mer, samhällservicen slutar att försämras och övergår till att haverera - bara spillror av det viktigaste blir kvar. Rullande blackouts eller möjligen brownouts genom landet. Importmaten försvinner; först det exklusiva därefter det vardagliga - det som sker sker globalt. Visst finns det områden där man har det bra men inte mycket finns att byta med när efterfrågan på "lyxprylar" och "skräp" försvunnit. Allt går ned i en långsamt malande inbromsning.
Det finns fortfarande olja, el och importprodukter men de flesta har inte råd att köpa. Med ytterligare sänkt efterfrågan minskar produktionen ännu mer när fabriker och processindustri lägger ned eftersom deras idé har varit att sälja mycket men billigt - vi får en överkapacitet. Industrierna stänger inte snyggt och föroreningar sprids kring områdena där de ligger vilket främst drabbar befolkningen i de fattigare delarna av världen.
En liten ekonomisk elit har tillgångar som fortfarande är eftertraktade. De lever ganska gott med den el som ännu produceras, på rester av det som en gång varit och genom att avlöna "anställda" för att producera det de själva behöver.
Övriga trycks ned i en fattigdom som vi måste åka utomlands för att förstå - skillnaden är bara att nu finns ingen välbergad medelklass att stjäla för dem som tänkt sig dryga ut kassan genom kriminalitet.
En märklig blandning av 1800-talsliv med enstaka högteknologiska inslag. I bästa fall någon form av akutsjukvård för dem som verkligen behöver men knappast någon långvård längre. Etiska kommiteer och andra moraliska kompasser har sedan länge försvunnit, om än inte administrativt så åtminstone som vägvisare för dem som måste fatta moraliska beslut - så det blir upp till varje läkare att avgöra vad hin ska göra med sina begränsade resurser: Rädda dem som räddas kan, låt resten vara...
Min fina motorsåg ligger och rostar i ett hörn, även om jag fick tag i bensin till den kunde jag inte använda den. Kedjeoljan är slut och förresten har kolven rostat fast i cylindern. Vindkraftverket dog i en av stormarna några år efter att jag flyttat ut, det som finns kvar är hälften av mina solpaneler och två sunkiga batterier som inte klarar att hålla mer el än för några timmars belysning. Fotogen till lamporna får jag inte tag i, vi kör med hempressad rapsolja i oljelampor några få timmar varje dag - i övrigt mycket mörker.
Så, hur ska min LMLL (Live My Life Location) se ut?
Jag har turen att ha en del besparingar och ett bra jobb så jag kan ta lån för att köpa något. Vad som händer med lånen när bankerna går omkull struntar jag i. De kan ju försöka sälja min fastighet i obygden...
Ingen lär vilja köpa den för de fattar inte vad det är som säljs, eller så har jag hunnit betala av hela lånet när den dagen kommer.
Vem är jag då? En 50-årig nybliven jägare med fru, vaken hund och två utflugna barn som jag vill ha plats för - även deras partners och ev. barnbarn - summa 11 personer. Jag räknar alltså inte med att komma tillbaka till villalivet i förorten och undrar hur jag ska planera.
Mina tankar såhär långt är att jag ska hitta en ensligt belägen stuga med skog, åker och fiskevatten. Där ska finnas någon form av ladugård för att hålla två hästar, några får, lite höns, kanske några getter och möjligen några köttraskaniner. Ett rejält växthus med hårdplastrutor + en bunt i reserv. Brunn som ligger nära huset och fungerar med manuell pumpning. En bastustuga med tvättmöjlighet dubblar också som bykstuga och slaktbod. Jag räknar med att hålla allt i skick - som fritidshus - men inte bruka åkrarna förrän vi flyttar dit.
Huset ska vara så litet som möjligt men ändå funktionellt för 11 pers eftersom uppvärmning och underhåll blir mindre på så vis. Givetvis vedvärmt, jordkällare och redo för "längre strömavbrott" - jag är den enda i familjen som har såhär långtgående tankar men frun låter mig hållas med mina grönavågendrömmar.
Hon är med på att ha ett fritidsställe och att vi ska kunna vara där på vintern. Hon är inte så road av att det ska vara ensligt men ger med sig och därmed går hon med på att vi ska vara beredda på att behöva klara oss själva när strömmen går.
I övergångsperioden räknar jag med att det blir brist på mat så jag lägger upp ett rejält matförråd för att komplettera de magra ransoner som vi kommer tvingas köpa eller byta oss till innan vi fått igång egna odlingar.
Massor av frågor:
- Vad missar jag? (Svår fråga men spåna på)
- Ensligt; är det bra eller ska man satsa på ett hus i en klunga för att kunna samverka med andra mer? Det handlar ju om att sitta trygg - dold - när horderna kommer om de gör det. Å andra sidan klarar man sig inte själv, man kan inte göra allt. Självförsörjning tror jag på bara om man lägger det på bynivå. Å andra sidan räknar jag med att man mot mat och ved alltid kommer att kunna byta till sig vissa nödvändigheter.
- Ska man skaffa motorredskap (gammal traktor etc.) och lagra diesel för de första två åren så att man snabbt kommer igång med odling och annat eller är det bara att inse att de två hästarna måste skaffas snart efter att man kommit på plats? Med min vanliga tur rasar väl annars traktorn efter ett halvår, så står man där med diesel men inget att köra annat än bilen - och vart ska jag med den?
[/list]
Jaja, får se hur mitt första inlägg träffar, vet att jag skriver långt ibland men det är så himla mycket tankar som snurrar i skallen. Flera gånger varje vecka tycker jag mig se små tecken på att vi närmar oss nedförsbacken, vi är som sagt inte där än men marken är inte riktigt plan heller, det lutar lite svagt utför...
//MulenDag - en bra dag; inte för varmt, inte för kallt...